Dagen då bankerna ropade ”varg”

Till syvende och sist gissar jag att hela denna... affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina... Bild från Flickr.com och Malin Akermans konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Till syvende och sist gissar jag att hela denna… affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina…
Bild från Flickr.com och Malin Akermarks konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Har du alltid pengar i plånboken? Eller i fickan? Är du sådan som inte litar på nymodigheter som checkar eller plastkort? Då tror jag inte du behöver läsa resten. Du är ändå trygg i din monetära lilla bubbla. Ett litet tag till…

Vi andra drabbades däremot av veckans, eller kanske till och med årets, mest fruktansvärda nyhet. Hela vår värld föll i småbitar och drömmar krossades brutalt. Ett stort, amerikanskt bolag ville skicka oss tillbaka till medeltiden på brutalast tänkbara vis.

Jag talar om Apple versus BankID. Den lilla svenska uppstickaren mot det gigantiska techmonstret från Kalifornien. Och ja, jag överdriver. Lika mycket som ”nyheten” överdrivits upp i media…

En liten kort bakgrund till det höga tonläget är att företaget Apple har regler för vad som får finnas i de iPads och iPhones som företaget säljer. De vill helt enkelt att apparna du köper eller hämtar på App Store ska vara säkra för dig, din integritet och för din lilla multimaskin. Apple har full kontroll över vad som finns på App Store, och det finns en risk att några företag inte klarar den kontrollen.

En av reglerna är att en app ska kunna fungera utan att vara beroende av andra. Det betyder att program som kräver inloggning genom den i sig fantastiska Bank ID-appen låg lite löst till. Det var detta som räckte för att vissa nyhetssajter skulle ”go bananas”.

”Diktaturfasoner”. ”Monopolister”. ”Dråpslaget: Apples regler hotar alla svenska appar med bank-id”. Någon tog i från tårna. Men var det så illa? Riskerade alla svenska swichanvändare att gå tillbaka till kontanter? Självklart inte. Men allt som handlar om Apple ger mediahusen egna pengar på banken, så ju mer det går att överdriva desto bättre. Och här kunde de verkligen gå ”all in”!

För det första; Apple vet att de som köper deras iPrylar är deras bästa vänner. Kunden är, faktiskt, viktigast för dem. Ibland kan detta ta lite märkliga omvägar som inte alltid gillas i början. Jag tänker diskettstationer, CD-spelare och plugg-ins som Flash. ”Alla” skrek högt. Speciellt de som hade intresse av att få fortsätta med det Apple valt bort. Men till största delen har dessa vägval ökat stabiliteten och säkerheten i våra leksaker. Apple vill verkligen att vi använder deras prylar, och jobbar hårt för detta.

För det andra; Ingen app är oföränderlig. Ingen app är heller för evigt utelåst från App Store. Ingen app är förlorad i sin egen genialitet. Det finns ett flertal sätt att med Apples goda minne kringgå företagets regler. Främst genom att följa dem, att skapa möjligheterna som reglerna presenterar. Skulle detta ändå vara ett problem är det egentligen de sju storägarna i Bank-ID, de stora bankerna, som behöver förändra sin struktur. Att lätta på det monopol som de sitter på, och öppna appen för andra utvecklare. Att göra den mer tillgänglig skulle troligen lösa en hel del av problemet.

För det tredje; Apple konkurrerar inte med vare sig Bank-ID, Swish eller någon annan bankleverantör i Sverige. Ännu, vill säga. Om och när Apple Pay kommer hit blir det en annan sak, och vore jag bank med intresse i Swish skulle jag vara mer orolig för dagen när iPhone har en inbyggd funktion för betalningar i Sverige. Men än är vi inte där, så bankerna äger fortfarande tillgången till våra plånböcker. Inte vi själva, utan bankerna.

Med andra ord så har hela denna mediestorm verkligen tagit plats i ett glas vatten. Ett vattenglas för smurfer. Ett smurfglas som dessutom var näst intill uppdrucket. Men nyhetsbyrån som blåste har tjänat på det. Kortsiktigt, för mitt förtroende för dem ligger ganska brunt till nu!

Ett beslut utan tanke på barnen

Taximil från Sveriges televisions hemsida, med nyheten om riksdagens nya asylregler.

Faximil från Sveriges televisions hemsida, med nyheten om riksdagens nya asylregler.

Nej, jag vet. Jag hävdar gång på gång att man inte ska agera i affekt. Att inte skriva eller posta eller dela när känslorna ligger på utsidan. Jag vet att det är min egen tumregel. Fast nu har det åtminstone gått sex timmar sedan riksdagen klubbade igenom de hårdare asylreglerna, och jag borde känna mig lite mindre arg. Jag borde kunna tänka rationellt.

Men det gör jag inte! Allt jag kan tänka på är barnen. Kalla mig blödig och naiv, men när organisationer som Svenska kyrkan, eller Röda korset, eller till och med Amnesty går in och säger ”gör det inte”, ja då känns det som om man borde ha lyssnat. Man borde backat och tagit sig en funderare.

Man borde ha tänkt på barnen!

Inte sedan andra världskriget har det funnits så många människor som flytt för sina liv som nu. På 70 år har det inte funnits så många barn som riskerar att dödas i krigszoner eller på grund av våldets effekter.

Jag är själv pappa. Jag skulle själv göra allt vad som krävs för att föra mina barn och min fru till en säkrare tillvaro. Det är varje förälders ansvar och förbannade plikt att försäkra sig om att  barnen är trygga.

För barnens skull!

Drygt sex timmar, sedan försöker Kd:s ordförande få det att låta som om partiet röstade nej. När de istället lade ner sina röster. "Man ska inte ljuga..."

Drygt sex timmar, sedan försöker Kd:s ordförande få det att låta som om partiet röstade nej. När de istället lade ner sina röster. ”Man ska inte ljuga…”

Nu har Sveriges riksdag klubbat igenom något som jag som pappa och svensk inte kan stå bakom. Jag har ännu inte hört något argument som väger tyngre än barnens väl, och dagens beslut är för mig en gåta. Fyra partier gjorde det möjlig. Två gick emot. Och två smet ut genom den politiska bakdörren. Varav ett av dessa två sista väljer att ljuga om det redan ikväll…

Jag gissar att det finns en hel del människor som idag allvarligt funderar över sin politiska hemvist. Människor som hoppas på att antingen få en väldigt bra och hållbar förklaring till vad som skedde idag, eller att beslutet återkallas. Innan nästa val. Innan valsedlarna ska stoppas i kuvertet och lämnas in.

Framtiden för barnen hänger på det!

Att döda sin älskling

Den här filmen, med Daniel Radcliffe aka Harry Potter, har inget med texten att göra. Men en sökning på "kill your darling" gav detta resultat, och på något vis är det ändå passande utifrån vad jag skulle ha skrivit om. Bland annat...

Den här filmen, med Daniel Radcliffe aka Harry Potter, har inget med texten att göra. Men en sökning på ”kill your darling” gav detta resultat, och på något vis är det ändå passande utifrån vad jag skulle ha skrivit om. Bland annat…

Ibland skriver man en text om något som man är intresserad av. Något som man reagerat på, och som ur djupet av ens själ är något som man måste berätta om. Men… så är det något som knyter sig!

Jag har skrivit en lång text ikväll. En text om hat och elaka människor. Om hur sociala medier kan användas till så mycket gott, men oftast används till ren skit. Om ”nyttiga idioter” som delar på nätet hej vilt, utan att tänka kritiskt eller… uttrycka någon hjärnverksamhet alls. Jag sticker ut hakan ordentligt med mina ord och stålsätter mig för eventuella reaktioner.

Det är bara ett problem med allt det jag skrivit ikväll…

..det är riktigt kasst! Faktiskt! Jag har flera kloka ingångar, fantastiska exempel, en och annan oneliner för att lätta upp stämningen, samt ett handfast case som verkligen sätter fingret på den ömma punkten. Och ändå är det jättedåligt!

Det gamla fina uttrycket ”kill your darlings” är något jag försöker hålla högt. Jag tror det är viktigt. Speciellt när du skriver så måste du vara beredd att stryka mycket av det du skrivit för att det ska bli bra. Testa det, och du kommer att inse värdet i ett annat gammalt och underbart citat. ”Förlåt för att brevet jag skriver blir så långt. Men jag har inte tid att göra det kort”.

Det får bli någon annan gång. Kanske jag kan ta mig tid och forma om den till något bra. Kanske jag kan få till ett positivt avslut på ett ganska dystert innehåll. Kanske…

Eller så begraver jag den här älsklingen. För alltid.

Slutet är alltid början på något nytt

..98, 99, 100! Jag klarade det i år också. Lite märkligt kanske. Men inte märkligare än fortsättningen…

Idag går jag i mål. Årets bloggmål är uppfyllt, och nu är det hundra dagar sedan jag vågade mig på detta äventyr än en gång. Och det oroar mig!

I hundra dagar har jag haft ett mål för kvällen. Jag kan erkänna att då och då har det inneburit lite problem. Som den där gången i London, då jag väldigt sent lyckades komma ifrån och skriva min text och publicera den. Bara för att någon dag senare inse att jag glömde tidsskillnaden. ”Det är tanken som räknas” fick ursäkta en korrigering på administratörsnivå. Jag hade ju faktiskt publicerat den på rätt sida av tolvslaget, fast på fel sida om tidzonsgränsen.

Nu tappar jag sporren som en utmaning innebär. Kikar jag tillbaka på förra året så bloggade jag bara sex gånger efter förra Blogg 100. Varav två samma månad som då jag avlutade. Båda om samma ämne…

Det håller inte! Det finns bara ett blogginlägg innan mars i år. Men den sista februari var ju egentligen en liten uppstart, så den räknas ärligt talat inte. Nej, bättre än så kan jag faktiskt. Bättre än så måste jag kunna!

Varje blogginlägg denna gång har tagit runt en timme i anspråk varje gång. Trettio minuter för att skriva, en halvtimme för att fixa med bild och länkar, samt för att publicera med egna ”klickbaits” på Facebook och Twitter. Några dagar har jag faktiskt publicerat mer än en text, men då har de gått direkt via Facebook eller Instagram.

Det är däremot ingen lösning som jag kommer använda. Varför? Allt som skrivs på Facebook eller Instagram ”försvinner” med tiden. Knappt sökbart, knappt länkbart. Det finns andra metoder också, men jag tror nog lammlur.se mår bra av lite översyn och påfyllnad.

Nej, låt mig göra så här istället. Framöver kommer jag publicera en ny text varje onsdag. Gärna mer, men garanterat varje onsdag.

Jag hoppas jag inte gjorde i det blå skåpet nu…