Old Man Logan

Gillar du superhjältar på bio i allmänhet, och mutanter i synnerhet, så vet jag en film du borde se...

Gillar du superhjältar på bio i allmänhet, och mutanter i synnerhet, så vet jag en film du borde se…

Ibland lever fantasin vidare. Jag vet, det är lite av en klyscha. Men den här gången är det inte min egen fantasi jag går loss på. I söndags var jag med vänner och såg ”Logan – The Wolverine” på bio. I min fantasi ser jag filmen om och om igen…

Jag ska inte sabba filmen på något sätt. Jag vet att en film är ens egen tolkning när du ser den. Precis som all annan konst. Jag har läst om Wolvie ända sedan han hette Järven. Ja, jag är så gammal att alla seriefigurer hade svenska namn. Läderlappen. Spindelmannen. Mirakelkvinnan. Dubbelansiktet… Logan, aka Wolverine, hade kodnamnet Järven och John Byrne tecknade serierna. På den tiden.

Hugh Jackman har gjort Logan på bio sedan år 2000. Med den äran, och jag hoppas han inte ger upp rollen ännu. I seriernas värld har Logan varit Wolverine från spädbarn till riktigt, riktigt gammal, och med tanke på hur datortekniken gått framåt (jag kan nog nämna ett barns rörelsemönster som inte är helt verkligt i filmen jag just sett) så kan nog herr Jackson jobba lääänge till med sin rollfigur.

Och om han vill. Jag vet faktiskt inte om det behövs längre…

I skuggan av det glättiga omslaget…

Teckning i tusch av Spindelmannen aka Spiderman.

1991. Då Spiderman fortfarande kallades Spindelmannen i sin egen tidning i Sverige. Jag var på väg ut i vuxenvärlden på allvar, och jag var om jag minns det rätt inte så ”inne” i just den här figuren. Ändå var det något speciellt med Spindelmannen. Eller rättare sagt… med Peter.

Jag skrev lite om en viss seriefigur igår. Väggkravlaren! Din vänliga kvartersspindel. Idag läste jag en artikel om den senaste filmen som är på gång. Det är nummer sex i ordningen sedan 2002, och den andra ”rebooten” som görs.

Enligt artikelförfattaren så kommer det bli lite mer humor, lite mer ”high school”, än de tidigare filmerna. Så det borde bli bra. Eller blir det det? En rolig Spindelmannen? Kan det vara trovärdigt?

Jag ska ännu plöja igenom alla de tidigare filmversionerna. Jag erkänner, jag har inte sett dem alla ännu. Men jag har läst serierna sedan 80-talet, och är det något som hela tiden följt med genom åren så är det den mörka sagan om det mobbade barnet. Den unga människan som fick sin chans till revansch, och som mycket drastiskt fick lära sig att högmod går före fall.

Hela tiden har berättelserna handlat om lille Peter. Mobboffret. Bokmalen. Outsidern. Den som vill passa in. Olyckligt kär. Och som aldrig riktigt får chansen att lyfta sig och bli… lycklig?

Dräkten och skämten, slagsmålen och jakten. Hela hjältegrejen är egentligen bara en bihistoria. Men Marvel har paketerat allt bra. Liksom med många av sina andra, samhällskritiska berättelser. Fortfarande är ju det det viktigaste. Även såhär i de sista skälvande dagarna av 2016 är berättelsen det viktigaste.

Om de så handlar om mobbade barn eller hjältar i trikåer.

När världen är svart och vit

Nix. The Dark Knight jobbar faktiskt på fel sida. På den mörka sidan. Egentligen.

Egentligen så finns det inte. Jag menar den svart-vita världen. Skalan innehåller nämligen så mycket mer. Så ofantligt mycket mer! ”Fifty shades of Grey” är bara en löjligt lågupplöst version av hur variationsrik världen är. För det går inte att dela upp den i antingen eller. Inte i svart eller vitt.

Bortsett kanske för en sak. Lagen! Jag har säkert fel, och att även Svea rikes lag innehåller nyanser. Men jag har just nu bara en sak framför mig. Och det är att antingen så bryter du mot lagen. Eller så gör du det inte. Du kan inte mixa detta.

Just nu, medan jag skriver detta, så stormar det rejält ute i den gotländska natten. Det är inte bara vinden som röjer runt där ute i mörkret, utan även debatten. Plus ilskan. Hatet. Rädslan! På alla plan. I alla kanaler. Och här har vi absolut något som har flera olika nyanser. Även av brunt tydligen. Men i den här debatten har vi de som lyser med de ljusaste av strålar, och de vars mörker slukar allt i sin närhet. Skuggvarelserna. The dark side!

Du kan inte bryta bara lite mot lagen. Du kan inte välja och vraka mellan paragraferna efter vad som passar dig bäst. Lagen är en skiljelinje där du som person väljer på vilken sida du vill stå. Hjälte eller bov. Tjuv eller polis.

Jag vet att jag under dagen använt en dålig liknelse. Men jag använder den ändå. För jag kan inte beskriva det på annat sätt. Liknelsen handlar om att den gamla seriefiguren Batman inte finns på riktigt. Om han var på riktigt skulle han spöa upp alla medborgargarden eftersom de bryter mot lagen. Men från första gången han gör detta skulle även han bryta mot lagen, eftersom han samtidigt förvandlas till ett enmans medborgargarde. Och då skulle Batman bli tvungen att spöa sig själv.

Antingen är du på rätt sida av lagen. Eller så är du det inte. Du kan inte vara antingen eller. Lagen är inte ofelbar. Men enda chansen att förändra den är att arbeta med den. Inte bryta mot den. Lagen kan fixas. Men du kan inte laga den om du brutit den.

Sorry Bats, men i den riktiga världen skulle Bruce Wayne göra ett bättre jobb än du!

Föräldraskapets svåra budskap

Det här är, vad jag förstår, en rödhake. Den fotograferade jag här om dagen mitt i trädgården. Och givetvis var jag tvungen att skämta på bekostnad av mina små sorkar...

Det här är, vad jag förstår, en rödhake. Den fotograferade jag här om dagen mitt i trädgården. Och givetvis var jag tvungen att skämta på bekostnad av mina små sorkar…

Okej, jag vet att jag nu utsätter er för ett test. Det är nästan lite elakt, för jag kommer blanda korten ganska så väl. Åtminstone för vissa, medan några kanske tycker att det är för enkelt. Trots allt, det är ju mor Ingrids förstfödde vi talar om här.

Det här hände faktiskt här om dagen, och vad jag återger är om inte ordagrannt så åtminstone näst intill. Ett ord har jag däremot ändrat rakt av för annars skulle barnen vara helt oförstående. Inte för att de garvade läppen av sig direkt, det blev snarare en version av ”men pappaaaa” därefter. Men hade jag inte ändrat så hade de inte haft en chans.

Den möjligheten ger jag inte er, men ni ska få en A och en B-fråga. Den första, A, är lite allmän och lyder helt enkelt; vad i hela friden talar vi om nedan? Fråga B lyder som följer; vilket ord ändrade jag i samtalet med mina barn? För att de över huvud taget skulle förstå vad jag talade om?

Reglerna glasklara? Då kör vi…

En helt vanlig dag hördes följande dialog i det wahlgrenska köket.
”Grabbar, har ni sett den här bilden!”
”Nä, vaddå?”
”I trädgården. Jag plåtade  den här fågeln förut, medan den badade. Jag tror det är en rödhake. Så nu får ni vara extra försiktiga där ute!
”Vaddå försiktiga? Var då?”
”I trädgården såklart. Nu måste ju läderlappen vara i närheten, så håll lite utkik åt mig emellanåt.
”Men ahhhh pappa. Skärp dig”!

Jag begär inga underverk, men vad hände där? Någon som förstod?