När tillvaron är halv

Filmkonvolut

Filmtajm. Just kvällens film har något gemensamt med mitt liv. Den kom samma år som jag och Anneli flyttade ihop. Alla andra liknelser undanbedes vänligt men bestämt…

Ungefär halva jag saknas just nu. Det är typ den bättre hälften, och hon är med jobbet i Göteborg. Så därför är jag halv, och det är något jag vant mig av med. Rejält!

Jag är inte längre där. Att vara själv alltså. Jag vet inte om jag någonsin varit där över huvud taget, men något hände 1996 och detta något har haft en peak ända sedan 1997. Varje hack i den tidslinjen har väldigt sällan varit av godo…

Värst är det att lyckas komma i säng i rimlig tid. Även där blir det halvt, för en dubbelsäng är gjord för två och att ligga där själv orsakar bara en rejäl snedfördelning av de kroppsliga resurserna. Dessutom är två timmerdragare alltid dubbelt så många som en. Hälften är bara bra om det handlar om en riktigt äcklig dessert.

Men det finns fördelar med att vara själv. Faktiskt. Ikväll stavades den ”The Lost World – Jurassic Park”. Det är nummer två i den gamla serien om dinosaurier som Steven Spielberg gav livet åter. Min bättre hälft är inte allt för glad i actionfilmer, och Jurassic-serien är inget undantag. Så därför kunde jag och sönerna beta av ytterligare en film i den fyrdelade box vi köpte i vintras. Nu är det två kvar. Plus en massa andra filmer som inte funkar att se när familjen är samlad.

Så många filmer, så lite tid. Men jag föredrar att ha frun med mig i tevesoffan…

Med barnkammaren som mål

En bräkande lammunge.

Vi har träffat lamm. Och lammungar. Som alla som varit på Gotland vet, så är det en stor skillnad på dessa två. Bokstavligen!

Livet är varierande. Jag menar, idag fylldes mitt flöde i sociala medier av väldigt många olika bilder. Vissa var bakis medan vissa härjade i trädgården. Vissa gick i tåg, medan andra valde att titta på. Många hade en helt vanlig dag hemma, andra passade på att göra utflykt i det vackra vädret.

Jag är uppvuxen på landet. Vi hade egna lamm. Hos grannarna runt om fanns det hästar och tjurar. Jag hade kusiner som födde upp grisar, så jag vill påstå att jag har… en liten, liten känsla av vad jordbruket betyder. För ön. För oss. För allt!

Så vi hälsade på en kompis med familj. Det var inget spontanbesök, för vi har planerat detta ett tag. Vi ville komma medan naturen leker barnkammare. Och det är den just nu. Så därför var de så roligt att få hälsa på vid Puttersjaus Gård.

Jag tror sönerna kunde ha suttit med lammen ännu lite längre… Även Anneli!

Ungar och lammungar. Plus en fru.

Ungar och lammungar. Plus en fru.

Ehh… den här var något… nytt?

Valborg på Fridhem

Det brinner på bilden. Till vänster. Och det är många som ser på…

Jag vet inte när jag sist firade Valborg. Jag vet var, men inte när. Visst kan det vara minnet som spelar mig ett spratt, men…

..nä. Jag vet faktiskt inte.

Det var på Skansen. Vi var där med ett par kompisar från Vallentuna, men jag kan inte riktigt komma ihåg om det var före barnen kom. I så fall bodde varken vi eller vännerna i Vallentuna, utan i Sundbyberg och… Solna? Vad jag däremot minns så var det extremt mycket folk. Och kallt!

Fridhem 2017. Ja, det är egentligen ganska kallt i år också. Men solen ligger på från väster så det går att hålla kylan stången trots att jag egentligen klätt mig alldeles för jämrans dåligt. Bekanta till höger och vänster värmer upp det också. Plus att brasan är rejält tilltagen vilket tilltalar en smygpyroman som mig själv.

Det kan kanske bli en liten tradition det här…

Den irriterande vännens möjligheter

Jag har en god vän som ibland kan vara irriterande. Ni vet, på det där sättet som en polare kan vara irriterande eftersom han har en poäng och du vet om det. Du håller kanske inte med, men du förstår vad han menar. Det är en bra vän. Jag hoppas verkligen att ni har en sådan vän!

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt...

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt…

Min kompis gjorde ett långt inlägg i en av mina Facebook-trådar i veckan. Det var i en tråd som började med att folket bakom Almedalen satte ner foten, sort of, i nazistfrågan. De satte inte ner den så kraftfullt som jag skulle vilja, men ändå. Bitvis blev det faktiskt lite hätskt i tråden mellan olika debattörer. Senare på eftermiddagen lade vännen in sitt långa, långa inlägg. Han har länge förespråkat ett inkluderande i debatten för att få nazister och liknande att visa sin sida i det politiska. Hans teori är att om de får tala fritt så spricker bubblan de skapat runt sig själva.

Det finns å andra sidan en risk att det är vi andra som sitter i en bubbla, men det är en risk vi får ta att upptäcka.

Jag håller i mångt och mycket med min vän. Jag har hört flera fall där man ”tagit debatten” som man säger, och mer eller mindre tillintetgjort den andra personen med argument. Bara genom att upprepa ordet ”varför tror du det” så vittrar deras teorier sönder och lämnar ett stort ingenting bakom sig. Inte alltid. Men tillräckligt ofta.

Jag gillar som sagt polarens tankegångar. De lyfter fram den innersta kärnan av demokrati och yttrandefrihet. Det är bara en liten detalj som sabbar det hela för mig…

..och det är att de vi så gärna skulle vilja argumentera mot inte spelar enligt reglerna. De struntar i de demokratiska värderingarna. De lyssnar inte på argument. De avfärdar logik. De skiter i fakta. Lägg dessutom till att just denna grupp dessutom är våldsam och gärna använder sig av hot, misshandel, mordhot, mordbränder och bombningar. Till och med mord har följt dem i spåren.

Det är därför jag inte vill ha nazister i Almedalen. Den dag de accepterar de demokratiska spelregler som finns, ja då kan vi börja diskutera. Men när de väljer att utnyttja de demokratiska formerna för att motarbeta dem tar det emot. Det är som att släppa in ett lag i allsvenskan som man vet springer med bollen i famnen och slår ner motståndarna. För att sedan misshandla domarna för att de avbryter matchen. Och avslutar det hela med att bränna ner klubbstugan. Det går inte att spela mot ett sådant lag.

Jag är naiv. Jag väljer faktiskt att vara naiv i många frågor. Men när det gäller nazister…? Nej, historien kräver av mig att inte vara naiv där.