I en radio nära dig…

En radio för information. En radio för underhållning. En radio för... sällskap.

En radio för information. En radio för underhållning. En radio för… sällskap.

Min pappa är en radiot! Det är väl inte så konstigt med tanken på att han är en gammal lokalradiochef. Under många år var det en viktig del av hans värld, och jag skulle ljuga om jag försökte påstå att jag aldrig påverkats.

Jag har fragment av minnen från Gotlands Radios tid vid Donners plats. Jag har desto fler minnen från Radio Gotlands Specksrum, och jag har så smått börjat samla på mig minnen från P4 Gotland på A7. Så… lite bär jag med mig arvet från pappa. Lite är kanske jag också en radiot…

Men jag ska inte lägga allt för mycket värdering i det. Jag har mer i mitt liv än vad som färdas i etern, och även om radion i stort sett alltid står på hemma så stänger jag allt som oftast av den när jag är ensam hemma.

Idag var jag däremot inte ensam. Idag lyssnade jag på radion, och idag hörde jag hur Benny från Gotland, som nu lever som exilgute för kärlekens skull i Värmland, nästan blev mästare i ”SöndagsMorgan i P4”. Vi svarade båda fel på sista frågan…

Det är kanske inget jag hade fått veta om jag inte hade en pappa som vant mig vid att vara en radiot…

Ett årligt bestyr

Dagens tårta. Bakad av självaste svärföräldrarna. Alltså mina svärisar. Inte Annelis...

Dagens tårta. Bakad av självaste svärföräldrarna. Alltså mina svärisar. Inte Annelis…

Just nu är jag läskigt sent ute. Visserligen är inte #Blogg100 på liv och död, men jag föredrar att leverera det jag satt som mål. Och målet är en bloggpost om dagen!

Men livet kan ha annat i åtanke. Ibland oplanerat, ibland väldigt planerat. Idag var det den sista varianten som gällde. Det var nämligen en speciell dag.

Min fru, livskamrat, bäste vän och älskade Anneli fyllde år. Därför har dagen haft en annan prioritet jämfört med andra dagar. Nu har jag plötsligt fem minuter på mig att publicera dagens blogg…

..förresten så fyllde minstebror Magnus också år idag. Grattis båda två!

Det är tanken som räknas

Tre trädgårdsslangar krävs för stt koppla ihop regntunnorna vid lillstugan med kubiktanken bredvid bryggarhuset. Kom inte och säg att jag inte gör vad som krävs för Gotlands vattentillgång.

Tre trädgårdsslangar krävs för stt koppla ihop regntunnorna vid lillstugan med kubiktanken bredvid bryggarhuset. Kom inte och säg att jag inte gör vad som krävs för Gotlands vattentillgång.

En staräur har varit på besök idag. Det är gutamål för ”när vintern gör ett oväntat återbesök om våren”. Det är ett vackert ord. Gotlänningarna är ju lite effektiva språkligt sett, med ordet ”nättres” som närmast kan beskrivas som ”natten som var”. Det finns faktiskt ingen motsvarighet i svenskan för ”nättres”. Jag gissar att det kanske finns en kortare, fastländsk beskrivning för ovan nämnda ”staräur”, men…

..det var inte därför jag satte mig för att skriva kvällens #Blogg100. ”Staräuren” föregicks av lite regn i veckan, så alla våra regntunnor har fyllts till brädden. Därmed har jag äntligen fått börja fylla upp i min stora kubiktank. Nu står den inte där jag vill ha den. Egentligen. Men eftersom vattnet har kommit, så fick det bli en provisorisk placering.

Hoppas bara att vad som nu än har varit i tanken innan, verkligen har sköljts ur ordentligt…

Mitt minne kommer svika mig

Bilder från Drottninggatan.

Bilden kommer från Nordiska museets facebook, så jag hoppas de inte har något emot att jag delar den vidare. De har lagt upp bilderna under licens CC BY NC, och den enda fotografen de creddat till dessa är deras egen Kajsa Hartig. Så jag hoppas hon är fotograf för alla fyra bilderna.

Minnen är egentligen allt vi har. Och ibland, på grund av sjukdom eller olyckor, inte ens det… Men det vi kan minnas är det vi ibland måste vårda. Det vi måste se till att förmedla vidare. Att säkra för framtiden.

”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det” ska George Santayana en gång ha sagt. Idag ser vi många tecken på att vissa har svårt att komma ihåg det de lärde sig i skolan. Vissa står i talarstol framför den samlade pressen och minns inte vad som hände för runt 75 år sedan i Europa. Själv minns jag i stort sett inte ett enda årtal från skolans historielektioner.

Men nu pågår olika kampanjer för att vi ska komma ihåg. För att vi ska minnas vad som hände den 7 april 2017. En av initiativtagarna är Nordiska Museet som vill att vi skickar in bilder och inlägg i sociala medier från denna dag.

Gör det. Om några veckor kommer vi inte att hitta vad vi skrev i våra flöden, så gör det nu.