Framtiden kommer. Med skopa och larvfötter gräver den fram framtiden åt oss!
Jag tror de flesta skulle titta på bilden här bredvid, och säga att den föreställer en grävskopa. Ni skulle förmodligen till och med bombsäkert hävda att det är en grävskopa. Jag, å andra sidan, skulle kalla bilden för en tjuvtitt in i framtiden!
Men vad är framtiden? När börjar framtiden? Ligger framtiden före, eller till och med bakom oss? ”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa den” var det någon vis man som en gång sade. Ibland är det kanske lite värre om du minns ditt förflutna, men upprepar ditt handlande ändå…
Nu är jag lite för kufisk, jag vet. Men lite roligt är det ändå. I slutet av förra årtusendet var internet framtiden, och vägen dit var informationsmotorvägen. Även kallat bredband. I slutet av förra årtusendet fanns det de som var tidigt ute, och såg till att skaffa fiber till sina fastigheter. Vi bodde i en sådan fastighet. I Sundbyberg. Vi fick in fiber och drog en nätverkskabel genom hela vår trerummare, ända bort till datorn. Innan dess hade vi bara det inbyggda, uppringda, modemet i våran gamla dator.
Men framtiden fick ett abrupt slut sensommaren 2004. Då flyttade vi till Vallentuna och där fanns det ingen fiber. Bara ADSL som inte var riktigt lika snabbt som nätverket i Sumpan. Fullt tillräckligt, fast det var ju inte fiber. Vi lämnade framtiden bakom oss…
Så fick vi leva i flera år. Många år. Nio år tror jag det blev innan något hände. Och vad som hände var att vi fick fiber. Igen! Snabbare och bättre än vad nätverket i Sundbyberg någonsin kunde erbjuda. Plus teve. Och telefoni. Helt plötsligt var vi ifatt framtiden igen.
Här gör jag en liten parallell, för något efter att vi fick in fiber i huset i Vallentuna, så skaffade vi en stuga i Västergarn på Gotland. Just som vi skaffade stugan där så höll man som bäst på med att projektera för fiber i socknen. Vi tackade nej. Vi tyckte att vi borde skaffa vatten och avlopp innan vi skaffade fiber till sommarstugan kallad Rucklet. Här var vi med andra ord framme och nosade på framtiden, men backade undan.
Glädjen i Vallentuna blev kortvarig! Ja, kanske inte så kortvarig eftersom vi inte riktigt lyckades få tummen ur och välja leverantör för internet. IP-telefoni avstod vi ifrån eftersom vi gillade backup-planen med att ha gammal hederlig telefoni som fungerade även när strömmen gick. Men vi hade en massa (onödiga) tevekanaler via bredbandet i alla fall! Fram tills vi sålde huset. Och flyttade till Gotland. Vi fick smaka på framtiden, igen, och sedan lämnade vi den bakom oss. En gång till…
Är vi tillbaka i framtiden nu? Eller har vi tagit framtiden med oss?
Två gånger tidigare hade vi lämnat framtiden bakom oss. Tre gånger om vi räknar sommarstugan. Men nu, nu är vi tillbaka i framtiden. Alldeles strax har de dragit färdigt kabeln och blåst in fiber i våra fastigheter i Västerhejde. Snart är vi tillbaka till framtiden med internet, teve och telefoni via fibern.
Så frågan är; har vi hela tiden flytt framtiden? Eller har vi hela tiden sett till att ta med oss framtiden dit vi bor?
#Blogg100
Pingback: Ett långt och långsamt farväl - Lammlur