Medan jag lämnar glädjen bakom mig

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror knöt de äktenskapliga banden i helgen. Det var känslosamt, glatt och precis så där underbart härligt hela lördagen. Jag fick till och med hålla ett tal, vilket egentligen bara var en ursäkt för att jag skulle få överlämna en liten bröllopspresent i dansk kvalitetsplast till brudparet.

Klanens yngsta generation gjorde ett fantastiskt sångframträdande dessutom, med lite extra strålglans på brudparets egna småsorkar.

Men låt oss hålla kvar tanken där på den lite yngre generationen. De som kommer härnäst. Barnen som ska få en stabil grund att stå på innan de till sist tar över efter oss. Arvingarna!

Bröllopet var förhoppningsvis den tidsmässiga kulmen på en lite hektisk sensommar för min egen del. Jag har närt en liten förhoppning om att kunna samla ihop mina resurser och framöver kunna balansera privatlivet med yrkeslivet. Det kommer att behövas, inte minst med tanke på vad jag hör ryktas om. Vad jag läser mig till. Och vad jag framförallt saknar i informationsflödet.

Det är barnen jag tänker på. Barnen i Västerhejde skola. Där fyra årskullar nu bussas till Visby varje dag medan skolan byggs om, renoveras och byggs ut. För det är ju jättebra med en uppryckning av skolans lokaler. Jag hoppas verkligen att det blir bra. Jag vill att det blir bra.

Jag vill framförallt att barnen i vinter kommer tillbaka till en skola som har plats för dem. Jag hoppas på friska lokaler. Jag hoppas på utrymme för skolarbete. Jag hoppas på utrymmen för en pedagogisk verksamhet även efter skoldagen. En verksamhet som inte måste bedrivas i korridorer. Eller i de klassrum som är anpassade för skolarbete. Jag hoppas det kommer finnas lokaler där barnen får lära sig att samarbeta, att komma överens, att lösa problem och att kunna röra sig i leken.

Kort sagt så vill jag att barnen får en meningsfull fritidsaktivitet. För det ska gudarna veta att sedan Regionen övergav fritidslokalen Muntes Villa i Vibble så har jag fått se hur pedagoger tvingats bli korridorsvakter snarare än just pedagoger.

Och det betalat jag sannerligen inte Regionen för. Varken i skattepengar eller fritidsavgift!

Att besöka Paris, och hoppa över Paris

Tid och timing är allt. Nästan! Det gäller också att veta vad du vill göra, och vad du ska prioritera. Ibland... är inte valet allt för svårt! Fotot är taget av min fru Anneli Wahlgren. Jag fick låna den till denna text.

Tid och timing är allt. Nästan! Det gäller också att veta vad du vill göra, och vad du ska prioritera. Ibland… är inte valet allt för svårt!
Fotot är taget av min fru, Anneli Wahlgren. Jag fick låna den till denna text för vi tyckte båda att den passade.

Jag satt på jobbet här om veckan och var lite småkaxig. Jag fånade mig, för i veckan som gick så var vi i Paris, och jag kunde inte låta bli att skämta lite inför resan om att vi knappast skulle se klassikerna som Eiffeltornet och Louvren. Vi skulle ju till Disneyland Paris, och inte Paris Centrum. Eftersom jag heller inte är så mycket för att resa, så hävdade jag att ”det finns alltid Google Earth”.

Ja jäklar vad rätt jag fick! För Disneyland Paris är ett resmål som du inte betar av på en dag. Eller två. Inte ens tre dagar räcker till allt du vill göra, och då blir det till att kompromissa. En gammal stålkonstruktion som du sett på bild och i filmer hur många gånger som helst, eller plocka fram barnet i dig och njuta av åkturen? Bokstavligen?

Vi valde det sista. Vi hade från början valt en resa med barnen för att se något vi aldrig tidigare sett, och vi fick det i kubik. Och lite till. Bredvid Disneyland Paris ligger dessutom Walt Disney Studios vilket bara det skulle räcka för en tvådagars vistelse. Minst!

Båda anläggningarna är gigantiska. Vi hann faktiskt inte vandra runt över hela områdena, och var inte ens nära med att hinna åka alla attraktionerna eller se alla sevärdheter. Visst åkte vi några kassa banor, och såg några usla visningar, men andra var helt enkelt fantastiska. Vi klev upp klockan sju varje morgon och var i parkerna från 8 på morgonen till nio på kvällen. Vi stod i timslånga köer, grälade om var vi skulle käka, skrattade och förundrades över vad vi fick se och uppleva, och stöp i säng efter att ha avslutat kvällen i butikerna i Disney Village. Som bland annat hade en officiell Lego Store!

Och ska jag nämna bara en grej specifikt i parkerna så är det avslutningen på kvällarna, projicerad på disneyslottet med fyrverkerier och pyroteknik. Den är värd att vänta på!

Vi hade tre dagar och fyra nätter i Paris. Vi såg inte skymten av Paris. Vi hade helt enkelt för roligt för det!

Infriade förväntningar

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt...

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt…

Ibland så vet du att det kommer bli bra. Du vet helt enkelt att dina förväntningar kommer att infrias. Frågan är bara hur bra det kommer bli!

Vi bor bra. Det är rent fantastiskt hur bra vi bor egentligen. Skulle vi behöva något är vi bara en kvart från Visby, med allt vad denna vackra stad har att erbjuda. Vi bor även på promenadavstånd från vackra Fridhem och majestätiska Högklint Och…

..vi bor på rullavstånd från en av öns bästa krogar. Allvarligt. Den är hur bra som helst. Igår åt vi middag på Lilla Bjers. Jag och hustrun. Inga barn, bara hon och jag. Vi går dit åtminstone en gång varje sommar, och redan på vägen dit vet vi att det kommer bli gott. Men i år infriades inte bara förväntningarna, utan överträffades. Jag vet att det inte går att säga så, men det var rent fruktansvärt gott!

Och mycket! Vi fick inte bara maten vi beställde, utan personalen kom med små smakprov mellan varje rätt. Hela tiden. Och det var gudagott det också. Alltså… det låter inte mycket för världen, men skum på potatisskal… Det var nästan lite för gott.

Sedan var det inte fel på sällskapet heller. Maten, serveringen och sällskapet stod för ytterligare en överraskning den kvällen. För när vi hade varit där i en timme så kollade jag på klockan. Och då hade det gått två timmar. Bara sådär… Time flies, och där och då hade tiden en rymdskyttels raketmotor i rumpan!

Det blev en fantastisk middag. Jag tror ni förstått det vid det här laget, va…

Idag skulle jag och sönerna käka lunch. Hemma. Jag hittade en helfabrikat fläskschnitzel från Dafgårds i frysen, och även idag infriades mina förväntningar. Jag förväntade mig inte samma smaksuccé som kvällen innan. Och det stämde.

Ibland så vet du att det inte kommer bli bra. Det var så äckligt att jag inte klarade av att äta upp…

En text som aldrig är tänkt att publiceras

Jag har precis skrivit en text om 3 656 tecken. Det är 682 ord. Och då hade texten inte ens någon rubrik. Eller bildtext. Men texten är inte avsedd att publiceras. I alla fall inte här på Lammlur. Nej, det är en lång förklaring och instruktion inför ett kommande evenemang. Ett evenemang som jag ingalunda har huvudrollen i, men som kanske kan bli skojigt ändå.

Men det innebär att jag inte skriver mer än så ikväll…

Allvarligt. 3 656 tecken är långt nog för en kväll!