Den irriterande vännens möjligheter

Jag har en god vän som ibland kan vara irriterande. Ni vet, på det där sättet som en polare kan vara irriterande eftersom han har en poäng och du vet om det. Du håller kanske inte med, men du förstår vad han menar. Det är en bra vän. Jag hoppas verkligen att ni har en sådan vän!

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt...

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt…

Min kompis gjorde ett långt inlägg i en av mina Facebook-trådar i veckan. Det var i en tråd som började med att folket bakom Almedalen satte ner foten, sort of, i nazistfrågan. De satte inte ner den så kraftfullt som jag skulle vilja, men ändå. Bitvis blev det faktiskt lite hätskt i tråden mellan olika debattörer. Senare på eftermiddagen lade vännen in sitt långa, långa inlägg. Han har länge förespråkat ett inkluderande i debatten för att få nazister och liknande att visa sin sida i det politiska. Hans teori är att om de får tala fritt så spricker bubblan de skapat runt sig själva.

Det finns å andra sidan en risk att det är vi andra som sitter i en bubbla, men det är en risk vi får ta att upptäcka.

Jag håller i mångt och mycket med min vän. Jag har hört flera fall där man ”tagit debatten” som man säger, och mer eller mindre tillintetgjort den andra personen med argument. Bara genom att upprepa ordet ”varför tror du det” så vittrar deras teorier sönder och lämnar ett stort ingenting bakom sig. Inte alltid. Men tillräckligt ofta.

Jag gillar som sagt polarens tankegångar. De lyfter fram den innersta kärnan av demokrati och yttrandefrihet. Det är bara en liten detalj som sabbar det hela för mig…

..och det är att de vi så gärna skulle vilja argumentera mot inte spelar enligt reglerna. De struntar i de demokratiska värderingarna. De lyssnar inte på argument. De avfärdar logik. De skiter i fakta. Lägg dessutom till att just denna grupp dessutom är våldsam och gärna använder sig av hot, misshandel, mordhot, mordbränder och bombningar. Till och med mord har följt dem i spåren.

Det är därför jag inte vill ha nazister i Almedalen. Den dag de accepterar de demokratiska spelregler som finns, ja då kan vi börja diskutera. Men när de väljer att utnyttja de demokratiska formerna för att motarbeta dem tar det emot. Det är som att släppa in ett lag i allsvenskan som man vet springer med bollen i famnen och slår ner motståndarna. För att sedan misshandla domarna för att de avbryter matchen. Och avslutar det hela med att bränna ner klubbstugan. Det går inte att spela mot ett sådant lag.

Jag är naiv. Jag väljer faktiskt att vara naiv i många frågor. Men när det gäller nazister…? Nej, historien kräver av mig att inte vara naiv där.

Bookmark the permalink.

One Response to Den irriterande vännens möjligheter

  1. Torgny says:

    Lite ytterligare åsikter från en ”irriterande polare” 😉

    Tyvärr får du vänta till ”helvetet fryser” min vän. Att tro att nazister ska ”accepterar de demokratiska spelregler som finns” kommer inte att hända. Det är inte dom som vill ha dom reglerna. Lika lite som vi vill införa deras regler, vill dom införa våra, så det kommer inte att hända.
    Och medan du – och andra – väntar på att deras hjärnor ska själv läka den demokratiska ådran vinner dom dag för dag pga åsikter som dina, pga stolthet hos politiker som inte vill/vågar(?) ta debatt med dessa krafter. Och var är vi idag ? Hur ser morgondagen ut ? Se bara på vår regering. Se på SDs siffror som stiger. (Det började med att Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan -91, i markering mot dåtida ”rasisterna” Ny Demokrati. För ett tag sedan stod Stefan Löfven och lovade att vi aldrig skulle stänga gränserna så som SD ville, och SD skulle man bara vara på tvären mot. 1/2 år senare stängdes gränsen. Ny Demokratis ”extrema åsikter” är idag normala i varje partis program.)
    Så bit i det sura äpplet, sätt stoltheten åt sidan, för vi vinner aldrig med den attityden. Och låt mig vara den första att beklaga detta faktum att vi måste bjuda in dessa krafter.

    Vad vi kan diskutera är var vi ska föra denna debatt med dom ? Bokmässan eller Almedalen, större arenor som står närmast står på tur. Bokmässan är enligt mig ingen plats att debitera på, så då kvarstår (tyvärr) Almedalsveckan.
    Att smutsa ner Almedalsveckan några år framåt, tills dess dessa krafter är borta , är nog tyvärr enda demokratiskt riktiga.
    (Jag vet att jag är naiv då jag skriver ”några år”, men man måste ju tro på en ljus framtid och mänsklighetens godhet.)

    Alternativet är att i demokratins namn tysta outsiders som dessa, något som med silkes vantar till viss del redan försökts genom den icke debatt som förs med dessa krafter. Nästa naturliga steg är väll just lite hårdare tag, så som förbud och lagar mot dessa krafter vi inte vill lyssna till.
    Då kan vi ju ta hit Erdogan att föreläsa på nästa års Almedalen, för han har ju kommit en bra bit på den linjen, och har nog ett och annat råd att ge oss i det vägvalet.
    Låt oss inte ens fundera på det vägvalet…..

    Det är vi som vill behålla vår demokrati, vår yttrandefrihet, vårt fria och mångkulturella land, inte dom krafter som vi kämpar mot. Att inte ta upp den verbala striden, att låta dom tala oemotsagda är WalkOver. Låt oss ta dom till våran spelplan, Almedalen. Räkna med några förluster tills vi lär oss deras spel – som dom idag tyvärr blivit otäckt bra på (se bara på Jimmie Åkessons vältalighet). Men låt oss se framåt till den dag då vi har väst våra argument och vinner över deras medlemmar, en efter en.

    Det är så en sann Demokrati jobbar, inte genom tystnad !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.