Ny tid. Ny kreativitet. Nya vinklar

Ljuset faller. Men vi faller inte med den...

Ljuset faller. Men vi faller inte med den…

Naturen är fantastisk. Och jag är så glad åt att jag lever i en tid där fotografering mer handlar om motiv än teknik!

Mina morgonpromenader blir så här års rena fotoexkursioner nu när ljuset återvänder. Sedan finns det ju motiv som jag gärna återanvänder. Men…

..den här gången har jag helt vänt på perspektivet!

Kasta pärlor för svin(et)

Okej, här kommer reklam förtäckt som mattips... receptet hittar ni på Coops hemsida. Eller i appen!

Okej, här kommer reklam förtäckt som mattips… receptet hittar ni på Coops hemsida. Eller i appen!

Jag är allt annat än en superhjälte i köket. Allt annat! Okej, visst vet jag hur man kokar vatten. Och jag är en jäkel på pannkakor, det är jag. Men jag är ganska ointresserad av mat. Speciellt om det är jag som måste laga den.

Liksom… det ska ju bara rakt igenom systemet. Utan att passera ”Gå”!

Det är inte heller så att jag tror på konspirationer. Min fru planerade veckans matsedel och handlade kvällen innan jag fick veta att jag bara fick inta flytande föda i några dagar framöver. Ändå känns det som ett straff att laga mat åt hela familjen när jag inte ens får smaka det jag lagat. Speciellt när till och med barnen tycker att ”shit, pappa. Det här var ju gott ju!”

Sedan kom idag. På mitt ensamma, tredje dygn med soppor och kvarg så kom det. Ett helt nytt recept. På lax. Snabblagad dessutom. Jag var bara tvungen att ”vinprovarsmaka”…

..och det var så in i godislandet gott!

Så fort mina inre organ är på banan igen så kommer jag göra om den här maträtten. Om och om igen. Tills den inte är god längre!

En lovsång till den svenska sjukvården

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel...

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel…

Ja jäklar i min låda vad jag älskar vår svenska sjukvård! Allvarligt. Jag älskar den!

Jag är ett vandrande motargument till snacket om ”systemkollaps”. De som säger att allt var bättre förr. Om ”förr” fått råda hade jag inte överlevt för 31 år sedan. Och just den här helgen skulle jag ha mått bra mycket sämre än vad jag nu gjorde.

I veckan som gick fick jag lite ont i magen. Det ökade sakta men säkert och efter tre dagar ringde jag 1177. Då hade jag fått feber också. Magont är en sak. Feber en annan. Men dessa två samtidigt? Nej, då ska du söka hjälp.

Det tyckte sköterskan på 1177 också. Hon tyckte dessutom att jag skulle ringa min vårdcentral direkt. Vårdcentralen ville att jag skulle träffa en läkare, och efter det besöket blev jag nerskickad till akuten. Hela tiden blev jag bemött såväl professionellt som intresserat och värdigt. Jag var en medmänniska med ett problem, och det problemet var en utmaning de ville hjälpa mig med. Hela tiden berättade de även vad de gjorde, varför de gjorde det och vad de drog för slutsatser. Jag fick en fantastisk vård helt enkelt!!

Med mig hem fick jag dessutom en lapp. En kopierad lapp med handskrivna förklaringar på vad jag drabbats av och vad jag skulle tänka på. ”Behandlingsmeddelande” heter lappen, och trots att jag är en varm förespråkare av digitalisering så är denna lapp helt fantastisk. Oavsett om du är van eller ovan som patient så funkar inte din hjärna på sjukhuset. Läkaren pratar, du nickar och intalar dig själv att ”det här kommer jag ihåg”. Men det gör du ju aldrig. Oavsett ålder kommer du aldrig ihåg allt läkaren sagt. Därför är ”Behandlingsmeddelande” rent genialisk! Jag har aldrig tidigare fått en sådan lapp. Förrän nu. Och därför behövde jag inte komma ihåg vad jag drabbats av. Mina nära och kära kunde få en rapport direkt från källan. Det stod ju på lappen.

Inflammerad tarmficka. Se, det var en åkomma som jag tills nu aldrig haft innan. För att summera det hela: jag blev sjuk, fick hjälp, håller på att bli frisk. Jag älskar vår sjukvård. Jag har vår sjukvård att tacka för så väldigt mycket genom så många år. Så ett stort tack till hela vårdkedjan den gångna helgen. Ni är fantastiska!

Att sätta fingret på rätt knapp

Jag vet. Min humor funkar inte för alla överallt. Men... det här är guld!

Jag vet. Min humor funkar inte för alla överallt. Men… det här är guld!

Allvarligt. Det här är ju hur roligt som helst. Och samtidigt lite, lite skrämmande. ”Tryck på knappen.”

”Vilken knapp?”

Jag betvivlar inte för ett ögonblick att personalen fått många, många frågor efter att den första instruktionen kom upp. Och att när ”Knappen” blev märkt så försvann också frågorna. Men vad säger det egentligen om människors förmåga att ta instruktioner? Är det för att knappen inte ser ut som en knapp utan som en strömbrytare? Är det placeringen? Den lilla röda lämpan?

Jag vet inte. Men jag tycker bilden är hysteriskt rolig!