Medan jag lämnar glädjen bakom mig

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror knöt de äktenskapliga banden i helgen. Det var känslosamt, glatt och precis så där underbart härligt hela lördagen. Jag fick till och med hålla ett tal, vilket egentligen bara var en ursäkt för att jag skulle få överlämna en liten bröllopspresent i dansk kvalitetsplast till brudparet.

Klanens yngsta generation gjorde ett fantastiskt sångframträdande dessutom, med lite extra strålglans på brudparets egna småsorkar.

Men låt oss hålla kvar tanken där på den lite yngre generationen. De som kommer härnäst. Barnen som ska få en stabil grund att stå på innan de till sist tar över efter oss. Arvingarna!

Bröllopet var förhoppningsvis den tidsmässiga kulmen på en lite hektisk sensommar för min egen del. Jag har närt en liten förhoppning om att kunna samla ihop mina resurser och framöver kunna balansera privatlivet med yrkeslivet. Det kommer att behövas, inte minst med tanke på vad jag hör ryktas om. Vad jag läser mig till. Och vad jag framförallt saknar i informationsflödet.

Det är barnen jag tänker på. Barnen i Västerhejde skola. Där fyra årskullar nu bussas till Visby varje dag medan skolan byggs om, renoveras och byggs ut. För det är ju jättebra med en uppryckning av skolans lokaler. Jag hoppas verkligen att det blir bra. Jag vill att det blir bra.

Jag vill framförallt att barnen i vinter kommer tillbaka till en skola som har plats för dem. Jag hoppas på friska lokaler. Jag hoppas på utrymme för skolarbete. Jag hoppas på utrymmen för en pedagogisk verksamhet även efter skoldagen. En verksamhet som inte måste bedrivas i korridorer. Eller i de klassrum som är anpassade för skolarbete. Jag hoppas det kommer finnas lokaler där barnen får lära sig att samarbeta, att komma överens, att lösa problem och att kunna röra sig i leken.

Kort sagt så vill jag att barnen får en meningsfull fritidsaktivitet. För det ska gudarna veta att sedan Regionen övergav fritidslokalen Muntes Villa i Vibble så har jag fått se hur pedagoger tvingats bli korridorsvakter snarare än just pedagoger.

Och det betalat jag sannerligen inte Regionen för. Varken i skattepengar eller fritidsavgift!

Att besöka Paris, och hoppa över Paris

Tid och timing är allt. Nästan! Det gäller också att veta vad du vill göra, och vad du ska prioritera. Ibland... är inte valet allt för svårt! Fotot är taget av min fru Anneli Wahlgren. Jag fick låna den till denna text.

Tid och timing är allt. Nästan! Det gäller också att veta vad du vill göra, och vad du ska prioritera. Ibland… är inte valet allt för svårt!
Fotot är taget av min fru, Anneli Wahlgren. Jag fick låna den till denna text för vi tyckte båda att den passade.

Jag satt på jobbet här om veckan och var lite småkaxig. Jag fånade mig, för i veckan som gick så var vi i Paris, och jag kunde inte låta bli att skämta lite inför resan om att vi knappast skulle se klassikerna som Eiffeltornet och Louvren. Vi skulle ju till Disneyland Paris, och inte Paris Centrum. Eftersom jag heller inte är så mycket för att resa, så hävdade jag att ”det finns alltid Google Earth”.

Ja jäklar vad rätt jag fick! För Disneyland Paris är ett resmål som du inte betar av på en dag. Eller två. Inte ens tre dagar räcker till allt du vill göra, och då blir det till att kompromissa. En gammal stålkonstruktion som du sett på bild och i filmer hur många gånger som helst, eller plocka fram barnet i dig och njuta av åkturen? Bokstavligen?

Vi valde det sista. Vi hade från början valt en resa med barnen för att se något vi aldrig tidigare sett, och vi fick det i kubik. Och lite till. Bredvid Disneyland Paris ligger dessutom Walt Disney Studios vilket bara det skulle räcka för en tvådagars vistelse. Minst!

Båda anläggningarna är gigantiska. Vi hann faktiskt inte vandra runt över hela områdena, och var inte ens nära med att hinna åka alla attraktionerna eller se alla sevärdheter. Visst åkte vi några kassa banor, och såg några usla visningar, men andra var helt enkelt fantastiska. Vi klev upp klockan sju varje morgon och var i parkerna från 8 på morgonen till nio på kvällen. Vi stod i timslånga köer, grälade om var vi skulle käka, skrattade och förundrades över vad vi fick se och uppleva, och stöp i säng efter att ha avslutat kvällen i butikerna i Disney Village. Som bland annat hade en officiell Lego Store!

Och ska jag nämna bara en grej specifikt i parkerna så är det avslutningen på kvällarna, projicerad på disneyslottet med fyrverkerier och pyroteknik. Den är värd att vänta på!

Vi hade tre dagar och fyra nätter i Paris. Vi såg inte skymten av Paris. Vi hade helt enkelt för roligt för det!

Ända in i det där kaklet…

Tävlingssimmare. Som det ibland känns...

Sista spurten. Sista spurten. Sista…
Fota av Barry Thomas på Flickr.com under licens CC BY-NC 2.0.

Okej, just nu har jag trafikstockning i hjärnan. Almedalsveckan är slut, och diskussionerna om vilka som ska få vara med eller inte rullar vidare. Region Gotland lyckas släppa en positiv nyhet om Västerhejde skola, vilket bara det kan få tankarna att börja snurra. Näthat och ”fake news” är på tapeten som aldrig förr, och så även diskussionerna hur media ska kunna bära sina kostnader framöver.

Så mycket att skriva om, så lite tid!

Och till råga på allt jobbar jag som en iller för att hinna färdigt allt på jobbet innan semestern. Det är en kamp mot klockan som jag helt klart kommer att förlora hur jag än gör. ”Som man bäddar får man ligga” brukar man säga, och jag inser att jag bäddat säck för mig själv så det sjunger om det.

Så mycket att göra, så lite tid!

Men… snart kommer ändå lugnet. Snart kan tankarna få landa lite, trådar knytas ihop och problem redas ut. Snart kommer jag testa vilka av alla rastplatser som skapats i trädgården är de bästa, och snart kommer jag snickra lite på huset där det behövs.

Då kommer jag ha så mycket tid jag önskar. Och kanske, kanske får jag tummen ur och bygger färdig min 4163-bitars Big Ben!

STHLM tur och retur

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

Jag har jobbat på annan plats idag. Jag älskar vårt moderna samhälle som möjliggör att jag kan jobba på just annan plats. Uppkopplad med världen, men också ansikte mot ansikte med kollegor. Så därför har jag haft fullt upp under dagen med jobb. Men också med att träffa en gammal vän. Så från 08.40 till 21.30 har jag idag varit en gute på rymmen. Och som alltid är det ofantligt skönt att vara hemma igen.

Förresten så såg jag lite lego också när jag passerade Centralstationen. Ytterligare ett plus för den här dagen!