Nyttan av ett Sveriges ”tvibo”

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar? Bilden kommer från en scen i filmen "Frankenstein" (1931), regisserad av James Whale.

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar?
Bilden kommer från en scen i filmen ”Frankenstein” (1931), regisserad av James Whale.

Jag stack ut hakan lite idag. När man gör det på sociala medier får man räkna med att få mothugg, och så även denna gång. Men det satte samtidigt igång en annan, parallell tanke hos mig. En tanke om rättssäkerhet.

Om jag förstod Wikipedia rätt, så infördes begreppet ”kyrkofrid” av Birger Jarl på 1200-talet. Magnus Ladulås såg sedan till att det verkligen blev till en lag. För den som inte känner till det (och inte orkar klicka på länken jag just gav er) så handlade kyrkofriden om att ingen fick lov att attackeras eller tillfångatas i kyrkan. Det var ett ”tvibo” som vi sade när jag var liten. En säker plats.

Ska alla gamla traditioner behållas? Ska alla brott ha en ”pausknapp” beroende på var man befinner sig? Det var några av frågorna som ställdes till mig i tråden som följde på facebook. Frågor som jag inte kan svara på, för jag har inte kunskapen om vad som ska bevaras eller hur brott ska graderas.

Men så slog mig tanken… när det gäller kyrkofriden, kan det inte ha varit en reaktion på sin tid? Ett försök att tvinga fram lite eftertanke. Att skapa en möjlighet till en rättvis utgång i en svår situation? Helt enkelt ett första försök att skapa ett rättssäkert samhälle?

1200-talets Sverige var nog inte ett drömsamhälle. Jag tror nog att den som skrek högst, var starkast och kunde få folk med sig, också kunde skapa uppbåd som helt enkelt kunde ta lagen (och mycket annat) i egna händer. Jag tror att en tanke med en fristad, ett ”tvibo”, var att skapa ett tillfälle för eftertanke. Jag tror att i ett samhälle som 1200-talets Sverige, så var prästerna de som hade lite mer kunskap. Åtminstone ibland. Att prästerna visste att lyssna, medla och ställa den där viktiga frågan ”varför?” när någon kom med ett påstående.

Eftertanke. Reflektion. Lyssnande

I ett rättsosäkert Sverige fyllde säkert en fristad en nyttig funktion. Jag tror vi kanske behöver fler fristäder idag också.

Sverige isolerat en vecka framöver

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det...

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det… Klicka på bilden så kan du se hur det ser ut om du försöker ta båten med familjen och en bil.

Låt oss göra ett litet tankeexperiment… personligen tycker jag det är skrämmande.

Tänk dig att du har en nära släkting någonstans i Sverige. Det är kanske ett av dina barn som rest till en kusin i Västerås, eller dina föräldrar som bor i Jönköping. Och tänk om det där otänkbara plötsligt händer. En olycka. Ett sjukdomsfall. Oavsett vad så måste du snabbt ta dig till fastlandet.

Det är svårt att planera när du måste agera snabbt och resolut. Det är bara det att… du kan just nu inte komma ifrån ön! I alla fall inte med förhoppningen att snabbt kunna ta dig vidare från Nynäshamn eller Oskarshamn eller Västervik. Allvarligt talat så är Sverige i stort sett isolerat från Gotland just nu om du skulle behöva ta med dig bilen.

Jag tror det var lika illa under helgen som gick, men idag när jag försökte boka en tripp till fastlandet så gick det inte. Två vuxna och två barn. Med bil, eftersom det är lite svårt att ta sig vidare snabbt. Såvida du inte ska hoppas på att bussar och tåg ska klaffa i varandra.

Gissa min förvåning när jag inte kunde ta mig från ön. Inte förrän nästa måndag, prick en vecka senare. Ska jag ha med mig hunden, för det är ju inte alla som kan lämna ifrån sig den fyrfota familjemedlemmen, så skulle det ta ännu längre tid för att få en djurplats.

Ja, jag gnäller om Gotlandstrafiken igen. Nej, det är inte Destination Gotland jag hackar på. Det är svenska staten och deras vägran att ge hela Sverige samma möjlighet. Just nu har vi inte ens någon infrastrukturminister, men allvarligt talat så har de två senaste inte heller bidragit nämnvärt för att lösa detta. Speciellt inte när den senaste upphandlingen gjordes.

Som vanligt är det vi gotlänningar som får betala priset. Visst, det är kul att vi ha haft så många härliga besökare på ön. Och givetvis måste även de få komma hem nu när sommaren är slut.

Men inte fanken stänger man av E4:an bara för att det är många bilar på vägen?

Ända in i det där kaklet…

Tävlingssimmare. Som det ibland känns...

Sista spurten. Sista spurten. Sista…
Fota av Barry Thomas på Flickr.com under licens CC BY-NC 2.0.

Okej, just nu har jag trafikstockning i hjärnan. Almedalsveckan är slut, och diskussionerna om vilka som ska få vara med eller inte rullar vidare. Region Gotland lyckas släppa en positiv nyhet om Västerhejde skola, vilket bara det kan få tankarna att börja snurra. Näthat och ”fake news” är på tapeten som aldrig förr, och så även diskussionerna hur media ska kunna bära sina kostnader framöver.

Så mycket att skriva om, så lite tid!

Och till råga på allt jobbar jag som en iller för att hinna färdigt allt på jobbet innan semestern. Det är en kamp mot klockan som jag helt klart kommer att förlora hur jag än gör. ”Som man bäddar får man ligga” brukar man säga, och jag inser att jag bäddat säck för mig själv så det sjunger om det.

Så mycket att göra, så lite tid!

Men… snart kommer ändå lugnet. Snart kan tankarna få landa lite, trådar knytas ihop och problem redas ut. Snart kommer jag testa vilka av alla rastplatser som skapats i trädgården är de bästa, och snart kommer jag snickra lite på huset där det behövs.

Då kommer jag ha så mycket tid jag önskar. Och kanske, kanske får jag tummen ur och bygger färdig min 4163-bitars Big Ben!

Larmet som förblindar

Vatten som rinner ur ett bamburär

Vatten skapar lugn hos människor. Vi gotlänningar borde vara extremt lugna, men det är vi kanske inte… Foto av Dean Hochman och hans konto på Flickr.com, under licens CC BY 2.0.

Näthat. Donald Trump. Skolrenovering. Filmdomar. Krig. Mord. Flyktingar. Rasister… Det är löjligt enkelt att reagera just nu. Och just i detta nu är detta precis vad som händer. Alla reagerar. Hela tiden. Och alla höjer rösten lite mer för att göra sig hörda. Argumenten skruvas upp lite till. De enkla poängerna tar plats då de är lätta att reagera på. Snabbheten vinner över träffsäkerheten.

Reflektion är en bristvara!

Det är lite skrämmande på sitt sätt. Jag har alltid fått höra att ”det är aldrig ens fel att två träter”. Jag har en favoritbild där två män står på var sin sida om en siffra som är ritad på marken. Den ena utbrister tvärsäkert ”En sexa”. Den andre är lika säker på att det är en nia. Ivern över att få övertyga den andre hindrar båda att inse att det kan finnas ett skäl till varför man inte kan komma överens. Frågan ”varför vill han inte lyssna på mig” överskuggar frågan som egentligen är viktigare att ställa sig; ”Varför vill han inte lyssna på mig?”. Eller ”Vad ser han som inte jag ser?”.

Ibland måste man enas om att inte vara överens. Ibland måste man släppa att man tycker olika för att komma vidare. Det betyder inte att du erkänner att motparten har rätt. Du är tvärt om ”vuxen” nog att förstå hur man går vidare i en låst situation.

Jag tror vi behöver lite mer ”vuxna” inslag i debatten just nu.

Som av en händelse skrev Jonas Gardell i en av aftondrakarna om hur den nutida debatten skulle må bra av att man slutar skrika på varandra och istället börjar lyssna. Han jämförde det med första världskrigets skyttegravskrig under en bister julafton. Gardell är inte den förste som påminner om detta. Inte heller den siste.

Reflektion. Som sagt var…