Vem är jag? Och… vad gör jag?

Ett samtal mellan mig och ett syskonbarn. Om min yrkesroll, vilket är nog så svårt att förklara för vuxna...

Ett samtal mellan mig och ett syskonbarn. Om min yrkesroll, vilket är nog så svårt att förklara för vuxna…

”Av små barn och fyllon får man veta sanningen” tror jag är ett uttryck. Jag väljer i alla fall att tro det, och jag vill framförallt tro det efter igår. För även om det inte var sant, så fick det mig att må lite, lite bättre.

..vilket snabbt ändrade sig strax därefter. Men just det väljer jag att bortse ifrån.

Hela klanen träffades igår hemma hos mina föräldrar. Minus en av mina bröder och ett syskonbarn som båda jobbade. Men det var två av tjugotvå, så jag räknar det som om hela klanen var på plats. Och det var då ett av syskonbarnen tittade upp och frågade mig:
– Mattias, vad jobbar du med?
– Jag är kommunikatör, svarade jag och det var ungefär här som min hjärna började jobba med följdfrågan ”vad gör en kommunikatör”? Av alla frågor jag brukar få så är just det kanske den vanligaste som brukar komma. Jag blir alltid lika ställd av den frågan, för… vad gör jag egentligen?

För stunden väljer jag nog att länka till vad Sveriges kommunikatörer säger om yrkesrollen, för allvarligt talat så är det inte så lätt att beskriva. Och ännu svårare blir det när jag ska beskriva det för ett barn. Att jag jobbar mycket med min dator? Att jag fotograferar? Skriver?

Mycket riktigt kom följdfrågan. Men innan jag ens han öppna munnen med ett aldrig så informativt svar som brukar börja med ett eftertänksamt ”Ehh…” så svarade han sig själv. Som om svaret var lika självklart som att jag stod där framför honom.
– Bygger med lego!

Nej, jag bygger inte med lego på jobbet. Kanske jag borde göra det, men inte just nu. Vem vet, en dag kanske jag gör det på arbetstid. Jag kan inte sticka under stol med att det skulle vara roligt, men jag tror jag är lite för… stel… i min fantasi. I alla fall jämfört med hur jag sett barn bygger idag. Men visst skulle det vara kul!

Mindre kul var det när ett annat syskonbarn lite senare såg upphöjningarna efter blodkärlen på min ena underarm.
– Shit! Vad gammal du måste vara.

Det var lite för mycket sanning för mig under en och samma kväll…

Med skurhink och parad på hjärnan

Mångfaldsparad.

Almedalsveckan är snart här igen, med allt vad det innebär och står för. Och även i år sånt veckan inte står för… Jag fattar inte riktigt att jag ska behöva protestera för allas lika värde. Igen!

Gotland har sina veckor, det är sedan gammalt. Vad jag inte visste var att vecka 26 kallas ”ajaxveckan”. Åtminstone i Visbys närhet. Fast jag kan tänka mig att det gäller lite här och var på ön. Det är nämligen nu som ”alla” gotlänningar städar ur hemmen, uthusen, vindsskrubbar, fiskebodar och husvagnar inför semestern. Ja, inte sin egen semester, utan de städar så det är rent och snyggt inför turisternas ankomst. Turisterna och almedalsbesökarna!

Själv har jag inte städat nämnvärt. Mer än i min jobblista. Veckorna inför almedalsveckan, och min i horisonten hägrande semester, innebär en upptrappning av allt som måste hinnas med. Det är en del. Så ”ajaxveckan” för min del innebär städning av mitt skrivbord. Speciellt av korgen märkt ”ingående”.

Men under veckan som kommer finns det åtminstone en punkt i schemat jag inte tänker omprioritera. Det gäller punkten Mångfaldsparad nästa fredag. Den sjunde juli klockan 14:00. Den missar jag inte. Framförallt inte i år!

När jag tvivlar på min förmåga…

Bild från SMHIs väderapp

Det här är underbart… för alla andra! Själv kan jag inte avgöra om jag har hål i huvudet eller strategisk…

Jag är inte bitter… jag har valt det själv. Medan gumman tog långledigt så valde jag att klämma in ytterligare en arbetsdag.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. En semesterdag skulle ge fyra lediga dagar i en följd. Men jag räknade och räknar fortfarande med att få lite gjort på en fredag om alla andra håller sig från kontoret. Har jag tur kanske jag kan fräscha upp en och annan surdeg som legat och gonat till sig.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. När man får tag på en hantverkare så vill det till att hålla i honom. Hårt. Så att stämma träff klockan 07.00 borde inte vara något problem, bara det innebär att jag får rätt hjälp av rätt kompetens. Det är tidigt, men solen är ju ändå uppe så dags. Och jag kan alltid hoppa över min morgonpromenad. Så behöver det inte bli så tidigt.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. Men…

..varför måste väderappen håna mig med så fint väder? När jag ska sitta inomhus och jobba? Och fladdra runt med bilen hela morgonen?

STHLM tur och retur

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

Jag har jobbat på annan plats idag. Jag älskar vårt moderna samhälle som möjliggör att jag kan jobba på just annan plats. Uppkopplad med världen, men också ansikte mot ansikte med kollegor. Så därför har jag haft fullt upp under dagen med jobb. Men också med att träffa en gammal vän. Så från 08.40 till 21.30 har jag idag varit en gute på rymmen. Och som alltid är det ofantligt skönt att vara hemma igen.

Förresten så såg jag lite lego också när jag passerade Centralstationen. Ytterligare ett plus för den här dagen!