När det går en säkring utanför ön

Kortslutning i en elledning

Har Gotland tillräckligt stöd från fastlandet? Politiskt eller rent praktiskt? Och hur klarar sig gotländska företag i framtiden?

När jag skriver det här verkar brandkåren ha fått storbranden i Slite under kontroll. Istället sitter jag och känner hur det brinner till lite i skallen på mig. Det med tanke på kvällens andra stora nyhet, att det inte blir någon ny kabel mellan Gotland och fastlandet!

Svenska kraftnät avbryter arbetet med en ny kabel, och hänvisar till en ”samhällsekonomisk nyttoanalys”.

Mer än så får vi inte veta. Mer än så har inte media fått veta. Mer än så har inte regiondirektören Peter Lindvall, regionstyrelsens ordförande Björn Jansson eller GEAB (Gotlands Energi AB, som ägs av Vattenfall) fått veta. Och mer än så går heller inte att hitta på Svenska kraftnäts hemsida. Analysen som de hänvisar till verkar inte gå att hitta, så mer än svepande formuleringar som ”inte uppfyller de nyttor som eftersträvas och kan förväntas” eller ”kostnaderna väsentligen överstiger de olika nyttorna” får vi inte.

Kom igen. Som kommunikatör kan jag också skriva sånt, med den skillnaden att jag från början inte har en aning om vad jag ska skriva om. Och ändå är detta exakt vad jag skulle ha skrivit!

Men jag skulle gärna vilja veta varför det inte blir av. Jag vill höra argumenten, jag vill veta vilka frågor som ställts, och jag vill veta om beslutet är samhällsekonomiskt försvarbart eller endast utgår från Svenska kraftnäts horisont. Jag har svårt att se hur det ens kan vara försvarbart ur ett rent samhällsstrategiskt perspektiv…

Eller är detta ytterligare ett tecken på att Gotland och gotlänningarna diskrimineras?

Så sprakande roligt i etern

Elektricitet är roliga grejer. Speciellt på radion en måndag i maj... Foto av Mark Bridge på Flickr.com under licens CC BY-NC-ND 2.0

Elektricitet är roliga grejer. Speciellt på radion en måndag i maj… Foto av Mark Bridge på Flickr.com under licens CC BY-NC-ND 2.0

Ibland är verkligheten så mycket roligare än dikten. Allvarligt talat så kan det roligaste uppstå när det är allvarligt talat. Eller så är det bara jag som har så fruktansvärt dålig humor…

Jag hade precis hoppat in i bilen på väg hemåt då jag kom mitt in i ett reportage på Gotlandsradion. Det handlade om när ön blev en del av det svenska elnätet, och hur innovativ men ändå beprövad teknik gjorde detta möjligt när en likströmskabel drogs längs med Östersjöns botten från fastlandet till Gotland. Enligt reportaget lockar projektet fortfarande till sig intresserat yrkesfolk från övriga världen.

Det var i mångt och mycket ett intressant reportage. Speciellt för mig som inte bara är intresserad av Gotlandstrafiken, utan även hur vi här på ön ska kunna göra oss mindre beroende av alla sorters försörjning från fastlandet. Vår infrastruktur är, på alla sätt och vis, väldigt viktig. Då som nu.

Men det var inte därför jag lade radioinslaget på minnet. Det var den ofrivilliga humorn i programmet. När de talade om hur projektet genomfördes på 1950-talet, och att ingen innan gjort något liknande, så frågade reportern om det framkom något motstånd i genomförandet.

Motstånd? I samband med elektricitet?

Jag lovar att det var helt ofrivilligt, men jag skrattade till högt i bilen. Jag kunde till och med se i min backspegel hur hunden, som låg i skuffen och slumrade, tittade upp av det oväntade ljudet.

Men inte nog med det. Direkt därefter ställdes frågan ifall det fanns några andra risker med projektet. Var någon orolig för att man skulle kasta pengarna i sjön?

Att jag inte hamnade i diket där och då ska jag vara glad för!

STHLM tur och retur

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

Jag har jobbat på annan plats idag. Jag älskar vårt moderna samhälle som möjliggör att jag kan jobba på just annan plats. Uppkopplad med världen, men också ansikte mot ansikte med kollegor. Så därför har jag haft fullt upp under dagen med jobb. Men också med att träffa en gammal vän. Så från 08.40 till 21.30 har jag idag varit en gute på rymmen. Och som alltid är det ofantligt skönt att vara hemma igen.

Förresten så såg jag lite lego också när jag passerade Centralstationen. Ytterligare ett plus för den här dagen!

Gå, gick, gått… långt för att vara jag

Thule station under en resa med Gotlands museijärnväg.

Man kan gå långt i sitt liv. Fast ibland är det skönt att få skjuts…

Det enda vi med säkerhet vet, det är att vi inte har en aning om vad framtiden har på gång för oss. Om någon till exempel skulle ha berättat för mig för fem år sedan att jag med jämna mellanrum skulle pilgrimsvandra så hade jag knappast trott dem. Om någon för bara lite drygt två år sedan skulle påstå att jag varje morgon skulle kliva upp i svinottan och ta en rask morgonpromenad, oavsett väder, skulle jag tro att de var galna.

Men dåtidens framtid har omvandlats till dagens verklighet. Jag jobbar på ett ställe där pilgrimsvandringar är en realitet (och en del av företagshälsovården), och en läkare lyckades skrämma upp mig tillräckligt för att åtminstone till en viss del följa hälsorådet. Så framtiden hade verkligen överraskningar beredda för mig.

Sedan är det lite extra roligt att i stort sett de enda gångerna jag inte tar min morgonpromenad är just samma dagar som jag ska pilgrimsvandra. Man måste ju unna sig att skolka lite från plikterna ibland.

Och har man tur får man åka museijärnväg tillbaka samma väg som man just gått…