Drippen dropp. Men Droppen drapp fick vi aldrig se…

Vi har ett fågelbad i trädgården.

Vi har ett fågelbad i trädgården.

Jag vet att det regnade i nättres. Jag vaknade av ljudet. Antingen från bryggarhusets plåttak, eller uterummets plastdito. Men det regnade. Och medan jag fortfarande lyssnade avtog det tvärt. Som om någon stängt kranen. 

Det regnade i nättres. Men när jag klev ut på min morgonpromenad‬ var regnmätaren torr som ökensand, och fågelbadet likaså. 

Det var ingen dröm, det regnade i nättres. Synd bara att det inte gjorde någon skillnad…

Ovanstående skrev jag, inte i nättres men i morse, med tanke på skvätten som trots allt kom. Jag tyckte den blev så pass bra så jag postar den igen, fast på Lammlur istället för Instagram och Facebook. Gamla grejer har ju en fallenhet att försvinna allt eftersom på de plattformarna. Men det jag lägger på bolagen är ju sökbart, så det gör sig lite, lite bättre här.

Men vi behöver regnet nu. Jag ska inte säga att jag skulle vilja ha en regnig sommar, men… Nej. Jag sa inte att vi behöver en regnig sommar!

Paradiset på jorden. Himlen i ögonhöjd!

Paradiset på jorden. Ett av flera...

Paradiset på jorden. Ett av flera…

Den förstfödde skulle på fotbollsträning ikväll. Sent dessutom. Så då passade vi andra istället på att åka till paradiset.

Vi har ju ett sådant. Den ligger längs väg 140, förbi Tofta och golfbanan. Men inte så mycket mer. Den ligger där i gränslandet mellan sjö, land, vatten och skog. Vårt paradis. Rucklet i Västergarn.

Just nu är det dessutom syrenparadiset. Alla de vita blommorna har precis slagit ut, medan de lila ligger i startgroparna. Glasbjörkarna runt ikring har däremot stora och färdiga blad, och hela verandan är täckt av ett tunt, tunt lager av pollen. Inte för att det egentligen gör något, trots att den yngste är allergisk mot just björkpollen. Märkligt nog så besväras han inte nämnvärt av det, utan kan leka utan att hindras i sina krumbukter på gräsmattan, bland snöbärsbuskarna eller uppflugen i någon grenklyka.

Vi hann med över en timme i paradiset. Sedan hade den förstfödde tränat klart och vi fick ta oss tillbaka till Västerhejde. Vårt andra paradis. Där vi njuter av vardagen, precis som vi gör i Rucklet.

För… allvarligt talat. Hela ön är ett enda stort paradis just nu. Hela jäkla Gotland!

När bankens twitter är bättre än kundtjänst

Swedbank "pingades i tweeten efter" denna. Därefter följde en dialog som för en stund var positiv...

Swedbank ”pingades i tweeten” efter denna. Därefter följde en dialog som för en stund var positiv…

De senaste dygnen har jag varit i kontakt med Swedbank. I två olika ärenden. Och säga vad man vill, men de är väldigt duktiga på att svara via Twitter. Så bra att jag vill säga att de gör det bättre än vad deras kundtjänst är tillgänglig!

Den yngste försökte nämligen sätta in pengar i lördags. Insättningsautomaten gick sönder så han blev snuvad på sina pengar, och på kvittot stod det att vi skulle kontakta banken. Sagt och gjort. På måndagen hämtade jag sorken och åkte till banken. Klockan fyra. En måndag…

Kalla mig naiv, men jag trodde banken hade övergett det där med att stänga redan klockan tre. Så i affekt tweetade jag på vägen från den stängda porten. Och fick svar ganska snabbt. Lite ”goddag, yxskaft” visserligen, men ändå ett svar.

Några turer senare tipsades jag att ringa kundtjänst. Lite pinsamt att jag inte tänkte på det innan, men där var det å andra sidan också tvärnit. Jag behövde ”min femsiffriga kod”. Vilken jäkla kod? Den enda kod jag kan är mer än åtta tecken lång. Det hjälpte inte ens att logga in på Swedbanks app och klicka sig vidare till telefonnumret som presenterades där.

Jag vet, det var en chansning med appen. Men jag tänkte att om jag ringer via den, inloggad genom fingeravtryck och allt, så kanske min information följde med. Så enkelt var det ju såklart inte.

Men till sist chansade jag på en sifferkombination. Och prickade rätt. Därmed kunde jag göra en felanmälan och hoppas nu att sonen ska få tillbaka sina 150 kronor. Jag är inte riktigt säker på om det var värt all tid jag lade ner på detta. Nästa gång kanske jag struntar i det, ger sorken ersättningen ur egen ficka, och gör något vettigare med mitt liv.

Eller inte, för här snackar vi principer. Och stålar!

Det andra ärendet? Det handlade om att Apple hade tagit bort Swish från App Store. TwitterSwedbank var snabba på att svara här också, men det är en helt annan story…

Ett läppstift som makes me happy

Det är detaljerna som gör det. I det här fallet får ett läppstift kompensera för ett diskutabelt materialval...

Det är detaljerna som gör det. I det här fallet får ett läppstift kompensera för ett diskutabelt materialval…

Låt mig slå ett litet slag för dansk plast och dess påverkan på vuxna människor. Och det faktum att olika sorters människor kan samsas över ett gemensamt intresse. Precis på samma sätt som idrott, och då kanske speciellt lagsporter, kan göra.

Vad är det då som lockar? Ja, jag kan tänka mig att det finns lika många anledningar som antalet människor med detta intresse. För min egen del är det de kreativa möjligheterna som drar. Möjligheterna att visualisera en tanke. Möjligheterna att förverkliga en fantasi. Möjligheterna att vara kreativ.

Låt mig illustrera detta med bilden jag tagit. Vad ni ser är fyrenNärsholmen. I en så liten skala som jag lyckats åstadkomma utan att tappa proportionerna alldeles. Jag är inte nöjd med takkupolen. Det ska vara en Sand Green Dish 2 x 2 Ø16 Inverted (4740 / 17964 / 30063) istället, men den är inte allt för vanlig. Däremot är jag otroligt nöjd med att jag som lampa använt en 93094, även känd som ett läppstift 4624567. Ett rött läppstift.

Vi är som sagt en brokig samling AFOLS, Adult Fans Of Lego, som träffas här på ön. Tids nog lär vi troligen känna varandra rätt bra, och kommer säkert hitta andra gemensamma nöjen och intressen. Men just nu räcker det med att vi träffas då och då, planerar nästkommande höstlovsutställning på Fenomenalen i Visby hamn, och nördar loss i största allmänhet på dessa kreativa danska plastbitar.

Tänk att det finns de som har det här som jobb. Undrar förresten om jag kan få kusinen att sponsra en modell av gamla sockerbruket i Roma? I skala 1:100…