Sommaren är inte ens här, och jag längtar till jul

Bilder på Stormtroopers ur trailer 2 för Star Wars episod 7

Nummer sju är på gång. Det är sju..kt dödssyndstråkigt länge!

Jag kanske inte ska överdriva. Det är inte riktigt så att jag kan tänka mig att hoppa in i en cryochamber och väckas om sådär åtta månader plus några dagar. Det är till och med så att jag mer än gärna väntar. Den nya Star Warsfilmen kommer när den kommer. Tyvärr!

Missförstå mig inte nu. Jag kommer att se den. Jag kommer troligen att efter hand älska den. Men jag kommer så in i kejsarens underbyxor att hinna bygga upp förväntningarna till en nivå att allt utom en själslig orgasm kommer att vara en fruktansvärd besvikelse. Så snälla Disney…

..gör en riktigt, riktigt urkass trailer nästa gång så jag lugnar ner mig lite!

#Blogg100

En speciell dag. Hela dagen!

Min kärlek. På dagen 42 år och lycligt ovetande om att jag just fotograferat henne.

Min kärlek. På dagen 42 år och lycligt ovetande om att jag just fotograferat henne.

Idag var det inte min eller barnens dag. Idag var det Annelis dag, hennes födelsedag! En speciell dag, som började i ottan och slutade 22.30. Det vill säga en minut innan jag skrev just detta.

Vi har hunnit med att luncha ihop, äta middag med barnen på restaurang, samt fika med mamma/svärmor på kvällskvisten. Nu är vi helt slut, och om det inte var för det här med bloggen hade jag också lagt huvudet på kudden. Men snart är det dags ändå…

En liten sak bara innan jag törnar in. Jag har aldrig jobbat så nära min fru förut. Rent fysiskt. Bara några hundra meter, och ändå har vi på 15 månader bara käkat lunch tillsammans… fyra gånger tror jag. Varav en av de tillfällena på mitt jobb. Det är lite dåligt egentligen!

#Blogg100

Bygga om, bygga till, bygga nytt…

Ritning på toabyge

Är det här framtidens, gotländska, Game of Thrones utspelas?

Vi sitter just nu i skiten. Bokstavligen! Det är nämligen så att vi har bara en toalett i huset. Och vi är fyra personer. En av dem har redan stortån i tonåren, en annan har klivit in i trotsåldern cykeln före. Själv är jag så pass gammal att min kropp vet när jag behöver göra vissa saker. Nu!

Så vi sitter i skiten, och behöver göra något åt det. Därför handlade tisdagskvällen åt att planera lite. Så att man kan få lite lugn och ro medan man sitter på tronen…

#Blogg100

Flyr vi framtiden, eller tar vi den med oss?

Framtiden kommer. Med skopa och larvfötter gräver den fram framtiden åt oss!

Framtiden kommer. Med skopa och larvfötter gräver den fram framtiden åt oss!

Jag tror de flesta skulle titta på bilden här bredvid, och säga att den föreställer en grävskopa. Ni skulle förmodligen till och med bombsäkert hävda att det är en grävskopa. Jag, å andra sidan, skulle kalla bilden för en tjuvtitt in i framtiden!

Men vad är framtiden? När börjar framtiden? Ligger framtiden före, eller till och med bakom oss? ”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa den” var det någon vis man som en gång sade. Ibland är det kanske lite värre om du minns ditt förflutna, men upprepar ditt handlande ändå…

Nu är jag lite för kufisk, jag vet. Men lite roligt är det ändå. I slutet av förra årtusendet var internet framtiden, och vägen dit var informationsmotorvägen. Även kallat bredband. I slutet av förra årtusendet fanns det de som var tidigt ute, och såg till att skaffa fiber till sina fastigheter. Vi bodde i en sådan fastighet. I Sundbyberg. Vi fick in fiber och drog en nätverkskabel genom hela vår trerummare, ända bort till datorn. Innan dess hade vi bara det inbyggda, uppringda, modemet i våran gamla dator.

Men framtiden fick ett abrupt slut sensommaren 2004. Då flyttade vi till Vallentuna och där fanns det ingen fiber. Bara ADSL som inte var riktigt lika snabbt som nätverket i Sumpan. Fullt tillräckligt, fast det var ju inte fiber. Vi lämnade framtiden bakom oss…

Så fick vi leva i flera år. Många år. Nio år tror jag det blev innan något hände. Och vad som hände var att vi fick fiber. Igen! Snabbare och bättre än vad nätverket i Sundbyberg någonsin kunde erbjuda. Plus teve. Och telefoni. Helt plötsligt var vi ifatt framtiden igen.

Här gör jag en liten parallell, för något efter att vi fick in fiber i huset i Vallentuna, så skaffade vi en stuga i Västergarn på Gotland. Just som vi skaffade stugan där så höll man som bäst på med att projektera för fiber i socknen. Vi tackade nej. Vi tyckte att vi borde skaffa vatten och avlopp innan vi skaffade fiber till sommarstugan kallad Rucklet. Här var vi med andra ord framme och nosade på framtiden, men backade undan.

Glädjen i Vallentuna blev kortvarig! Ja, kanske inte så kortvarig eftersom vi inte riktigt lyckades få tummen ur och välja leverantör för internet. IP-telefoni avstod vi ifrån eftersom vi gillade backup-planen med att ha gammal hederlig telefoni som fungerade även när strömmen gick. Men vi hade en massa (onödiga) tevekanaler via bredbandet i alla fall! Fram tills vi sålde huset. Och flyttade till Gotland. Vi fick smaka på framtiden, igen, och sedan lämnade vi den bakom oss. En gång till…

Bild på filmaffischen för "Tillbaka till framtiden".

Är vi tillbaka i framtiden nu? Eller har vi tagit framtiden med oss?

Två gånger tidigare hade vi lämnat framtiden bakom oss. Tre gånger om vi räknar sommarstugan. Men nu, nu är vi tillbaka i framtiden. Alldeles strax har de dragit färdigt kabeln och blåst in fiber i våra fastigheter i Västerhejde. Snart är vi tillbaka till framtiden med internet, teve och telefoni via fibern.

Så frågan är; har vi hela tiden flytt framtiden? Eller har vi hela tiden sett till att ta med oss framtiden dit vi bor?

#Blogg100