Hur ska Gotland utvecklas utan satsningar?

”Så ska Gotland visa vägen i energiomställningen” är rubriken på Energimyndighetens hemsida, och i förstudien ”Smart och förnybart energisystem på Gotland” ägnas 88 sidor åt att i stort sett berätta om nuläget för Gotland och öns energianvändning. Jag har bara hunnit skumma igenom den, och försökt hitta guldkornen i förstudien.

Jag söker egentligen efter svaret på en viktig fråga; What is in it for me?

Jag tycker det är fantastiskt att staten ser Gotland som en region för ett pilotprojekt. Jag tycker absolut att Gotland har de bästa förutsättningarna för ett sådant projekt, och jag vågar redan nu säga att jag kommer vara stolt över det resultat Gotland kommer att leverera.

Men vad är min morot? Eller rättare sagt, hur ska jag – vi gotlänningar – kompenseras för eventuella olägenheter som projektet kan innebära? Hur ska gotlänningarna motiveras till att satsa på projektet? Hur kommer satsningarna att påverka elkostnaderna för kunderna på ön? Hur säkerställs leveranserna, och hur påverkas innovations- och utbyggnadsmöjligheterna om öns kraftnät inte tillåter en utbyggnad av produktionen?

För just nu är det lite si och så med utbyggnaden då kraftnätet inte klarar detta.

Förstudien ger naturligtvis inga svar på ovanstående frågor. Inte vad jag kunnat läsa mig till. Däremot lyfts några av frågorna, och en hel del annat matnyttigt kunde jag ta till mig. Inte minst gladdes jag åt att Gotland och vindkraften på ön faktiskt står för halva vår konsumtion. Övriga Sverige ligger på 10 procent, där Gotland fixar 50 procent!

Men vad jag också läser mig till i förstudien är att ännu måste samarbeten bildas. Ännu saknas många av de tekniska lösningarna. Fortfarande vet de inte hur Gotland ska kunna bli 100 procent självförsörjande.

Och så länge de frågorna står obesvarade kräver jag att arbetet med en tredje kabel fortsätter. Det är till och med så att själva förstudien till viss del förespråkar detta. Det står nämligen redan på sidan 11 att ”..åtgärdsförslagen är inte inriktade mot att skapa ett isolerat system då detta inte ligger i linje med att Gotland ska fungera som pilot för en energiomställning av hela Sverige. Sammankoppling mellan länder och regioner förbättrar oftast förutsättningarna för ett hållbart energisystem genom att bättra kunna matcha produktion och användning av energi”.

Framtidens elförsörjning till och från Gotland kräver en kabel som klarar kraftöverföring åt båda hållen. Speciellt efter 2035. Det är då de befintliga kablarna beräknas gå i pension!

Edit: Jag hade läst, men hittade först dagen efter citatet i Gotlands Allehanda där Energimyndighetens projektledare Mattias Eriksson svarar på den direkta frågan ”Innebär omställningen en merkostnad för gotlänningarna?” Svaret som fick mig att gå upp på tå var…

- Allt är förknippat med kostnader, men jag tror inte att det kommer att bli dyrare för gotlänningarna än för de som bor på fastlandet. 

Det uttalandet gör mig rasande!

Det är nu det har vänt. The end of the beginning…

Solen! Spädisarna! Värmen (nåja)! Japp, vi hade besök av våren i helgen...

Solen! Spädisarna! Värmen (nåja)! Japp, vi hade besök av våren i helgen…

Jag vet, jag har varit en grinig jäkel på sistone. Det blev liksom ett litet bakslag och jag kunde inte riktigt låta bli att avreagera mig. Det var kanske en blandad reaktion av vitaminbrist, sömnbrist, lite stress och vintermörkret. Jag blev helt enkelt lite sur när vintern svischade förbi snabbare än en svensk högsommar. På riktigt. Vi har haft mer sommar än vinter de senaste åren. Fråga SMHI om ni inte tror mig…

Men jag måste erkänna att den här helgen så kunde till och med jag glädjas åt att våren tittade förbi. Speciellt påtagligt blev det när jag såg små, små tecken på liv i rabatterna hemma. Små späda skott som tittade fram lite här och var. Och solen!

I veckan som gick skulle man kunna säga att vi hade nio månader på blixtvisit. Det började med måndagens novemberhelvete som höll i sig ungefär lika länge, i jämförelse, som avgrundsmånaden hängt med den här vintersäsongen. Typ måndag, tisdag och onsdag. Torsdag och fredag var milt sagt växlande med lite snö och lite sol om vart annat. Och så kom lördag och söndag med våren!

Det är dock ingen idé att glädja sig för mycket! Jag hävdar med bestämdhet att årets första staräur kom i fredags. Jo, jag vet att någon sett bläkkar också här på ön. Men det var årets första staräur i fredags oavsett detta.

Six more to go…

Medan kylan lämnar oss

Västerhejde om Vintern. Och en Vovve!

Västerhejde om Vintern. Och en Vovve!

Det är inte utan vemod som jag sitter här ikväll. Ensam i vårt kök, med Linkin Park strömmande svagt ur de små högtalarna bakom mig. Ja, bara det är ju lite lätt deprimerande. Jag menar, Linkin Park? Tyst? Bara det är motsägelsefullt och… fel!

Men det är absolut inte därför jag känner mig lite nere just nu. Det är för att temperaturen utanför köksfönstret långsamt närmar sig nollan. Från fel håll! Ska jag lita på SMHIs app på min telefon är plusgraderna bara någon timme bort. Och regnet ska komma ungefär samtidigt.

Och det är ju för jäkla trist!

Igår var jag på en liten roadtrip på fastlandet. Jag jobbade, och det betydde att jag skulle vara i Uppsala på förmiddagen och i Västerås på eftermiddagen. Vägen där emellan var så där hjärtskärande vacker. Som ett vykort, med den skillnaden att det aldrig tog slut. Rimfrost överallt. Ibland var den så tjock att det såg overkligt ut, där björkarna såg ut som om alla grenarna bestod av tjocka, vita tygremsor snarare än kvistar. Barrskogen var pudrad med silver, och det enda som störde illusionen var det där vägsaltet som förvandlade vägen till ett bajsbrunt sår rakt genom landskapet.

Lika vackert som på fastlandet har det varit på ön de senaste dagarna. Vi har kanske inte haft samma överflöd med rimfrost, men ändå mycket för att vara på Gotland. Mer snö tror jag också, och med vintervita vägar. Åtminstone här genom Västerhejde.

Jag tycker om vintern. Mycket! Paradoxalt nog tycker jag absolut inte om att frysa, men vintern är så mycket mer än kalla tår.

För vi har Ljuset. Alltså, det har ljuset om vintern! Från att vi vandrat runt som zombier i en svartvit film under hela november och december så kom snön med solen och ljuset. Till och med på morgonen, innan solen ens började skapa en strimma längs den östra horisonten, var det ljust tack vare stjärnorna och snön. Stjärnorna, snön och månen. En måne som dessutom inte var mer än en liten skärva på himlen och ändå så skarp. Sedan kom solen till helgen, och jag lyckades till och med överdosera ljuset. Efter en långpromenad i dubbel dos solljus, från himlen och från snön, kom skallebanken som ett brev på posten. Både lördag och söndag. Men aldrig att jag ville ha några solbrillor. Inte nu!

Och som om det inte skulle räcka med Ljuset så har vi även Ljudet. En värld i snö är som en värld i bomull. Lika vitt, och lika… ljuddämpande! Det finns tillfällen under mina morgonpromenader då det nästan blir ljudlöst där ute. Det är för mörkt för fåglarna. Bilarna är långt bort, och vinden i det stora håller sig helt stilla. Då är det nästan tyst där ute. Och när snön kommit, ja då blir det äntligen helt tyst. Inte länge, men tillräckligt för att det ska gå att höra hur ljudlöst det är. Sedan kommer det en bil ändå. En bil vars dubbar smyger ner i den hårdpressade snön ovan asfalten, utan att nå den samma och utan det där rasslet som uppstår så här års när inte snön skyddar oss. Och motorljudet absorberas i snövallarna vid sidan om vägen. Jo, jag hör bilen. Jag ser dess vassa strålkastare skära genom vintermörkret. Men så snart den passerat försvinner båda intrycken, och ljuset från snön kommer tillbaka samtidigt som alla ljud sugs in mellan snöflingorna och försvinner.

Nu har vi en vecka med plusgrader, regn och det gråa novembermörkret att se fram emot. Från det att jag började skriva den här texten har den digitala utomhustermometern gått från -0,4 till lika mycket på plussidan. På högtalaren sjunger Linkin Parks Chester Bennington ”I´m breaking a habit tonight” och jag önskar att vädret kunde låta bli. Jag hade precis vant mig vid snön, kylan och att en månad för sent få uppleva lite julstämning till sist. Det är en vana jag velat behålla ända fram till i mars…

Gotlands bortkopplade framtid?

Är Gotland en del av Sverige och har vi en gemensam framtid? Eller är verkligen Östersjön så avgrundsdjup som den verkar upplevas av vissa fastlänningar? Bild från Wikipedia.

Är Gotland en del av Sverige och har vi en gemensam framtid? Eller är verkligen Östersjön så avgrundsdjup som den verkar upplevas av vissa fastlänningar?
Bild från Wikipedia.

Jag är väldigt nyfiken på vad regeringen vill med Gotland. Ja, jag var precis lika nyfiken på den förra regeringen också, så den diskussionen kan vi släppa på en gång. För i mångt och mycket är det en tjänstemannafråga snarare än en partifråga, även om politiken bär huvudansvaret och bestämmer riktlinjerna för tjänstemännen. Och tar de avgörande besluten.

Jag är nyfiken eftersom jag har ögnat igenom Trafikverkets mastiga lilla nationella plan för Sveriges transportsystem. Och vet ni vad? Gotland finns inte med där. Ja, ön nämns. Men i stort sett bara som en del i listorna över satsningar i stockholmsområdet. Ska vi vara riktigt ärliga så är vi inte ens med i listorna, utan finns med som ett litet bihang i rubrikerna.

Det är allt. Det vill säga… inget!

Sedan har vi utredningen som spolade en tredje elkabel till ön. Den som skulle göra det möjligt för Sveriges vind- och solsäkraste landsända att producera och exportera el. Men det var tydligen inte samhällsekonomiskt försvarbart, i alla fall inte ur rapportförfattarnas ögon. Istället sade ansvarig minister ABCD att man överväger att göra ön till ett pilotprojekt för att bli självförsörjande på energi. Men pengar och en tidsplan fanns inte. Ännu.

Så lägger vi till min gamla favorit Gotlandstrafiken. Den som trots chansen att skapa något nytt, utvecklingsbart och framtidssäkert istället blev… samma som förut. Fast dyrare. Framförallt för de som behöver ta sig från och till ön.

Så vad vill Sverige med Gotland?