Medan jag lämnar glädjen bakom mig

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror och hans Linda har gift sig. Och störstebror kan inte vara gladare för deras skull! Frågan är bara om vi bröder kan locka ut dem till Västerhejde? Hur svårt kan det vara?

Minstebror knöt de äktenskapliga banden i helgen. Det var känslosamt, glatt och precis så där underbart härligt hela lördagen. Jag fick till och med hålla ett tal, vilket egentligen bara var en ursäkt för att jag skulle få överlämna en liten bröllopspresent i dansk kvalitetsplast till brudparet.

Klanens yngsta generation gjorde ett fantastiskt sångframträdande dessutom, med lite extra strålglans på brudparets egna småsorkar.

Men låt oss hålla kvar tanken där på den lite yngre generationen. De som kommer härnäst. Barnen som ska få en stabil grund att stå på innan de till sist tar över efter oss. Arvingarna!

Bröllopet var förhoppningsvis den tidsmässiga kulmen på en lite hektisk sensommar för min egen del. Jag har närt en liten förhoppning om att kunna samla ihop mina resurser och framöver kunna balansera privatlivet med yrkeslivet. Det kommer att behövas, inte minst med tanke på vad jag hör ryktas om. Vad jag läser mig till. Och vad jag framförallt saknar i informationsflödet.

Det är barnen jag tänker på. Barnen i Västerhejde skola. Där fyra årskullar nu bussas till Visby varje dag medan skolan byggs om, renoveras och byggs ut. För det är ju jättebra med en uppryckning av skolans lokaler. Jag hoppas verkligen att det blir bra. Jag vill att det blir bra.

Jag vill framförallt att barnen i vinter kommer tillbaka till en skola som har plats för dem. Jag hoppas på friska lokaler. Jag hoppas på utrymme för skolarbete. Jag hoppas på utrymmen för en pedagogisk verksamhet även efter skoldagen. En verksamhet som inte måste bedrivas i korridorer. Eller i de klassrum som är anpassade för skolarbete. Jag hoppas det kommer finnas lokaler där barnen får lära sig att samarbeta, att komma överens, att lösa problem och att kunna röra sig i leken.

Kort sagt så vill jag att barnen får en meningsfull fritidsaktivitet. För det ska gudarna veta att sedan Regionen övergav fritidslokalen Muntes Villa i Vibble så har jag fått se hur pedagoger tvingats bli korridorsvakter snarare än just pedagoger.

Och det betalat jag sannerligen inte Regionen för. Varken i skattepengar eller fritidsavgift!

Nyttan av ett Sveriges ”tvibo”

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar? Bilden kommer från en scen i filmen "Frankenstein" (1931), regisserad av James Whale.

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar?
Bilden kommer från en scen i filmen ”Frankenstein” (1931), regisserad av James Whale.

Jag stack ut hakan lite idag. När man gör det på sociala medier får man räkna med att få mothugg, och så även denna gång. Men det satte samtidigt igång en annan, parallell tanke hos mig. En tanke om rättssäkerhet.

Om jag förstod Wikipedia rätt, så infördes begreppet ”kyrkofrid” av Birger Jarl på 1200-talet. Magnus Ladulås såg sedan till att det verkligen blev till en lag. För den som inte känner till det (och inte orkar klicka på länken jag just gav er) så handlade kyrkofriden om att ingen fick lov att attackeras eller tillfångatas i kyrkan. Det var ett ”tvibo” som vi sade när jag var liten. En säker plats.

Ska alla gamla traditioner behållas? Ska alla brott ha en ”pausknapp” beroende på var man befinner sig? Det var några av frågorna som ställdes till mig i tråden som följde på facebook. Frågor som jag inte kan svara på, för jag har inte kunskapen om vad som ska bevaras eller hur brott ska graderas.

Men så slog mig tanken… när det gäller kyrkofriden, kan det inte ha varit en reaktion på sin tid? Ett försök att tvinga fram lite eftertanke. Att skapa en möjlighet till en rättvis utgång i en svår situation? Helt enkelt ett första försök att skapa ett rättssäkert samhälle?

1200-talets Sverige var nog inte ett drömsamhälle. Jag tror nog att den som skrek högst, var starkast och kunde få folk med sig, också kunde skapa uppbåd som helt enkelt kunde ta lagen (och mycket annat) i egna händer. Jag tror att en tanke med en fristad, ett ”tvibo”, var att skapa ett tillfälle för eftertanke. Jag tror att i ett samhälle som 1200-talets Sverige, så var prästerna de som hade lite mer kunskap. Åtminstone ibland. Att prästerna visste att lyssna, medla och ställa den där viktiga frågan ”varför?” när någon kom med ett påstående.

Eftertanke. Reflektion. Lyssnande

I ett rättsosäkert Sverige fyllde säkert en fristad en nyttig funktion. Jag tror vi kanske behöver fler fristäder idag också.

Ska Västerhejde bli ”en tumme”?

"Det är billigare att stärka barn, än att laga trasiga vuxna". Skolan och skolmiljön är en viktig grund för alla barns uppväxt. Därför är det viktigt att vi vågar satsa på skolan, och därigenom barnen!

”Det är billigare att stärka barn, än att laga trasiga vuxna”. Skolan och skolmiljön är en viktig grund för alla barns uppväxt. Därför är det viktigt att vi vågar satsa på skolan, och därigenom barnen!

På måndag börjar skolan. Min yngste son ska börja sitt sista år i Västerhejde skola. Eller… ska han det?

Onsdagen den 16 augusti, inför skolstarten den 21 augusti, fick vi ett brev från Region Gotland. Ett brev daterat den 7 augusti. Missförstå mig inte här, för jag är väldigt glad över att något händer med ”skolan som Regionen glömde”. Som de glömde i 30 år. Som lappats och lagats lika länge. Nu äntligen ska skolan åtgärdas, och den risigaste delen ska, och ”Röda längan” ska renoveras. Sedan ska fler moduler läggas till barackerna som kallas Fågelboet, mitt på skolgården. Redan i höst. Jag är som sagt glad att det äntligen händer något!

Som sagt, min yngste son ska börja sitt sista år i Västerhejde skola, och han börjar i Västerhejde skola. Precis som jag blev lovad av ansvariga politiker och skolledare. Men han går där bara i två veckor. Därefter är planen att klasserna som går i trean, fyran, femman och sexan ska packas ihop och flyttas in till Visby. Åtta klasser. Till norra delen av Visby. Christoffer Polhemgymnasiets gamla lokaler.

Så till sist kom tydligen Regionen fram till att bussning av barnen från skolan i Västerhejde in till skolan i Visby var den bästa lösningen. Den bästa lösningen av de alternativ som ansvariga politiker och skolledare presenterade på stormötet i våras. Även om just lösningen med att bussa ungarna in till stan aldrig presenterades. Inte förrän efter mötet, när jag pratade med just nämnda ansvariga och politiker. Det är som det faktum att jag redan i vintras, långt innan stormötet om Västerhejde skola, fick veta från trovärdig källa att rivning och renovering av Röda längan med förlängning var vad som skulle hända. Stormötet var den sista maj. Men jag fick veta det månader innan.

Jag är väldigt nyfiken på att läsa den barnkonsekvensanalys som gjorts inför detta, och hur regionen vägt de olika förslagen mot varandra om tillfälliga lokaler för barnen. För en sådan redovisning måste väl finnas? Även om jag just nu inte kan hitta något om detta på Regionens hemsida. Jag är också väldigt nyfiken hur långt planerna kommit för den slutliga ombyggnationen av hela skolan. För den planeringen är väl i full gång? Planeringen av den nya skolan som ska ersätta barackområdet som utgör solområdet idag, och som ska kunna rymma uppemot 400 elever? För så många kommer de vara om bara några år. Västerhejde växer, och det är barnfamiljerna som flyttar hit.

Min yngste som börjar sitt sista år i Västerhejde den 21 augusti. Det blir föräldramöte den 22 augusti. Dagen efter skolstart. Det vill säga nu på tisdag. Jag hoppas vi får svar på hur det går med den nya skolan då. Den nya skolan som ska ligga i Västerhejde!

Sverige isolerat en vecka framöver

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det...

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det… Klicka på bilden så kan du se hur det ser ut om du försöker ta båten med familjen och en bil.

Låt oss göra ett litet tankeexperiment… personligen tycker jag det är skrämmande.

Tänk dig att du har en nära släkting någonstans i Sverige. Det är kanske ett av dina barn som rest till en kusin i Västerås, eller dina föräldrar som bor i Jönköping. Och tänk om det där otänkbara plötsligt händer. En olycka. Ett sjukdomsfall. Oavsett vad så måste du snabbt ta dig till fastlandet.

Det är svårt att planera när du måste agera snabbt och resolut. Det är bara det att… du kan just nu inte komma ifrån ön! I alla fall inte med förhoppningen att snabbt kunna ta dig vidare från Nynäshamn eller Oskarshamn eller Västervik. Allvarligt talat så är Sverige i stort sett isolerat från Gotland just nu om du skulle behöva ta med dig bilen.

Jag tror det var lika illa under helgen som gick, men idag när jag försökte boka en tripp till fastlandet så gick det inte. Två vuxna och två barn. Med bil, eftersom det är lite svårt att ta sig vidare snabbt. Såvida du inte ska hoppas på att bussar och tåg ska klaffa i varandra.

Gissa min förvåning när jag inte kunde ta mig från ön. Inte förrän nästa måndag, prick en vecka senare. Ska jag ha med mig hunden, för det är ju inte alla som kan lämna ifrån sig den fyrfota familjemedlemmen, så skulle det ta ännu längre tid för att få en djurplats.

Ja, jag gnäller om Gotlandstrafiken igen. Nej, det är inte Destination Gotland jag hackar på. Det är svenska staten och deras vägran att ge hela Sverige samma möjlighet. Just nu har vi inte ens någon infrastrukturminister, men allvarligt talat så har de två senaste inte heller bidragit nämnvärt för att lösa detta. Speciellt inte när den senaste upphandlingen gjordes.

Som vanligt är det vi gotlänningar som får betala priset. Visst, det är kul att vi ha haft så många härliga besökare på ön. Och givetvis måste även de få komma hem nu när sommaren är slut.

Men inte fanken stänger man av E4:an bara för att det är många bilar på vägen?