Infriade förväntningar

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt...

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt…

Ibland så vet du att det kommer bli bra. Du vet helt enkelt att dina förväntningar kommer att infrias. Frågan är bara hur bra det kommer bli!

Vi bor bra. Det är rent fantastiskt hur bra vi bor egentligen. Skulle vi behöva något är vi bara en kvart från Visby, med allt vad denna vackra stad har att erbjuda. Vi bor även på promenadavstånd från vackra Fridhem och majestätiska Högklint Och…

..vi bor på rullavstånd från en av öns bästa krogar. Allvarligt. Den är hur bra som helst. Igår åt vi middag på Lilla Bjers. Jag och hustrun. Inga barn, bara hon och jag. Vi går dit åtminstone en gång varje sommar, och redan på vägen dit vet vi att det kommer bli gott. Men i år infriades inte bara förväntningarna, utan överträffades. Jag vet att det inte går att säga så, men det var rent fruktansvärt gott!

Och mycket! Vi fick inte bara maten vi beställde, utan personalen kom med små smakprov mellan varje rätt. Hela tiden. Och det var gudagott det också. Alltså… det låter inte mycket för världen, men skum på potatisskal… Det var nästan lite för gott.

Sedan var det inte fel på sällskapet heller. Maten, serveringen och sällskapet stod för ytterligare en överraskning den kvällen. För när vi hade varit där i en timme så kollade jag på klockan. Och då hade det gått två timmar. Bara sådär… Time flies, och där och då hade tiden en rymdskyttels raketmotor i rumpan!

Det blev en fantastisk middag. Jag tror ni förstått det vid det här laget, va…

Idag skulle jag och sönerna käka lunch. Hemma. Jag hittade en helfabrikat fläskschnitzel från Dafgårds i frysen, och även idag infriades mina förväntningar. Jag förväntade mig inte samma smaksuccé som kvällen innan. Och det stämde.

Ibland så vet du att det inte kommer bli bra. Det var så äckligt att jag inte klarade av att äta upp…

Sverige isolerat en vecka framöver

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det...

Vill du till fastlandet i veckan? Tänkte du ta med bilen? Göm det… Klicka på bilden så kan du se hur det ser ut om du försöker ta båten med familjen och en bil.

Låt oss göra ett litet tankeexperiment… personligen tycker jag det är skrämmande.

Tänk dig att du har en nära släkting någonstans i Sverige. Det är kanske ett av dina barn som rest till en kusin i Västerås, eller dina föräldrar som bor i Jönköping. Och tänk om det där otänkbara plötsligt händer. En olycka. Ett sjukdomsfall. Oavsett vad så måste du snabbt ta dig till fastlandet.

Det är svårt att planera när du måste agera snabbt och resolut. Det är bara det att… du kan just nu inte komma ifrån ön! I alla fall inte med förhoppningen att snabbt kunna ta dig vidare från Nynäshamn eller Oskarshamn eller Västervik. Allvarligt talat så är Sverige i stort sett isolerat från Gotland just nu om du skulle behöva ta med dig bilen.

Jag tror det var lika illa under helgen som gick, men idag när jag försökte boka en tripp till fastlandet så gick det inte. Två vuxna och två barn. Med bil, eftersom det är lite svårt att ta sig vidare snabbt. Såvida du inte ska hoppas på att bussar och tåg ska klaffa i varandra.

Gissa min förvåning när jag inte kunde ta mig från ön. Inte förrän nästa måndag, prick en vecka senare. Ska jag ha med mig hunden, för det är ju inte alla som kan lämna ifrån sig den fyrfota familjemedlemmen, så skulle det ta ännu längre tid för att få en djurplats.

Ja, jag gnäller om Gotlandstrafiken igen. Nej, det är inte Destination Gotland jag hackar på. Det är svenska staten och deras vägran att ge hela Sverige samma möjlighet. Just nu har vi inte ens någon infrastrukturminister, men allvarligt talat så har de två senaste inte heller bidragit nämnvärt för att lösa detta. Speciellt inte när den senaste upphandlingen gjordes.

Som vanligt är det vi gotlänningar som får betala priset. Visst, det är kul att vi ha haft så många härliga besökare på ön. Och givetvis måste även de få komma hem nu när sommaren är slut.

Men inte fanken stänger man av E4:an bara för att det är många bilar på vägen?

En text som aldrig är tänkt att publiceras

Jag har precis skrivit en text om 3 656 tecken. Det är 682 ord. Och då hade texten inte ens någon rubrik. Eller bildtext. Men texten är inte avsedd att publiceras. I alla fall inte här på Lammlur. Nej, det är en lång förklaring och instruktion inför ett kommande evenemang. Ett evenemang som jag ingalunda har huvudrollen i, men som kanske kan bli skojigt ändå.

Men det innebär att jag inte skriver mer än så ikväll…

Allvarligt. 3 656 tecken är långt nog för en kväll!

När hjärtat sviker dig. Eller kanske levern…

Sjukdom eller olycka, det kan kvitta. Ett organ eller en kroppsdel som ger upp påverkar alla i den drabbades omgivning.  Bild från Pixabay, under licens CC0.

Sjukdom eller olycka, det kan kvitta. Ett organ eller en kroppsdel som ger upp påverkar alla i den drabbades omgivning.
Bild från Pixabay, under licens CC0.

Ett brustet hjärta är inte roligt. Faktiskt, ett brustet hjärta på grund av sjukdom eller olycka är riktigt, riktigt illa. Det påverkar inte bara den det drabbar, utan hela dennes omgivning också. Det gäller också om det handlar om lungor som givit upp. Eller levern. Eller något annat organ eller kroppsdel.

Och nä, även om ett hjärta brustet av olycklig kärlek är tungt det också, så kommer det ändå inte i närheten.

En vän delad för en tid sedan en text på Facebook. Det var skrivet av en pappa och handlade om han, hur hans familj, hade drabbats av sjukdom. Det var något av det bästa jag läst på väldigt, väldigt länge. Det var personligt, innerligt och på något vis även hoppfullt och humoristiskt skrivet. Det var så bra skrivet att jag anmälde mig till donationsregistret direkt. Samma kväll.

Jag fick bekräftelsen här om veckan. Från att ”bara” ha talat om för mina nära och kära att det var okej att använda delar av mig om det otänkbara skulle hända, så tog jag steget och anmälde mig fullt ut. Det kändes rätt när jag anmälde mig, och det känns fortfarande rätt nu också.

Men borde det inte vara tvärt om? Borde inta det vara en del av plikten till samhället att donera, och ifall man inte ville vara med så skulle man vara tvungen att ”avanmäla” sig. Med en sjujäkla bra ursäkt!