Ska Visby bli en del av Västerhejde?

Läser en av öns ledare, som påstår att tomten är för liten. Det är den inte. Däremot är den helt felplanerad, men det är inget hinder för att göra om och göra rätt!

Läser en av öns ledare, som påstår att tomten är för liten. Det är den inte. Däremot är den helt felplanerad, men det är inget hinder för att göra om och göra rätt!

Var går egentligen gränsen mellan Visby och Västerhejde? Jag försöker googla, men hittar inte. Jag skulle gissa att den går någonstans mellan den ”nya” Kneippbynrondellen och rondellen vid Färjeleden. Men jag är ganska säker på att Visborg inte ligger i Västerhejde.

Så varför vill majoriteten i fullmäktige, och tydligen några till, att Västerhejde skola ska ligga i Visby? Om nu inte tanken är att Visby ska bli en del av Västerhejde, precis som Vibble? Tanken är spännande, men den praktiska sidan är ändå inte riktigt… praktisk!

Vad jag kan läsa på Hela Gotland (sorry, betallänk) så är det bara Centern och Moderaterna som öppet säger att skolan ska ligga i socknen. Övriga vill utreda andra alternativ varav, vad jag förstår, uppiffade lokaler i norra Visby eller en sprillans ny skola på Visborg är några av huvudspåren.

Jag skulle gärna vilja veta argumenten för detta. Varför ska inte en skola byggas i Västerhejde? Skolor behövs i Visby. Jag hoppas Region Gotland planerar för såväl förskola som grundskola för alla bostäder som byggs där. Men ska visbybarnen behöva konkurrera om platserna med 300 till 400 barn från Västerhejde? Socknen har själv en riktig växtvärk just nu, så om planen så här långt är att en ny skola tidigast kommer finns på plats om sex år, skulle jag gissa på att det finns närmare 400 barn som bor någonstans mellan Västergarn och Visby.

Så… vad är argumenten för ytterligare en skola i Visby för Västerhejdebarnen?

Nej. Västerhejde skola ska ligga i Västerhejde. Det är en av anledningarna till varför barnfamiljer väljer att flytta till Västerhejde. Varför det byggs så många hus här, hus som Regionen ger bygglov till. Bygg skolan där skolan redan ligger, och bygg den nu. Inget har hänt på trettio(!) år, utan skolan har bara lappats och lagats, så nu är det tid för handling. Planera har man gjort i allt för många år.

Börja bygg skolan nu! Det finns riktlinjer och byggnormer som möjliggör modulbygge utan att det ska behöva planeras intill vansinnets gräns. Skolgården är stor, så plats finns. Men bygg inga nya baracker. Bygg för framtiden, den framtid som redan är här. Börja bygg den skola som ska stå där i hundra år till.

Och kom inte och säg att inga pengar finns. Regionen, och kommunen innan dess, har sparat in på västerhejdebarnen i trettio år. Den skulden löser barnen in nu!

Lite hälsa, meter för meter

Bild från Pokemon Go

Det är inte bara ett spel. Det är även ett motionsredskap. Typ en motionscykel. Fast utan den trista trampningen…

Det är nog tur att ni inte ser mig just nu. Teve. Vin. En ganska stor skolavslutningstårta. Det sprutar inte riktigt hälsa och vitalitet kring mig just nu. Och ändå är det just detta vad jag tänkte skriva om ikväll. Det och…

..ett mobiltelefonspel!

Okej. Det där gjorde ju inte saken bättre det heller.

Men ni vet, jag fyller år idag. Jag fyller ett år med Pokemon Go. Och Pokemon Go må vara ett spel, men det gör lite med din kropp också. Något gott. För en av fördelarna med spelet är att du behöver flytta på dig. Visst kan du fuska. På många sätt. Men hur kul är det egentligen?

För tre år sedan sade läkaren åt mig att jag borde röra på mig mera. Lyckligtvis är jag en sådan som när jag verkligen anammar något, så anammar jag det fullt ut. Så länge jag kan. Men eftersom jag inte riktigt är någon större idrottsfanatiker, i ärlighetens namn är jag inte ens i närheten av av att vilja sporta, så blir det där med motion lite svårt.

Promenaden blev min lösning. Och promenera gjorde jag. Jag har sedan dess i stort sett gått varenda jämrans dag, i ur och skur. Det har ”gått” ganska bra. Det senaste året har det faktiskt gått riktigt bra.

För tack vare mobilspelet har jag gått lite, lite mer. Lite, lite längre. Visst, jag har andra hälsoappar på min telefon. Säga vad man vill om iPhone, men den är faktiskt en liten hälsomätare i sig, med alla sina finesser inbyggda i luren. Bland annat får du veta hur många steg du tar. Varje dag. Eftersom jag i princip inte tar en meter utan att mobilen är med mig, så registreras i stort sett alla mina rörelser.

Men Pokemon Go är oftast bara igång under mina promenader. När jag promenerar. Det betyder att idag har jag gått omkring på mina promenader, med mobilen och Pokemon Go, ganska många meter. Faktiskt så säger Pokemon Go att jag under detta år gått 898 300 meter.

90 mil. För att kläcka lite ägg i ett mobilspel. Hade det inte varit för att jag samtidigt samlar pokemongodis så hade jag trott att jag var galen!

En summering av 100 dagar

Bildmosaik

Jag har i princip publicerat en bild per blogginlägg. Men inte alla räcker till för en summering, så här kommer 36 mer eller mindre noga utvalda…

Ikväll är jag i mål. Åtminstone för den här gången. Sammanlagt har jag nu gjort tre år, det vill säga 300 inlägg under #Blogg100. Idag fyller jag 100 dagar för denna gång!

Jag började den 1 mars i år och med flaggan i topp. Då var jag mitt i äventyret med att vara kurator för instagramkontot #Gotland365. Det innebar också att jag kunde sköta bloggandet över två konton samtidigt, och då blev det några extra inlägg om dagen med #Blogg100 också.

Jag har nämnt det förut. Det här med att blogga dagligen i hundra dagar har ett syfte. Och jag vill påstå att jag faktiskt blir bättre på att skriva tack vare denna ”tävling”. Jag märker också att jag lägger ner mer och mer tid på bildvalet, och länkningen till källorna. I alla fall ibland. #Blogg100 är en träning i att skriva, men ibland övergår den till att bli en övning i publicering också.

Det kan även vara riktigt påfrestande. De dagar bloggandet bara är i vägen. Inte roligt alls. Det har hänt att jag bara slarvat igenom texten och publicerat. Men det ligger en finess i det också. #Blogg100 handlar om kvalitet genom kvantitet, så då måste en del skit få passera också. Nu drar jag ner mina inlägg till en eller två i veckan. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, så vi får se vad som händer. Men senast på onsdag uppdaterar jag sidan igen.

Jag började denna bloggutmaning med att omfamna världen i och med #Gotland365. Jag avslutade den egentligen igår, med en omfamning av familjen. Idag är en summering. Låt oss säga att världen finns kvar att omfamna. Liksom familjen.

Om och om igen!

När jag säger sånt jag inte borde…

Fridhem. Klappersten. Familjeliv.

Det här är en vardagskväll på Gotland. Bara sådär. Mitt i veckan…

Jag vet, eget beröm luktar illa. Och skryt är egentligen bara avund på annat. Men…

..kom igen. Det här var Gotland ikväll. Såhär såg det ut efter en dag då ön fått 14 millimeter himmelsk nederbörd. Det är direkt efter att vi lämnat den trasiga bilen vid verkstaden. När solen fortfarande har en lång väg kvar innan den sjunker ner i havet, men ändå efter kvällsmaten.

Lite svala vindar idag, men ändå varma med tanke på att hela ön och ytvattnet kylts ner lite under dagen. Sol som får en att kisa. Vågornas långa dyningar som får klapperstenen vid Fridhem att klappra varje gång en våg slår över för att sedan dra sig tillbaka.

Och ändå hinner vi hem för att greja lite innan det blir mörkt ute.

Ja, eget beröm luktar illa. Jag är ändå ofantligt glad över att vi till sist tog steget för att bli gotlänningar. Och ja, skryt är egentligen bara avund. Så varsågoda, fastlänningar. Ni får lov att bli avundsjuka nu!

 

Det är läge för ett litet gotländskt förtydligande. På gotländska, eller snarare gutamål, så är synonymerna för måltiderna annorlunda jämte den lite tristare svenskan. För det första heter det mårgmat och inte frukost. Frukost består av orden ”fru” och ”mat”, och kannibalism är inte något som går hem i stugorna på ön. Mårgmat kommer från ”mårg”, det vill säga morgon, och ”mat” vilket knappast behöver någon förklaring. Sedan har vi lunch. Lunch? Kom igen. Är det ens ett svenskt ord? Nej, det heter middag. Därför att det är maten man äter mitt på dagen. Till sist har vi ovan nämnda kvällsmat. Och det är precis lika logiskt som att middag heter middag. Kvällsmat äts på kvällen.
 Hur svårt kan det vara?