”My Heart Cord” Photo by Amarand Agasi via Flickr.com and CC BY-NC-SA2
Det är inte dig det är fel på. Det är mig det är fel på. Eller…
..nej, det är det faktiskt inte. Vi har haft väldigt många bra år du och jag. Faktiskt hela 13 långa år. Fina sådana, men du verkar inte längre vilja vara med mig. Inte ha med mig och göra, eller ens försöka få det att fungera. Så det är med tungt hjärta som jag gör slut med dig.
Tyvärr Bredbandsbolaget, men du får skylla dig själv!
Egentligen går vår historia ännu längre tillbaka än 2001. 1995 skaffade jag mitt första mobiltelefonabonnemang. Leverantören hette då Europolitan, som senare skulle bli Verizon och först därefter Bredbandbolagets Telenor om jag minns rätt. När mitt dåvarande boende i Sundbyberg skulle få internetanslutning via nätverk hette leverantören Bredbandsbolaget och eftersom jag redan hade mobilen där så verkade även den här leverantören vara pålitlig. Och faktiskt så har jag varit nöjd.
Okej, guld och gröna skogar har det väl inte varit hela tiden. Modem har rasat, strömavbrott har sabbat ett och annat. Största strulet var nog inte när vi skulle byta från Sumpan och LAN till ADSL och Vallentuna, utan hur Telia och du lyckades skylla på varandra i cirklar när ett åsknedslag sabbade en telestation. Vi har faktiskt lyckats gå tillsammans igenom alla kriser under alla dessa år. Precis som ett strävsamt gammalt par.
Men inte denna gång. Inte nu, inte längre. Samtidigt som jag fick veta att Bredbandsbolaget inte längre var intresserade av att konkurrera i det fibernät som planerades i Västerhejde, insåg jag att vår saga var all. Precis som vi förlorade en del av vårt förhållande när jag skulle skaffa min första iPhone. När du vägrade ändra i mitt dåvarande mobilavtal med sex månader kvar, och hur jag föreslog att lägga på den ökade kostnaden på mig med en gång. Istället förlorade du inte bara mig, utan du drev mig rakt i famnen på Telia. Trots att jag egentligen inte ville. Sorgligast var hur du halvåret senare kom tillbaka och undrade varför vi gått skilda vägar, och inte kunde förstå varför du inte kunnat gå med på mitt förslag. Men då var det redan försent.
Och nu hände det igen. Du har förskjutit mig än en gång. Och även denna gång rakt i famnen på Telia. Ja, jag vet att du var koncentrerad med din lilla affär med Com Hem och inte riktigt hade fokus på vad som hände här hemma söder om Visby. Men jag skulle ha varit dig trogen om du bara ägnat en aldrig så liten stund åt mig och de 900 andra möjliga fiberkunder. Istället… har jag återigen funnit tröst hos någon annan. Faktiskt hos flera andra. Fiberavtalet, med teve, data och om jag senare skulle vilja även telefon var bara början. Förra helgen packade jag mina tillhörigheter på dina servrar, och flyttade in på ett hotell som jag redan hade vissa grejer liggandes på.
Samtidigt försökte jag få till en sista kontakt med dig. Medan jag höll på och packa mina saker. Jag försökte ringa dig för att få säga de där sista orden, direkt till dig. Inte via SMS. Inte via mejl. Inte Messenger, FB eller ens ICQ. Från mig till dig… Du och jag. Men då hade ni telefonstrul. Det gick inte att komma förbi det automatiska meddelandet. Så jag fick till sist ändå skicka ett mejl, för jag ville ju inte dra ut på det. Ändå vägrade du ringa tillbaka.
Så när jag idag fick räkningen för kommande månad så ringde jag dig en sista gång. Jag kom fram, tackade för mig…
..och så var vår saga all. Farväl Bredbandsbolaget. Jag ska ändå minnas den tid som varit med värme!