Allt det stora i det lilla

Lite stort. För det lilla...

Lite stort. För det lilla…

Det finns en lycka i det lilla. I det där fjuttiga som inte flyttar berg, störtar diktaturer eller erövrar kontinenter. I det lilla, som du hittar i en blomma, ett minne eller en flyktig doft.

Det finns en lycka i att ha gjort så mycket, för så få, med så lite. Att under en dag inte hinna göra mer än att vara med familjen, pyssla i trädgården, eller bara… plocka med grejer.

Då hinner man heller inte med att skriva. I alla fall inte något stort…

Lyckan står den tursamme bi!

Igår kväll, ungefär klockan 23. Det är mörkt. Det regnar. Någonstans mellan Västerhejde och Visby stannar en liten grå bil vid vägkanten, och börjar rulla igen efter bara några sekunder. Som om någon valt att fånga nuet. Där och då!

Igår kväll, ungefär klockan 23. Det är mörkt. Det regnar. Någonstans mellan Västerhejde och Visby stannar en liten grå bil vid vägkanten, och börjar rulla igen efter bara några sekunder. Som om någon valt att fånga nuet. Där och då!

Ibland har man sån tur. Riktig, riktig tur. Även om man skulle vilja skrika ”Jag har sån jäkla otur”!

Jag skulle flytta på lillebilen igår. Det gick väl inte som planerat. Eller rättare sagt, det gick inte alls. Batteriet var stendött. Det hördes bara ett ”klick” följt av ett ”klack-klack-klack”. Jag och hustrun fick knuffa undan bilen. Den ville inte ens komma till liv med hjälp av startkablar. Och startkablar är ju som vi vet batteriernas svar på silvertejp. Fixar man inte problemet med startkablar/silvertejp så är det trasigt på riktigt.

På kvällen, när jag gick sista varvet på tomten med hunden, såg jag att batteriet var fullt igen. Och det vill man ju kolla. Men när hunden fått komma in igen, och jag själv satt i bilen, så kom jag inte ihåg förrän efter att den startat att den ballade ur dagen före efter den korta resan från ena änden av tomten till den andra. Så…

..det fick bli en tripp till Visby och tillbaka. För säkerhets skull.

Så i morse, medan övriga familjen låg och snusade, satte jag mig i bilen för att åka till jobbet. Det hördes bara ett ”klick” följt av ett ”klack-klack-klack”. Batteriet stendött. Igen!

Så vilken fantastisk tur jag hade. Tänk om jag inte hade tagit den där trippen kvällen innan. Då hade batteriet kanske bara räckt för att ta mig till stan idag. Men inte hem.

Och glaset var halvfullt resten dagen!

Ett porlande före nederbörd

Fontän i trädgårdslandet

Det skvätter i trädgårdslandet. Nej, inte för att det regnar. Det gör det också, men just nu porlar det av en annan anledning.

Underbara regn. Välkommen! Jag har i stort sett varit ute i solen hela dagen, och bland annat tagit hand om allt regnvatten i tunnorna. Ni vet, det där som kom tidigare i veckan. Jag har pumpat över det i vår stora ”tunna”, och just nu regnar det. Precis i tid.

Och ja, jag vattnade potatisen idag igen. Det vet ni. Nu. Eftersom det regnar!

En del av vattnet som vi redan hade i den stora behållaren flyttades dessutom. Till en lite mindre behållare, dold under marken. Förra året köpte nämligen hustrun en gammal fontän genom Gotlands Marknad på Facebook. Eller… tre fontäner om man ska vara petig. Tre fontäner som skulle kombineras till en enhet. Med belysning.

Vi behövde reservdelar såklart, och sådana hittade vi på Linds. I alla fall en del av dem. Resten fick de beställa åt oss. Och vissa prylar kunde jag faktiskt ta fram själv ur gömmorna i snickarboden. En sån grej, att ha prylar hemma, tycker jag är vuxenpoäng i sig. Eller en lumpsamlarvarning. Välj själv.

Så medan jag vattnade potatis och pumpade vatten från regntunnor, monterade gumman och barnen pumpar och skapade ett porlande paradis mitt i trädgårdslandet.

Och nu regnar det. Underbart!

Hindrad av det nya livet

Fågelbo med ägg

Fem. Plus en. Men minus två…

Ja, vad ska man göra? Vi har haft en heldag i den egna trädgården. Det har klippts gräs, planterats, eldats och vattnat potatis.

Det börjar alltid regna efter att jag vattnat potatisen…

Under stora gräsklipparen, inne i vagnslidret (googla för bövelen), hittade jag en fågel. Medan jag klippte hittade en till på gräsmattan. Två fåglar. Väldigt döda.

Men så skulle jag lägga en plankstump bland övriga stumpar som jag förvarar bakom Bryggarhuset. Där hittade jag en tredje fågel. Och den var minsann inte död. Den var heller inte där på visit. Den bodde där. Med sina ägg.

Två döda. En levande. Fem på ”tillväxt”…

Om jag räknar rätt så ligger moder natur på plus!