Superhjältar genom tiderna
Jag nämde igår superhjältar, utan att egentligen nämnvärt gå in på utvecklingen sedan superhjältarna uppfanns.
För oss som gillar lite vädelöst vetande hittar ni länken till min favoritinfograf precis här!
#Blogg100
Vi laddar. Ostbågar, läsk. ”Tillbaka till Vintergatan
Ja, jag dissar Mello ofta. Det är ju så lätt hänt! Nu för tiden har jag dessutom… hur många är det?… sex olika tillfällen utspritt över flera månader för att snacka ner programmet. Och att några låtar är rena skämtet varje år är ju snarare regel än undantag. Har SVT några kvoteringskrav om kass musik i rutan? Man kan nästan få den känslan…
Från det att jag flyttade hemifrån tills jag träffade min fru lyckades jag undvika programmet varje år. Det var helt enkelt inte intressant för mig. Dels var jag ju lite mer åt pudelrockshållet, dels lite att det var synnerligen ocoolt, och kanske hade mitt motstånd lite att göra med att Mello för mig var anledningen till att läkarna hittade lymfcancern i de tidiga tonåren. Detta efter att jag hostat sönder hela teveutsändningen 1986 tog hon med mig till lassis.
Men efter att min Anneli kom in i mitt liv blev det Mello. Mello,
mello! Varje år. Varje deltävling. Varje final, och varje europafinal. Detta är helt klart hennes svagaste sida… och som den toffel jag är sitter jag där bredvid!
Jag skulle verkligen vilja kalla mig själv för offer här. Mot min vilja tvingas jag till detta. Även om det finns annat att göra prioriteras ett teveprogram. Men så är det det här med allmänbildning. Jag lyssnar på radio och läser tidningar. Jag surfar och scannar nätet och sociala medier. Det är inte bara mitt jobb, det är något jag inte kan låta bli. Så därför har jag ibland mer kunskap om artisterna och programmens innehåll än frun.
Det är fruktansvärt pinsamt! Jättejobbigt!
Och ta mig tusan om jag inte till och med röstade i år… Skit!
#Blogg100
Den senaste tiden har jag pendlat till och från ön mer än någonsin tidigare. Ja, det har till stor del handlat om nöjesresor. Barnen har fått träffa farföräldrarna, och vi har hastat fram och tillbaka för att fira en kär gammal väns svensexa och bröllop.
Det har också funnits en resa som betyder väldigt mycket för min, och hela min familjs, framtid. Jag har sökt och fått jobb på Gotland! Jag är överlycklig och vettskrämd på en och samma gång!
Dessutom har nu Anneli bett om, och fått beviljat, att byta tjänstgöringsort. Från Uppsala till Visby. Hon är lika nervös hon!
Vi skriver alltså ett nytt kapitel i vårt liv. Barnen har tagit det som väntat, det vill säga inte speciellt bra. Men efter en timmes gråt och tandagnisslan började de planera sina nya rum. Vilket inte är helt enkelt, eftersom vi ännu inte har något boende ordnat. Vi måste också se till att sälja det hus vi har i Vallentuna, så vi har en liten väg kvar att vandra.
Allt har ställts på ända, vi har ingen aning om vad som ska hända, och frågan är om vi verkligen förstått vad vi ger oss in på?
Gör man någonsin det?
”Webbsänt möte om Sveriges framtida transportsystem
Den 26 augusti bjöd infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd in till ett remissmöte om hur Sverige ska få ett robust, effektivt och pålitligt transportsystem.”
Så står det på Regeringens hemsida. Med på mötet fanns givetvis även generaldirektör Gunnar Malm vars Trafikverket stod för underlaget till mötet. Nämligen deras förslag på en nationell plan för Sveriges transportsystem för åren 2014-2025.
Den har jag kritiserat förut, eftersom jag inte hittat något i den som stärker Gotlands roll i Sverige. Faktum är att jag över huvud taget inte hittade något av värde som handlade om ön och framtidens infrastruktur när det gäller Gotlandstrafiken!
Under mötet för en nationell plan för Sverige hörde jag aldrig Gotland nämnas.
Jag lyssnade på webbsändningen från remissmötet, med ett halvt öra eftersom detta sändes på arbetstid. Därför missade jag inledningen och slutet av den tre och en halv timme långa sändningen, samt samt då och då efter de gruppdiskussioner som kom och gick med ljudutsändningen avstängd.
Men gotländska representanten Lena Celion (m) var på plats, och för Hela Gotland berättade hon att trafiken omtalades vid flera tillfällen. I artikeln sades också att frågor ställts via twitter om Gotlandstrafiken. Mer om det nedan.
Efter tips från Lena Celion, också det via Twitter, kunde jag senare leta upp webbutsändningen igen och lyssna på vad som sades om ön. Fyrtiofem minuter in i filmen berätta Catharina Elmsäter Svärd att de fått många frågor på Twitter via #infraprop. De flesta frågorna handlade om Gotlandstrafiken. Eftersom upphandlingen pågår sade infrastruktursministern att inga frågor om Gotlandstrafiken kunde besvaras.
Locket på!
Det tog mindre än en minut att avhandla och avfärda Gotland, under ett remissmöte som tog tre och en halv timme. Om inte Näringsdepartementet under ett remissmöte om vill tala om Gotlandstrafikens roll inom Sveriges framtida infrastruktur, när kan de då tänka sig berätta om Gotlands viktigaste transportväg?
Ärligt talat letade jag inte efter fler kommentarer där Gotland nämndes. Det verkar onödigt efter det svaret. Än tydligare blev det med tanke på hur de ansvariga för mötet hanterade twitterfrågorna. Jag fick ett (1) svar på mina inskickade frågor. Ett svar som inte var ett svar, utan ett ”denial of service”, att de inte tänker svara på frågan. Min följdfråga bemödade de sig inte ens att besvara!
Sammanlagt skickade jag nio frågor till Catharina Elmsäter Svärd och Näringsdepartementet med hänvisning till deras egna hashtag #infraprop. Men några svar på frågorna fick jag inte. Däremot nämnde ministerns statssekreterare Ingela Bendrot Gotlandstrafiken i sitt twitterflöde. Där berättade hon att färjetrafiken till och från ön inte ingår i regeringens infrastruktursatsning. Gotlands viktigaste färdväg finns inte med i satsningen, ingår inte i någon satsning, och behandlas utan koppling eller hänsyn till övriga nationella satsningar.
Inte heller denna gång fick min följdfråga något svar.
Frågorna nedan var de jag skickade till mötet där en nationell plan för Sverige för åren 2014 till 2025 skulle diskuteras. Ett möte där Gotland tydligen inte räknas som en del av Sverige.
Vilka konkreta förbättringar planeras för Gotlandstrafiken?
På vilket sätt förbättras kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet utan ökade investeringar i infraprop?
Vilka satsningar i infraprop kompenserar Gotland för kostnader i och med placeringen mitt i Östersjön?
På vilket sätt påverkar förändringar i Gotlandstrafiken det gotländska företagsklimatet?
På vilket sätt påverkas arbetspendlingen med Gotlandstrafiken om den går långsammare och på sämre tider?
Hur kan tillväxten öka på Gotland med en stagnering eller ”bevarande av nivån” av Gotlandstrafiken? Hur ska ön kunna konkurrera?
Saknar det helikopterperspektiv @elmsatersvard nämner vad det gäller Gotlandstrafiken å den påverkan den har på ön!
Vad är sammanhanget som tillåter Gotland att konkurrera på samma villkor som övriga Sverige i infraprop?
Jag hoppas på svar fortfarande. Helst innan regeringen och Trafikverket helt tar sin hand från ön!