Pyntet ska upp. Men inte när jag vill.

Nej, inget pynt innan december. Och julmust är inte julpynt, det är godis. Förresten så är det samma som påskmust, och det får man dricka året om. Så det så!

Nej, inget pynt innan december. Och julmust är inte julpynt, det är godis. Förresten så är det samma som påskmust, och det får man dricka året om. Så det så!

När är det okej att börja julpynta? Bara i familjen jag lever i så finns det kanske fyra svar på den frågan. Och då är vi fyra personer. Vi är inte heller konsekventa i våra svar, och kan ändra oss från år till år.

Själv är jag puritan. Tycker i alla fall jag. Man kan börja lite lätt första advent. Lite lampor som adventljusstakar i fönstren och några julstjärnor. Plus planschen med Piff och Puff som jag lyckats få med mig i alla mina boenden ända sedan pojkrummet i Ganthem. Först därefter fyller man på allt eftersom med start runt lucia. Från fjärde advent är det däremot All In!

Jag är ganska nedröstad i min familj. Men på sistone har jag nästan fått med mig den yngste. Han fyller nämligen år i slutet av november, och det förtar lite av hans uppladdning inför årsdagen om det helt plötsligt finns en massa julprylar överallt. Och när vi tittar på almanackan så funkar det ju helt perfekt. I alla fall i år…

Förra året var det lite jobbigare. Då inföll första advent på hans födelsedag och det var inte riktigt bra. Inte ur hans synvinkel. Eller min för den delen. För hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte riktigt ta till mig julkänslan i november. Nix. Icke. Dock aldrig!

Men i år är det bättre. I år infaller första advent i december, där den hör hemma. Då slipper vi fajtas inom familjen över julpyntet, och jag kan morra åt alla andra som börjat pynta på tok för tidigt.

Om nu någon däremot skulle påstå att jag är för tidig med lampor och grejer i trädgården inför julen så säger jag bara en sak.

Pblpptt!!!

En öppning i isoleringen av fastlandet

Ett skepp kommer lastat... oavsett om Visbys hamn är öppen eller inte. Eller så hoppas vi i alla fall!

Ett skepp kommer lastat… oavsett om Visbys hamn är öppen eller inte. Eller så hoppas vi i alla fall!

Nu ska Fårö få sin bro, och Slite ska bli reservhamn. Det var i alla fall den informationen som Trafikverket gav oss i veckan. Det var ju bra. Väl?

Jag är varken för eller emot en bro. Bortsett kanske då att jag, när det handlar om en annan ganska stor ö i de svenska vattnen, hävdat att en bro förvandlar en ö till en halvö. För med en fast förbindelse med fastlandet så… försvinner ö-begreppet?!? Fast det är det väl kanske bara jag som tycker. Vad jag däremot vet är att det ska vara de boende på Fårö och inga andra som har den avgörande rösten här.

Däremot tycker jag att det är bra om Trafikverket kan agera snabbt för att se till att Gotland får den så viktiga reservhamnen den förtjänar. Det är inte en dag försent! Att Slite å andra sidan ligger ”fel” på ön är ett viktigt argument. Skulle Visby hamn bli otillgänglig är det inte den bästa lösningen att tvingas runda ön, och i en militär situation är den rent av dålig.

Men låt oss lyfta blicken lite. Om Trafikverket kan fixa Slite hamn under 2018 så är det väldigt bra. Om sedan krutet kan läggas på att iordningställa en reservhamn på västsidan, varför inte i Kapelshamn eller Klintehamn, så har vi sedan en fullgod och trygg lösning för ön.

Och det borde Trafikverket hinna fixa innan nästa upphandling av Gotlandstrafiken. Eller hur?

Medan kylan når ryggraden…

 

Vacker. Jag höll på att glömma. Vintern kan vara vacker. Också! Bild av Dennis Collert på Flicker.com

Vacker. Jag höll på att glömma. Vintern kan vara vacker. Också!
Bild av Denis Collette på Flicker.com och under licens CC BY-NC-ND 2.0

Vintern närmar sig. Vi har redan haft vår första frosthalka, och de sista bladen på syrenen utanför köksfönstret ser ut att äntligen vilja ge upp. Vintern närmar sig, och vi förbereder oss.

Lät det olycksbådande? Det var inte riktigt meningen. Visst, det är nu vi ska bli lite extra försiktiga när vi kör bil. Och snö och istappar kan var nog så farligt i sig. Men jag ser verkligen fram mot att det blir vinter snart!

För två veckor sedan var fortfarande varje dag en explosion av färger. Guld, grönt, rött, orange, gult. När solen dessutom tittade fram så förstärktes kontrasterna något helt fantastiskt. Jag gillar verkligen den delen av hösten. När alla färgerna på paletten används på en och samma gång.

Men just nu upplever vi höstens baksmälla. Eller som den färgblinde Brasse sjöng efter noter färgsatta för att underlätta melodin. ”Grå, grå, grå, grå…”. Just nu är vi inne i den tristaste av alla årstider, och jag kan inte fort nog passera den. Därför hoppas jag verkligen att det blir vinter snart!

Visst kan allt klätt i vitt vara lika enformigt som när allt är utsmetat i grått. Men enformigt behöver inte betyda att det är tråkigt, själlöst eller… grått. Vit snö på marken, på trädens grenar och husens tak piggar upp. Till största delen för att det helt plötsligt, i den mörkaste av tider, blir lite ljusare igen. Det räcker med en aldrig så liten solstråle så får du hela veckans D-vitamindos på en och samma gång. När snön ligger mellan skogens träd så syns plötsligt marken igen, och du ser återigen skogens alla träd.

Jag ser fram emot vintern. En riktig vinter. Inte en enda lång grå baksmälla i 100 nyanser. Jag vill ha nysnö minst en gång i veckan. Så jag dessutom slipper se andra hundägares lättja rykandes längs cykelvägen.

”Winter is coming”. Välkommen!

En åskgud det slår gnistor om

Chris Hemsworth och Tom Hiddleston som Thor och Halvbrorsan Loki. På något sätt är de Marvels Helan och Halvan anno 2017… Bild från IMDB.COM

Nej, jag är inte något större fan av Marvels karaktär Thor från Asgard. Inte ens i serierna. Allvarligt talat så är den snudd på odödlige killen med hammaren till och med tråkigare än Superman. Och då vet ju alla att jag gillar killen från Krypton. Bådas problem är att det är svårt att ta karaktären till sig när den är snudd på ofelbar. Ofelbar och odödlig.

Det finns risk för ett stort *gäsp* här. Märkligt nog så är det precis tvärt om!

Nu har jag sett i stort sett alla filmer med Thor i Chris Hemsworth gestaltning. Och visst har filmerna ett problem enligt ovan. Behållningen har i stort sett bestått i slapstickhumorn som uppstår i kulturkrockar plus det faktum att nästan varje scen där Tom Hiddlestons Loki och Chris Thor käbblar med varandra är roliga. Men i övrigt har det varit… sådär.

Fram tills nu. ”Thor: Ragnarok” är en riktigt bra superhjältefilm. Det vill säga om man klarar av att släppa den egna illusionen om att man ska vara ”cool” och bara gilla smala filmer. ”Thor: Ragnarok” är hur kul som helst, har fantastiska karaktärer, timing och rätt så bra datorrenderingar. Plus alla referenser till övriga marvelfilmer, Cate Blanchett som Hela samt sekvensen med Doktor Strange.

Och Tom Hiddleston som Loki. Hans komik som skurkwannabee gör bara det filmen värd att se. Flera gånger!