Med hjärtat i jobbet, jobbet i hjärtat

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag...

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag…

Jag vet, jag skryter ganska ofta över mitt jobb. Jag har den lilla sköna defekten i hjärnan som gör att jag anammar min arbetsplats kultur, moral och anda fullt ut. Eller så får jag chansen att byta jobb ifall dessa går på tvärs med mina egna hjärtefrågor. Det sistnämnda har lyckligtvis inte hänt allt för ofta under mitt yrkesverksamma liv.

Just nu är det faktiskt lättare än någonsin att stanna kvar!

Att jobba med huvudfrågor som medmänsklighet och kärlek till din nästa är ett drömjobb. Att få jobba för en stor organisation, den största i Sverige, innebär att jag får låta hjärtat svälla lite extra. Jag får jobba med att plocka fram det renaste ljuset ur mitt inre för att skapa förutsättningarna för att skingra mörkret från våra gator, gränder och andra människors hjärtan.

Jag har ingen aning ifall jag gör ett bra jobb eller inte. Men jag försöker. I närtid har jag styrgruppsmöte för att planera organisationens aktiviteter under världens största demokratievent. Ni vet, det där som genomförs här på ön. Till det mötet är jag ombedd av chefen att ta upp vilka aktiviteter denna jätteorganisation är beredd att göra, baserat på den senaste tidens utveckling. Eller, rättare sagt, om vi behöver göra något mer än det vi redan planerat.

Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag får jobba med min medmänsklighet, och det finns inget bättre att jobba med!

Transparens: Ifall någon skulle ha missat det så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling, Svenska kyrkan. Redan det första halvåret på nya jobbet 2014 fick jag i tjänsten jobba med Gotland för Mångfald inför det årets almedalsvecka. Då som nu ville nazister kuppa sig in i demokratins finrum, men vi var många på Gotland som tyckte det var viktigare att manifestera för det positiva i samhället. För mångfald.

Trädgård plus Mattias = smärta i kubik

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt...

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt…

På tal om något helt annat (medan hjärnan har fullt upp på annat håll) så har vi haft en trädgårdsdag idag. Det innebär att jag de närmaste dagarna kommer ha träningsvärk. Snälla, tvinga mig inte att röra mig hastigt under dessa dagar…

En rodonodr… rorodonn… en buskjäkel skulle flyttas från en placering som inte riktigt passade, till ett ställe som vi tror kommer bli rena himmelriket för den. Vi fick slita loss buskjä**ln med bilen och några spännband, och sedan dra alltihopa (ja inte bilen förstås) tvärs över trädgården. Dessutom har jag byggt en uppställningsplats åt enkubikstanken som vi ska samla regnvatten i. För att den ska stå stabilt fick jag gräva lite. Och skyffla lite grus. Förresten hann jag med att fräsa potatislandet också…

Som sagt, det kommer göra ont i morgon…

Emotionell baksmälla

Hur går vi vidare nu? Rör vi oss som små ljus i mörkret, eller är vi ljuset som lyser upp?

Hur går vi vidare nu? Rör vi oss som små ljus i mörkret, eller är vi ljuset som lyser upp?

Lider lite av reaktionerna på nyheten från igår. Jag har fått mer input idag, både med- och mothugg, och lite att tänka på i största allmänhet. Trådarna blev långa och mer eller mindre innehållsrika på Facebook. Lite emotionellt det också…

Så… hur anpassar jag mig till mina nya kunskaper och går vidare med livet nu?

Släpp inte in demokratins fiender

Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag blev uppriktigt ledsen över dagens nyhet. Nazister vill ha utrymme i Almedalen. Mitt under Politikerveckan, världens största praktexemplar för demokrati. Det är då som de som hatar demokrati vill få utrymme. Det gör mig ledsen. Och arg!

Det finns ingen anledning till varför de ska få tillgång till denna ynnest. Inte om man värdesätter demokratin. Ja, alla har rätt till en åsikt och jag tillhör dem som kämpar för rätten till detta. Jag vill till och med kämpa för de som själva kallar sig fienden till denna rättighet. Det är deras rätt i ett fritt, demokratiskt samhälle. Men jag vägrar att hålla med dem. Det är min rätt!

Och att delta i Politikerveckan är ingen rättighet. Det är en skyldighet att försvara den demokratiska idén!

Politikerveckan i Almedalen är en fantastisk demokratisk manifestation. Därför ska vi slå vakt om den, och det innebär att vi faktiskt säger nej tack till till våldsextremistiska terroristorganisationer. Bara för att tjänstemän vid Region Gotland inte kan se några regelmässiga hinder, och att polisen inte finner några direkta säkerhetsanledningar att säga nej, så behöver inte arrangörerna säga ja till detta. Det beslutet är Region Gotlands politiska partier att ta. Det är deras rätt som arrangörer.

Det är fan i mig deras skyldighet att besluta om!

Idag nåddes vi av en annan nyhet, att 127 författare tackar nej till Bokmässan i Göteborg. De bojkottar mässan därför att arrangörerna välkomnar ett förlag som stöder och backar upp nazismen. Det innebär att bokmässan utarmas, och jag vill inte att detta ska hända Politikerveckan.

Eva Nypelius och Björn Jansson leder våra två största lokala partier. Alla partier i fullmäktige, som Socialdemokraterna, Centern, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Feministiskt Initiativ och, tro det eller ej, Sverigedemokraterna, har nu möjlighet att ta avstånd från nazism och våldsbejakande terrorism.

Ta den möjligheten. För Gotlands skull. För Politikerveckans skull. Men framförallt för anständighetens och medmänsklighetens skull!