Med skurhink och parad på hjärnan

Mångfaldsparad.

Almedalsveckan är snart här igen, med allt vad det innebär och står för. Och även i år sånt veckan inte står för… Jag fattar inte riktigt att jag ska behöva protestera för allas lika värde. Igen!

Gotland har sina veckor, det är sedan gammalt. Vad jag inte visste var att vecka 26 kallas ”ajaxveckan”. Åtminstone i Visbys närhet. Fast jag kan tänka mig att det gäller lite här och var på ön. Det är nämligen nu som ”alla” gotlänningar städar ur hemmen, uthusen, vindsskrubbar, fiskebodar och husvagnar inför semestern. Ja, inte sin egen semester, utan de städar så det är rent och snyggt inför turisternas ankomst. Turisterna och almedalsbesökarna!

Själv har jag inte städat nämnvärt. Mer än i min jobblista. Veckorna inför almedalsveckan, och min i horisonten hägrande semester, innebär en upptrappning av allt som måste hinnas med. Det är en del. Så ”ajaxveckan” för min del innebär städning av mitt skrivbord. Speciellt av korgen märkt ”ingående”.

Men under veckan som kommer finns det åtminstone en punkt i schemat jag inte tänker omprioritera. Det gäller punkten Mångfaldsparad nästa fredag. Den sjunde juli klockan 14:00. Den missar jag inte. Framförallt inte i år!

Verkligheten gör sig påmind

Under skydden ska här finnas ett altare och ett skrank. Det är i alla fall vad jag tror...

Under skydden ska här finnas ett altare och ett skrank. Det är i alla fall vad jag tror…

Skickade familjen ett mess i morse:

”Du vet att det var mellofest hos lillesyrran igår, när man vaknar halv tio”!

Extra jobbigt att erkänna när jag drack alkoholfritt hela kvällen. Det är inte som om man var 25 längre. Eller ens 45…

Däremot, som jag nämnde i gårdagens blogg, så besökte vi även kyrkan jag och Anneli gifte oss i. Det är snart 17 år sedan vi stod vid altaret, med svettiga handflator och fjärillar i magen. Just nu är det knappt så man känner igen sig. Men ändå var det som om en liten, liten fjäril fladdrade till i maggropen igen.

Vi passade på med en puss igen. På samma plats. En lite längre puss än första gången, men inte så mycket längre…

STHLM tur och retur

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

Jag har jobbat på annan plats idag. Jag älskar vårt moderna samhälle som möjliggör att jag kan jobba på just annan plats. Uppkopplad med världen, men också ansikte mot ansikte med kollegor. Så därför har jag haft fullt upp under dagen med jobb. Men också med att träffa en gammal vän. Så från 08.40 till 21.30 har jag idag varit en gute på rymmen. Och som alltid är det ofantligt skönt att vara hemma igen.

Förresten så såg jag lite lego också när jag passerade Centralstationen. Ytterligare ett plus för den här dagen!

Med hjärtat i jobbet, jobbet i hjärtat

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag...

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag…

Jag vet, jag skryter ganska ofta över mitt jobb. Jag har den lilla sköna defekten i hjärnan som gör att jag anammar min arbetsplats kultur, moral och anda fullt ut. Eller så får jag chansen att byta jobb ifall dessa går på tvärs med mina egna hjärtefrågor. Det sistnämnda har lyckligtvis inte hänt allt för ofta under mitt yrkesverksamma liv.

Just nu är det faktiskt lättare än någonsin att stanna kvar!

Att jobba med huvudfrågor som medmänsklighet och kärlek till din nästa är ett drömjobb. Att få jobba för en stor organisation, den största i Sverige, innebär att jag får låta hjärtat svälla lite extra. Jag får jobba med att plocka fram det renaste ljuset ur mitt inre för att skapa förutsättningarna för att skingra mörkret från våra gator, gränder och andra människors hjärtan.

Jag har ingen aning ifall jag gör ett bra jobb eller inte. Men jag försöker. I närtid har jag styrgruppsmöte för att planera organisationens aktiviteter under världens största demokratievent. Ni vet, det där som genomförs här på ön. Till det mötet är jag ombedd av chefen att ta upp vilka aktiviteter denna jätteorganisation är beredd att göra, baserat på den senaste tidens utveckling. Eller, rättare sagt, om vi behöver göra något mer än det vi redan planerat.

Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag får jobba med min medmänsklighet, och det finns inget bättre att jobba med!

Transparens: Ifall någon skulle ha missat det så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling, Svenska kyrkan. Redan det första halvåret på nya jobbet 2014 fick jag i tjänsten jobba med Gotland för Mångfald inför det årets almedalsvecka. Då som nu ville nazister kuppa sig in i demokratins finrum, men vi var många på Gotland som tyckte det var viktigare att manifestera för det positiva i samhället. För mångfald.