Utan ”dom” finns inte ”vi”

Jag har aldrig träffat honom, men efter allt jag läst och hört kvalar förintelseöverlevaren Emerich Roth in bland mina största idoler. Utan tvekan!

Jag har aldrig träffat honom, men efter allt jag läst och hört kvalar förintelseöverlevaren Emerich Roth in bland mina största idoler. Utan tvekan!

Emerich Roth berättade att han föreläst i 26 år om nazismen. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän jag lämnat ön. Men efter att jag läste om honom i Gotlands Tidningar, jag tror så tidigt som medan jag bodde precis bredvid Hallonbergen i Sundbyberg, så bestämde jag mig för att jag någon gång skulle gå och lyssna på honom.

Men han talade aldrig på ön om helgerna när vi var nere. Och jag måste erkänna att jag aldrig heller letade efter nästa gång han skulle föreläsa i mina krokar. Varken i Sumpan eller senare i Vallentuna. När vi sedan blev gotlänningar så… fanns det aldrig riktigt tid. Inte ”just nu”.

Jag har ”inte haft tid” i fyra år. Fram tills Förintelsens Minnesdag i år. I aulan på Almedalsbiblioteket. Dagen efter min födelsedag. Det blev nästan ett spontant beslut. Ja, jag visste att han skulle tala där och då. Jag pratade med mina föräldrar om detta kvällen innan. Fast det var lite för många ”men” redan under det samtalet. Men alla ”men” kändes inte som om de var viktiga medan jag åt frukost. Alla ”men” var inte längre relevanta när jag läste min morgontidning och såg annonsen om att Emerich Roth skulle tala under Förintelsens Minnesdag nere på Almedalsbiblioteket.

Därför satt jag, tillsammans med mina föräldrar, och lyssnade till Emerich Roths berättelse. Dagen efter min födelsedag. Där satt vi och lyssnade inte bara till Emerich Roth, utan också till Karin Kvist Everts. Under rubriken ”Förintelsen, minnet och demokratin” berättade hon om den politiska miljön strax före och under andra världskriget. Karin Kvist Everts är utredare vid Kungliga biblioteket och har forskat i detta. Hennes föredrag var intressant, tankeväckande och alldeles, alldeles fruktansvärt!

Det var inte bara obehagligt att lyssna på hur människor behandlade varandra för 70-80-90 år sedan. Inte heller att få höra direkt från en överlevare som Emerich Roth som själv kan berätta vad som pågick under Förintelsen. Nej, vad som nästan var läskigast denna dag var att upptäcka alla paralleller till idag. Hur vi inget har lärt oss av historien. Hur så många idag, precis som då, accepterar förminskningen av andra människor bara för att de är lite, lite annorlunda. Hur människor kan förvandlas till saker, till siffror. Till… dom andra!

Det var Karin Kvist Everts som under föreläsningen sade ”vi skapar ett ”vi” när det finns ett ”dom”!” Det var ord som brände sig rakt in i min hjärna, rakt in i min själ. Där på Almedalsbiblioteket. Dagen efter min födelsedag…

Ända in i det där kaklet…

Tävlingssimmare. Som det ibland känns...

Sista spurten. Sista spurten. Sista…
Fota av Barry Thomas på Flickr.com under licens CC BY-NC 2.0.

Okej, just nu har jag trafikstockning i hjärnan. Almedalsveckan är slut, och diskussionerna om vilka som ska få vara med eller inte rullar vidare. Region Gotland lyckas släppa en positiv nyhet om Västerhejde skola, vilket bara det kan få tankarna att börja snurra. Näthat och ”fake news” är på tapeten som aldrig förr, och så även diskussionerna hur media ska kunna bära sina kostnader framöver.

Så mycket att skriva om, så lite tid!

Och till råga på allt jobbar jag som en iller för att hinna färdigt allt på jobbet innan semestern. Det är en kamp mot klockan som jag helt klart kommer att förlora hur jag än gör. ”Som man bäddar får man ligga” brukar man säga, och jag inser att jag bäddat säck för mig själv så det sjunger om det.

Så mycket att göra, så lite tid!

Men… snart kommer ändå lugnet. Snart kan tankarna få landa lite, trådar knytas ihop och problem redas ut. Snart kommer jag testa vilka av alla rastplatser som skapats i trädgården är de bästa, och snart kommer jag snickra lite på huset där det behövs.

Då kommer jag ha så mycket tid jag önskar. Och kanske, kanske får jag tummen ur och bygger färdig min 4163-bitars Big Ben!

Miraklet i hamnen

Det är lite fantastiskt att se hur det goda tankar kan ta över en dyster plats!

Det är lite fantastiskt att se hur det goda tankar kan ta över en dyster plats!

Jag tror jag såg ett litet mirakel idag. Inget anmärkningsvärt eller stort, utan något litet. Något värdigt. Jag såg lite ljus där jag trodde att jag skulle finna mörker!

Titta på bilden. Vad ser du där? Klotter på asfalt? Eller mjuka ord på en hård yta? Jag vet inte vem som ligger bakom det, eller om det är en planerad aktion som tagit plats. Men allt detta, över säkert hundra kvadratmeter i Visby hamn, har någon eller några ritat just där mörkermännen tänkt ha sin plats i Almedalen. En plats där hatet är tänkt att ta plats, har andra översållat med godhet. I stället för att möta hatet med ännu mer hat, har någon eller några istället visat att det finns något annat och bättre istället.

Det finns tillfällen som jag känner hopp för människan. Idag kände jag det igen. Tack!

Med skurhink och parad på hjärnan

Mångfaldsparad.

Almedalsveckan är snart här igen, med allt vad det innebär och står för. Och även i år sånt veckan inte står för… Jag fattar inte riktigt att jag ska behöva protestera för allas lika värde. Igen!

Gotland har sina veckor, det är sedan gammalt. Vad jag inte visste var att vecka 26 kallas ”ajaxveckan”. Åtminstone i Visbys närhet. Fast jag kan tänka mig att det gäller lite här och var på ön. Det är nämligen nu som ”alla” gotlänningar städar ur hemmen, uthusen, vindsskrubbar, fiskebodar och husvagnar inför semestern. Ja, inte sin egen semester, utan de städar så det är rent och snyggt inför turisternas ankomst. Turisterna och almedalsbesökarna!

Själv har jag inte städat nämnvärt. Mer än i min jobblista. Veckorna inför almedalsveckan, och min i horisonten hägrande semester, innebär en upptrappning av allt som måste hinnas med. Det är en del. Så ”ajaxveckan” för min del innebär städning av mitt skrivbord. Speciellt av korgen märkt ”ingående”.

Men under veckan som kommer finns det åtminstone en punkt i schemat jag inte tänker omprioritera. Det gäller punkten Mångfaldsparad nästa fredag. Den sjunde juli klockan 14:00. Den missar jag inte. Framförallt inte i år!