När terrorn fick media att skämmas

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden är ytterligare ett i raden av alla bilder som visar hur en polis trots pågående terrorattack och iklädd full utrustning hjälper en gammal dam med hennes matkasse längs Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Det tog inte många minuter innan jag såg de första bilderna. De första tweetsen, och de första nyhetsflasharna. Fredagen den 7 april 2017 lär jag minnas för resten av mitt liv. Men, kanske inte för det hemska som hände? Inte för de makabra bilderna på skadade och döda. Inte en lastbil inkörd i ett varuhus, och inte heller alla skärrade människor. Jag kommer istället minnas denna dag för två andra orsaker.

Först och främst kommer jag minnas hur samhället så snabbt, så resolut agerade. Polis, brandkår, sjukhus. Alla var de direkt på tå och gjorde, så långt jag kan avgöra, allt rätt! Jag är faktiskt förvånad över detta. Det borde jag inte vara, men ändå är jag det. Jag är också förvånad över hur Stockholm och stockholmarna agerade. Jag är förvånad över taggen #OpenStockholm och hur de sociala flödena svämmade över utav människor som ville göra något för sina medmänniskor. Hur mänsklighetens vackraste själ tog form där och då, i en stad som höjde sig och öppnade sina hjärtan istället för att sluta sig i rädsla.

Jag är en ödmjuk och samtidigt stolt svensk. Jag är stolt över huvudstadens invånare!

Smolket i glädjebägaren denna dag, och kväll, vad många av våra traditionella media. Vad gick egentligen snett? Obekräftade uppgifter staplades på rykten och rena lögner. Chockade människor intervjuades i sin nöd. Viljan att vara först med det senaste knuffade ut alla krisplaner, policyer och sunt förnuft genom bakdörren. Utan att ens öppna den…

Källkritiken, denna så viktiga i ett journalistiskt arbete, kanske inte dog denna dag. Men jäklar vad den luktade illa helt plötsligt. Detta slog mig gång på gång under dagen som gick, och det gjorde faktiskt ont att se. Jag hoppas verkligen att de stora drakarna rannsakar sig själva, för detta var verkligen under all kritik.

Jag är inte den ende som tycker detta. Under dagen har flera sagt samma sak, och eftersom de har kommit så mycket längre i sina analyser än vad jag kan komma föreslår jag att ni läser deras material. Läs hur Joakim Jardenberg hos Facebook, Google och Wikipedia hittade den sakliga rapporteringen. Läs om varför Björn Werner på vägen hem undvek vissa gator för att media rapporterat om skottlossning. Eller läs hur Mediavärlden jämför Polisens och medias insatser med varandra.

Stockholmarna kan vara stolta. Blåljuspersonalen kan vara stolta. Samhället och våra politiker kan vara stolta. Media…

..ska börja planera hur de ska återfå förtroendet!

Edit: Jag vill lägga till Kjell Häglunds tidiga analys bland länkarna ovan också. 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.