När terrorn fick media att skämmas

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden är ytterligare ett i raden av alla bilder som visar hur en polis trots pågående terrorattack och iklädd full utrustning hjälper en gammal dam med hennes matkasse längs Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Det tog inte många minuter innan jag såg de första bilderna. De första tweetsen, och de första nyhetsflasharna. Fredagen den 7 april 2017 lär jag minnas för resten av mitt liv. Men, kanske inte för det hemska som hände? Inte för de makabra bilderna på skadade och döda. Inte en lastbil inkörd i ett varuhus, och inte heller alla skärrade människor. Jag kommer istället minnas denna dag för två andra orsaker.

Först och främst kommer jag minnas hur samhället så snabbt, så resolut agerade. Polis, brandkår, sjukhus. Alla var de direkt på tå och gjorde, så långt jag kan avgöra, allt rätt! Jag är faktiskt förvånad över detta. Det borde jag inte vara, men ändå är jag det. Jag är också förvånad över hur Stockholm och stockholmarna agerade. Jag är förvånad över taggen #OpenStockholm och hur de sociala flödena svämmade över utav människor som ville göra något för sina medmänniskor. Hur mänsklighetens vackraste själ tog form där och då, i en stad som höjde sig och öppnade sina hjärtan istället för att sluta sig i rädsla.

Jag är en ödmjuk och samtidigt stolt svensk. Jag är stolt över huvudstadens invånare!

Smolket i glädjebägaren denna dag, och kväll, vad många av våra traditionella media. Vad gick egentligen snett? Obekräftade uppgifter staplades på rykten och rena lögner. Chockade människor intervjuades i sin nöd. Viljan att vara först med det senaste knuffade ut alla krisplaner, policyer och sunt förnuft genom bakdörren. Utan att ens öppna den…

Källkritiken, denna så viktiga i ett journalistiskt arbete, kanske inte dog denna dag. Men jäklar vad den luktade illa helt plötsligt. Detta slog mig gång på gång under dagen som gick, och det gjorde faktiskt ont att se. Jag hoppas verkligen att de stora drakarna rannsakar sig själva, för detta var verkligen under all kritik.

Jag är inte den ende som tycker detta. Under dagen har flera sagt samma sak, och eftersom de har kommit så mycket längre i sina analyser än vad jag kan komma föreslår jag att ni läser deras material. Läs hur Joakim Jardenberg hos Facebook, Google och Wikipedia hittade den sakliga rapporteringen. Läs om varför Björn Werner på vägen hem undvek vissa gator för att media rapporterat om skottlossning. Eller läs hur Mediavärlden jämför Polisens och medias insatser med varandra.

Stockholmarna kan vara stolta. Blåljuspersonalen kan vara stolta. Samhället och våra politiker kan vara stolta. Media…

..ska börja planera hur de ska återfå förtroendet!

Edit: Jag vill lägga till Kjell Häglunds tidiga analys bland länkarna ovan också. 

En arbetsdag i någon annans skugga

Det är svårt att kratta i gången, när omvärlden stökar till det...

Det är svårt att kratta i gången, när omvärlden stökar till det…

Första arbetsdagen denna vecka. Första snöstormen denna månad. Första…

..ja, visst kan man bli lite matt ibland.

Jag fortsätter min resa med #Blogg100 genom publiceringar på Facebook, med bilder på Instagram och snärtiga texter på Twitter. Och här på Lammlur summerar jag dagen lite…

När börjar vi räkna staräurar, jag vet fortfarande inte.

Hur förstår jag eller når andra, en arbetsdags fundering.

Det roliga fortsätter. Tyvärr…

Karikatyr på Donald Trump av DonkeyHotey via flickr.com

Donald och ett populistiskt svenskt parti stod väl för de mer komiska(?) inslagen inom politiken på det nya året? Bilden kommer från Flickr.com och kontot DonkeyHotey under Creative Commons BY-SA 2.0.

Okej. Julen är över och ledigheterna likaså. Givetvis kunde jag, och kanske också världen i övrigt, vara lite mera utvilade och pigga. Vi kunde ha lite mer tålamod och lite mer förståelse. Japp. Det kunde vi. Men tydligen så snöt det sig…

Det verkar som om 2017 tog vid där 2016 slutade. På alla sätt, och ett och annat ”skämt” fortsätter att leverera. Jag har precis kikat på den blivande presidenten i USA som under sin första presskonferens efter valet betett sig allt annat än presidentlikt. Jag vet inte om jag är först med att säga detta, men en sak är säkert. Nästa presidentval har en gammal men självklar slogan för demokraterna…

”Put dignity back in the White House”

Också här hemma hade året en något lustig början. Ett visst parti valde att göra klimatet än mer politiskt. Trodde de i alla fall. Det var bara det att de snarare lyckades göra bort sig själva med att påstå att vårt statliga väderinstitut SMHI ägnar sig åt propaganda. Jag skulle vilja påstå att partiet vänder ut och in på sig själv för att vara så politiska som möjligt, men lyckas bara bli förvirrade. Som parti är det de som håller på med propaganda. SMHI däremot håller på med vetenskap.

Politiskt sett verkar världen vara på väg in i en ny istid. De politiska karikatyrerna däremot har en lysande framtid att se fram emot. Om de nu klarar av att hantera så mycket material de nu blir serverade…

Edit: Jag kan inte låta bli att i efterhand lägga till en länk till Supermiljöbloggen och deras sammanställning av roliga tweets med anledning av #SDväder. Och det har varit snöstorm över Gotland ikväll, men kanske SMHI ljuger om detta? ;-)

Mitt språk är mitt, och jag förstår…

Faximil från ett uselt översatt inlägg på Facebook.

Ikväll har det så här långt inträffat tre allvarliga händelser som satt spår i de sociala medieflödena. En av dessa är dödsskjutningen i Turkiet. Den automatiska översättningen Facebook ”erbjuder” är så usel. Det var nästan så jag reagerade mer över den än över vad som hänt. Och det är säkerligen inte meningen med översättningsfunktionen…

Jag vet inte om ni tänkt på det? Själv förstod jag det faktiskt inte till en början, utan det smög sig på mig. Tror jag i alla fall. För det är lite svårt att veta vad som är vad idag. Men enligt rapporteringen började det tidigt idag, den 19 december.

Jag gillar sociala medier. Ja, det finns vissa saker med dem som jag inte gillar. Men oftast beror det dåliga inte på tekniken utan på människorna som hanterar dem. Det är inte Twitter eller Facebooks fel att människor missbrukar mediet genom att sprida lögner och hat. Lika lite som att det är bilens fel för att fylleristen krockar med en buss. Det finns dock just nu ett litet undantag. Ett litet och otroligt irriterande undantag…

Att någon rullade ut funktionen med automatiska översättningar på Facebook var det sämsta jag kan tänka mig i mediet just nu. Det är fullt möjligt att de släppt funktionen för att systemet ska vara självlärande över tid, och att det ska bli bättre ju mer vi engagerar oss och betygsätter översättningarna.

Men nej, det tänker jag inte göra. Jag tycker att de åtminstone skulle ha rullat ut det i en eller annan testomgång först. För översättningarna spänner från kassa till rent horribla. Se bara exemplet här bredvid. Jag ska inte säga vad jag tycker att det får mig att tänka på, men det är allt annat än positivt.

Tack och lov så går det att stänga av det. Läs i länken i första stycket. Jag kommer följa instruktionen fullt ut. På en gång!