När terrorn fick media att skämmas

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden är ytterligare ett i raden av alla bilder som visar hur en polis trots pågående terrorattack och iklädd full utrustning hjälper en gammal dam med hennes matkasse längs Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Det tog inte många minuter innan jag såg de första bilderna. De första tweetsen, och de första nyhetsflasharna. Fredagen den 7 april 2017 lär jag minnas för resten av mitt liv. Men, kanske inte för det hemska som hände? Inte för de makabra bilderna på skadade och döda. Inte en lastbil inkörd i ett varuhus, och inte heller alla skärrade människor. Jag kommer istället minnas denna dag för två andra orsaker.

Först och främst kommer jag minnas hur samhället så snabbt, så resolut agerade. Polis, brandkår, sjukhus. Alla var de direkt på tå och gjorde, så långt jag kan avgöra, allt rätt! Jag är faktiskt förvånad över detta. Det borde jag inte vara, men ändå är jag det. Jag är också förvånad över hur Stockholm och stockholmarna agerade. Jag är förvånad över taggen #OpenStockholm och hur de sociala flödena svämmade över utav människor som ville göra något för sina medmänniskor. Hur mänsklighetens vackraste själ tog form där och då, i en stad som höjde sig och öppnade sina hjärtan istället för att sluta sig i rädsla.

Jag är en ödmjuk och samtidigt stolt svensk. Jag är stolt över huvudstadens invånare!

Smolket i glädjebägaren denna dag, och kväll, vad många av våra traditionella media. Vad gick egentligen snett? Obekräftade uppgifter staplades på rykten och rena lögner. Chockade människor intervjuades i sin nöd. Viljan att vara först med det senaste knuffade ut alla krisplaner, policyer och sunt förnuft genom bakdörren. Utan att ens öppna den…

Källkritiken, denna så viktiga i ett journalistiskt arbete, kanske inte dog denna dag. Men jäklar vad den luktade illa helt plötsligt. Detta slog mig gång på gång under dagen som gick, och det gjorde faktiskt ont att se. Jag hoppas verkligen att de stora drakarna rannsakar sig själva, för detta var verkligen under all kritik.

Jag är inte den ende som tycker detta. Under dagen har flera sagt samma sak, och eftersom de har kommit så mycket längre i sina analyser än vad jag kan komma föreslår jag att ni läser deras material. Läs hur Joakim Jardenberg hos Facebook, Google och Wikipedia hittade den sakliga rapporteringen. Läs om varför Björn Werner på vägen hem undvek vissa gator för att media rapporterat om skottlossning. Eller läs hur Mediavärlden jämför Polisens och medias insatser med varandra.

Stockholmarna kan vara stolta. Blåljuspersonalen kan vara stolta. Samhället och våra politiker kan vara stolta. Media…

..ska börja planera hur de ska återfå förtroendet!

Edit: Jag vill lägga till Kjell Häglunds tidiga analys bland länkarna ovan också. 

Undvik blöta dödsfällor

En (än så länge) livs levande ekorre. Bilden kommer från Wikipedia och är taget av Toivo Toivanen & Tiina Toppila.

En (än så länge) livs levande ekorre. Bilden kommer från Wikipedia och är taget av Toivo Toivanen & Tiina Toppila.

Jag blev påmind idag om en story jag skrev i somras. En story om hur jag hittade en jättesöt, jättestor, jätteblöt och jättedöd ekorre i en av våra regntunnor. Och eftersom jag skrev om att jag placerade ut tunnorna igår, i väntan på den stundande skvätten som skulle passera i nättres, så borde jag naturligtvis även ha nämnt att…

..se för böfvelen till att allt som kan trilla ner i också kan klättra ut ur regntunnorna. Eller lägg ett nät som skydd ovanpå!

Förresten kan jag nämna att vi fick ihop ungefär 180 liter regnvatten. I nättres!

Redo för flytande och inte fast form

En sån här rackare klarar 200 liter. Men det är inte allt!

En sån här rackare klarar 200 liter. Men det är inte allt!

Okej, nu vill i alla fall jag tro att vintern är över. Jag vet att hustrun ännu ska fylla år, och enligt egen utsago så snöar det alltid på hennes födelsedag (precis som farsgubben påstår att han aldrig bränner sig i solen), men nu är det dags att ta lite ansvar.

Gotland har brist på vatten. Det är ingen nyhet. Vi behöver göra allt vi kan för att samla nederbörden istället för att använda kranvattnet till något annat än att dricka. Så…

..regntunnor fram!

Vi har tre 200-liters och 4 150-liters tunnor som vi kan använda. Fyra av dem samlar allt regnvatten från våra uthus. Två ska ännu finna sin plats. Dessutom har vi en behållare på en kubik, 1000 liter, som ska placeras på en väl vald plats och fungera som reservoar. Är tunnorna fulla skjutsar vi över vatten dit. Eller tillbaka till tunnorna om så skulle behövas.

Inatt ska det regna. I alla fall lite. Säger SMHI…

Bring it on!