Ibland lever fantasin vidare. Jag vet, det är lite av en klyscha. Men den här gången är det inte min egen fantasi jag går loss på. I söndags var jag med vänner och såg ”Logan – The Wolverine” på bio. I min fantasi ser jag filmen om och om igen…
Jag ska inte sabba filmen på något sätt. Jag vet att en film är ens egen tolkning när du ser den. Precis som all annan konst. Jag har läst om Wolvie ända sedan han hette Järven. Ja, jag är så gammal att alla seriefigurer hade svenska namn. Läderlappen. Spindelmannen. Mirakelkvinnan. Dubbelansiktet… Logan, aka Wolverine, hade kodnamnet Järven och John Byrne tecknade serierna. På den tiden.
Hugh Jackman har gjort Logan på bio sedan år 2000. Med den äran, och jag hoppas han inte ger upp rollen ännu. I seriernas värld har Logan varit Wolverine från spädbarn till riktigt, riktigt gammal, och med tanke på hur datortekniken gått framåt (jag kan nog nämna ett barns rörelsemönster som inte är helt verkligt i filmen jag just sett) så kan nog herr Jackson jobba lääänge till med sin rollfigur.
Och om han vill. Jag vet faktiskt inte om det behövs längre…