En öppning i isoleringen av fastlandet

Ett skepp kommer lastat... oavsett om Visbys hamn är öppen eller inte. Eller så hoppas vi i alla fall!

Ett skepp kommer lastat… oavsett om Visbys hamn är öppen eller inte. Eller så hoppas vi i alla fall!

Nu ska Fårö få sin bro, och Slite ska bli reservhamn. Det var i alla fall den informationen som Trafikverket gav oss i veckan. Det var ju bra. Väl?

Jag är varken för eller emot en bro. Bortsett kanske då att jag, när det handlar om en annan ganska stor ö i de svenska vattnen, hävdat att en bro förvandlar en ö till en halvö. För med en fast förbindelse med fastlandet så… försvinner ö-begreppet?!? Fast det är det väl kanske bara jag som tycker. Vad jag däremot vet är att det ska vara de boende på Fårö och inga andra som har den avgörande rösten här.

Däremot tycker jag att det är bra om Trafikverket kan agera snabbt för att se till att Gotland får den så viktiga reservhamnen den förtjänar. Det är inte en dag försent! Att Slite å andra sidan ligger ”fel” på ön är ett viktigt argument. Skulle Visby hamn bli otillgänglig är det inte den bästa lösningen att tvingas runda ön, och i en militär situation är den rent av dålig.

Men låt oss lyfta blicken lite. Om Trafikverket kan fixa Slite hamn under 2018 så är det väldigt bra. Om sedan krutet kan läggas på att iordningställa en reservhamn på västsidan, varför inte i Kapelshamn eller Klintehamn, så har vi sedan en fullgod och trygg lösning för ön.

Och det borde Trafikverket hinna fixa innan nästa upphandling av Gotlandstrafiken. Eller hur?

Det stormar i Sveriges största vattenglas

Lite skärmdumpar från gotlandsmedia idag, om stormen som parkerat båtarna och mängder av enduroförare på landbacken

Lite skärmdumpar från gotlandsmedia idag, om stormen som parkerat båtarna och mängder av enduroförare på landbacken. Bilder från Hela Gotlands Facebook och hemsidorna för P4 Radio Gotland och SVT Nyheter Öst.

Igår var det GGN, Gotland Grand National, vilket är världens största endurotävling. Det var skitväder redan då. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad åt att vi har fått så mycket regn på sistone. Vi behöver verkligen det. Men lördagens skitväder igår övergick i ett annat skitväder på söndagen.

Det började blåsa. Ännu mer. Ordentligt. Det blev så pass att inte bara gotlandstrafiken slogs ut och strandsatte mängder av endurosällskap, utan även färjorna mellan Fårö och storön. Det är inte helt ovanligt, men ändå. Under kvällen har jag via sociala medier kunnat se bilder på dem som varit ute och fotograferat. Just bilderna på hur Destination Gotlands färjor fått ”sladda” in i Visby hamn är dramatiska och väldigt häftiga. Men de aktualiserar också utsattheten.

Just nu bråkas det… eller bråkas det verkligen när staten helt enkelt inte vill betala, om kostnader och placering av reservhamn. Vi är fortfarande inte närmare en lösning på den frågan, men under söndagskvällen kunde jag inte låta bli att sträcka ut tanken lite. Tänk om en av gotlandsbåtarna skulle ha misslyckats med manövern att ta sig in i Visby hamn? Tänk om övriga båtar redan lyckats lägga till, och den sista skorven helt enkelt förstör inloppet till Gotland? Att den helt enkelt låser in sina syskonfartyg?

Egentligen är det strunt samma om båtarna blev instängda eller inte. Vad jag vet finns det ingen hamn på ön som kan ta emot dagens färjor mer än den i Visby. Inte för ordentlig lastning och lossning av gods. Men om alla båtarna blev instängda i en förstörd hamn, hur ska ön försörjas då?

I ett sånt läge är det inte bara enduroförare som inte kan lämna ön. 85 procent av det som produceras på Gotland ”exporteras” till fastlandet och vidare. Hur många av dessa företag har en buffert att klara sig en vecka utan gotlandsbåtarna? En månad?

57 000 gotlänningar är inte många av Sveriges hela befolkning. Men så många är direkt beroende av Sveriges sköraste trafiksystem. Det kan, får, inte bara vara gotlänningarnas problem!

Jag med formar framtiden. Me too…

Den här veckan har vi fått lära oss något nytt om något väldigt gammalt. Och vi har fått ett nytt begrepp, #metoo.

Den här veckan har vi fått lära oss något nytt om något väldigt gammalt. Och vi har fått ett nytt begrepp, #metoo. 

Jag är uppväxt under en annan tid. Precis som min pappa. När jag var barn fanns det uttryck och sociala koder jag fick lära mig, medvetet eller omedvetet, och samma fick min far lära sig. Ändå var vår uppväxt så olika. Så… annorlunda!

Jag pratade med min förstfödde idag. Med min fars barnbarn. Om #metoo och vad det innebär och lite också vad det utvecklats till. Just nu pågår lite av en häxjakt på de som gjort fel, på syndarna. Det är väldigt mycket peka finger, fördömelse, ja rent av hat ibland. Jag försökte påminna sonen, och mig själv, om vad det egentligen handlar om.

För jakten på de skyldiga skymmer för stunden de underliggande orsakerna till varför världen just nu exploderat i ett #metoo. Orsaken till orättvisorna! Maktpositionerna! Mobbingen!

Jag vill tro att #metoo kommer att göra världen lite, lite bättre. Vad som händer just nu är att fördämningarna brister. Det kokar över. Det rasar och det brinner upp. Just nu får vi läsa spaltmetrar om ”hur” och ”vad”. Hur någon gjort eller vad denne gjort. Snart nog, och jag tror det redan börjat, får vi veta ”varför”. Varför den eller den gjorde så. Ångern. Skammen.

Det kommer dröja lite, men tids nog kommer vi kanske till det viktigaste som i sin tur kan starta den verkliga förändringen. För problemet ligger hos oss allihopa. I de sociala koder och uttryck som vi haft med oss sedan barnsben. Som vi fått med oss och som vi för vidare.

Jag är redan körd. Min pappa är redan körd. Vi har växt upp med det som just nu lagat till grund för #metoo och har lärt oss blunda. Vi har lärt oss att det har tillhört spelets regler. Men inte längre. Vi har fått våra ögon uppspärrade och vi är tvungna att lära oss på nytt. Självklart kommer vi göra fel igen och igen, men vi får lära oss hur vi ska bete oss. Vad som är rätt och vad som är fel. Det måste vi lära oss om vi så vill eller inte. Det ska vi lära oss!

Men mina barn, våra barn, växer upp här och nu. För deras del är det som just nu pågår en del av deras uppväxt, en del av deras lärande som unga individer. De kommer inte behöva göra någon omstart och programmera om de uttryck och sociala koder de fått lära sig.

Men som pappa till mina barn är det min uppgift att se till att koderna de lär sig blir rätt från början. Idag!

Gotlands bortkopplade framtid?

Är Gotland en del av Sverige och har vi en gemensam framtid? Eller är verkligen Östersjön så avgrundsdjup som den verkar upplevas av vissa fastlänningar? Bild från Wikipedia.

Är Gotland en del av Sverige och har vi en gemensam framtid? Eller är verkligen Östersjön så avgrundsdjup som den verkar upplevas av vissa fastlänningar?
Bild från Wikipedia.

Jag är väldigt nyfiken på vad regeringen vill med Gotland. Ja, jag var precis lika nyfiken på den förra regeringen också, så den diskussionen kan vi släppa på en gång. För i mångt och mycket är det en tjänstemannafråga snarare än en partifråga, även om politiken bär huvudansvaret och bestämmer riktlinjerna för tjänstemännen. Och tar de avgörande besluten.

Jag är nyfiken eftersom jag har ögnat igenom Trafikverkets mastiga lilla nationella plan för Sveriges transportsystem. Och vet ni vad? Gotland finns inte med där. Ja, ön nämns. Men i stort sett bara som en del i listorna över satsningar i stockholmsområdet. Ska vi vara riktigt ärliga så är vi inte ens med i listorna, utan finns med som ett litet bihang i rubrikerna.

Det är allt. Det vill säga… inget!

Sedan har vi utredningen som spolade en tredje elkabel till ön. Den som skulle göra det möjligt för Sveriges vind- och solsäkraste landsända att producera och exportera el. Men det var tydligen inte samhällsekonomiskt försvarbart, i alla fall inte ur rapportförfattarnas ögon. Istället sade ansvarig minister ABCD att man överväger att göra ön till ett pilotprojekt för att bli självförsörjande på energi. Men pengar och en tidsplan fanns inte. Ännu.

Så lägger vi till min gamla favorit Gotlandstrafiken. Den som trots chansen att skapa något nytt, utvecklingsbart och framtidssäkert istället blev… samma som förut. Fast dyrare. Framförallt för de som behöver ta sig från och till ön.

Så vad vill Sverige med Gotland?