Livets svarta hål

Ett svart hål i den oändliga rymden. Bilden är tagen och länkar till Wikipedia, där bilden presenteras under CC BY-SA 2.5. Upphovsmän är "Ute Kraus, Physics education group Kraus, Universität Hildesheim, Space Time Travel, (background image of the milky way: Axel Mellinger) - Gallery of Space Time Travel".

Ett svart hål i den oändliga rymden. Bilden är tagen och länkar till Wikipedia, där bilden presenteras under CC BY-SA 2.5. Upphovsmän är ”Ute Kraus, Physics education group Kraus, Universität Hildesheim, Space Time Travel, (background image of the milky way: Axel Mellinger) – Gallery of Space Time Travel”.

Det finns många fällor i livet. Fällor som kanske inte skadar dig, men som slukar energi, tid och kreativitet. Svarta hål helt enkelt.

Nu måste det inte vara negativt. En hobby som du trivs med stjäl visserligen din tid, men ger så mycket tillbaka i form av positiv energi. Det kan vara så att ditt intresse är det som håller dig igång. Får din värld att fortsätta snurra lite till.

Jag skulle vilja säga att Facebook är en sån ”hobby”. Jag skulle vilja säga att det är något som ger kraft och energi tillbaka för varje minut som jag tillbringar där. Twitter också. Jag tycker verkligen att det skulle vara guld värt om sociala medier boostade min tillvaro. Att det var en kreativ plats.

Riktigt så är det ju inte. Ibland är det faktiskt raka motsatsen. Samtidigt är det det som gör det så intressant. Det som gör att jag så lätt kan fastna i detta virrvarr av mänsklighet. En mänsklighet där precis som i det verkliga livet dårarna ibland dyker upp.

Sociala medier är en av livets små fällor. Ett svart hål. Men…

..kom ihåg att det bara är ett problem om du låter det bli så. I värsta fall drar du ur pluggen ett tag!

Associationer uppåt väggarna

Techniclego. Foto Daniel Fridell.

Techniclego. Foto Daniel Fridell.

Det är märkligt hur våra hjärnor kan måla upp bilder, dra egna slutsatser och totalt blåsa oss. Jag menar, om någon säger ”ros”, tänker du då inte färgen röd?

En gammal kompis ringde mig idag. Han är en av dem jag alltid vänder mig till när jag har problem. Speciellt när det gäller Apples produkter. Ibland också med andra frågor, men strular min Mac är han en av två jag kontaktar.

Så när han ringde från Webbhallen och frågade vad jag tycker om 42064, så var det inte helt konstigt att jag försöker komma på vilket nummer Motorolas processorer hade. Nu snackar vi tiden för länge sedan. Innan Steve Jobs berättade om att grisar flög, att det snöade i helvetet och att Intels processorer skulle flytta in i macdatorerna. Så alla ledningarna i mitt hjärnkontor lyckades inte koppla ihop det hela utan att säkringarna gick.

42064… men Motorolas processor började ju på 68… vad var det jag inte förstod?

Rätt polare pratade om ”fel” intresse. 42064 är lego. Tekniklego. Tänk vad fel det kan bli ibland.

Dumma hjärna!

Livet fortsätter och tar ny sats

Talgoxe på fönsterbläck

När du känner dig uttittad medan du klär på dig inför din morgonpromenad, så är det inte omöjligt att du är just det. Uttittad…

Det har varit lite tvära kast de senaste dagarna. Från hopp till förtvivlan, om var annat. Reflektioner och analyser har avlöst varandra. Argumentationer och dialoger. Det har varit en helg fylld av ytterligheter.

Och ändå går världen sin stilla gång. Naturen bryr sig inte om vad som händer oss människor. Livet återkommer i trädgårdar och på åkrar. Djur vaknar för vinterdvalan, återkommer från vintervistelsen eller börjar tappa sin vinterklädnad. Precis som förra året. Precis som nästa vår.

Det kanske är som du sjunger med i Allan Nilssons ”Ändlaus väiså”.

”Teid´n star still, de är mänsku sum gar”!

En manifestation för svenskheten

Bild från Sergels torg tidigare under söndagen, och den sändning som SVT lade ut. Teven är min, men kärleken är allas!

Bild från Sergels torg tidigare under söndagen, och den sändning som SVT lade ut. Teven är min, men kärleken är allas!

Sitter och ser i efterhand SVTs sändning från dagens manifestation på Sergels Torg. Det finns inte så mycket att tillägga. En del av mig önskar att jag var där. Samtidigt är jag glad över att få ägna dagen tillsammans med mina nära och kära.

Återigen slås jag av värdigheten, värmen och medmänskligheten. Om målet med attacken var att skrämma svenskarna till tystnad, att kuva stockholmarna och samhället så kan man verkligen tala om ett riktigt, riktigt fiasko. Sverige och svenskarna står än mer enade och än starkare än någonsin!

Och svenskar, det är vi allihopa!