1,6 miljoner svenskar är inte vatten värda

Bild från 2012 och Gotlandsupproret inför det årets almedalsvecka.

Bild från 2012 och Gotlandsupproret inför det årets almedalsvecka. 1,6 miljoner resenärer tar båten till och från ön varje år.

Det är något jag inte riktigt förstår här… Trafikverket och Destination Gotland gör en specialdeal för att täcka upp för missen med att inte ha något avtal mellan 2015 och 2017. Någonstans i dealen ser Destinationen att 70 miljoner inte kommer att behövas, och gör en ”hemställan”, en begäran eller ett önskemål, om att dessa pengar i så fall ska användas för att sänka biljettpriset under perioden.

Så långt tror jag att jag förstått. Men att Trafikverket nu plötslig, när de inser att pengarna ”blir över”, istället vill behålla pengarna för eget bruk, ja det är där jag tappar tråden!

Båtförbindelsen, Gotlands enda egentliga förbindelse med övriga Sverige, är den hårdast avgiftsbelagda sträckan i landet. Femton mil mellan länen kostar 270 kronor för en tvåbarnsfamilj runt om i Sverige. Eller från 3.000 kronor och uppåt om de vill köra över till ön från Stockholms län till Gotlands län.

Men Trafikverket är inte intresserade av att göra något. Istället skyller de på staten, på avtalet, på svaveldirektivet och väljer att behålla pengarna. Varför, undrar jag, väljer Trafikverket att återigen pissa på 1,6 miljoner trafikanter? Varför ignorerar Trafikverket alla dessa människors önskan att få resa och träffa nära och kära på båda sidorna om Östersjön till en rimlig kostnad?

Varför fortsätta med strafftullar för människor och gods till och från Gotland? Kan Trafikverket ge oss resenärer ett rimligt och rättvist svar?

#Blogg100

Tänk att det kan vara så roligt att slå pannan blodig

Det blev en lång arbetsdag idag. Jag gick från jobbet tjugo i tio, nästan fjorton timmar efter att jag kom dit. Dagen avslutades dessutom med mycket käbbel, en hel del ilska, och en arbetsdag som i stort sett bara innehöll en massa möten… Ja, jag tror fortfarande att jag har världens roligaste jobb!

Ja, det kräver förstås ett visst mått av vansinne. Men att som idag ägna mycket tid och tankemöda inför kvällens möte, samt en hel del tankemöda även inför årets Almedals(firande)vecka, sätter på något märkligt vis fart på livsandarna. Men en lång dags färd mot natt, eller kvällsmöte, är ändå samtidigt en förberedelse att träffa folk. Att få lyssna till vad andra har att berätta. Att försöka ta sig till folks tankar. Att… mötas!

Det ger energi samtidigt som det tar. Det ger information samtidigt som man försöker kommunicera. Det fyller på intrycken även om du försöker sålla och värja dig. Jag växer ytterligare lite till varje gång. Det ska bli väldigt intressant att se om media på plats fick samma intryck som jag. Om de hörde samma saker eller uppfattade vad jag uppfattade.

Jag vet, jag vet. Det finns mängder med folk i min omgivning som tycker ett arbetspass på fjorton timmar är blaha – blaha. Men jag har kul medan jag jobbar. Har du?

#Blogg100

En skapligt skapande påskavslutning

En selfie tagen utanför ByggMax

Detta är en produktplacering jag borde få betalt för. Istället ruineras jag sakta men säkert på det här stället…

Oj!

Fråga mig inte varför, men idag hamnade jag så långt utanför mediaströmmen som jag bara kunde. I stort sett ingen FB. Inget Twitter. Inga nyhetskanaler och ingen teve. I alla fall i realtid…

Okej, fråga mig ändå. Jag kommer att svara ”bygge”! ”Bygge, pappa och släpvagn”, allt i ett.

I morse vakande familjen i de egna sängarna efter en tripp till svärföräldrarna på fastlandet. Vi hade nu bara en dag kvar på påskledigheten. Solen var på väg tillbaka redan tidigt på morgonen och kanske, kanske hade det blivit en dag i avkopplingens tecken. Gudarna ska veta att det inte hade suttit helt fel. Men det finns alltid ett ”men” inblandat. Och den här gången var det jag som var men:et!

Jag hade helt enkelt inte lust… Dessutom fanns det en nyligen införskaffad släpvagn som hade fått en väldigt ovärdig placering i ena änden av trädgården. Utsatt för väder och vind, bortskuffad bakom ett av uthusen. Så istället för soffläge och surf valde jag redan i morse en dag med skruvdragare och gereringssåg. Därefter ringde jag farsgubben.

30 meter 45×70-reglar, femtioelva skruvar, några spikar, sju jordankare samt ett lappverk av halvlånga takplåtar senare har en sexton år gammal släpkärra fått tak över huvudet för första gången i sitt liv. Det blev nästa åtta timmar på tu man hand med farsgubben som hantlangare. Åtta riktigt roliga timmar!

Så… Vad har hänt i världen idag i övrigt då..?

#Blogg100

Hemma tillsammans med en limerik

Devil by elycefeliz, on Flickr

Det behövs inte allt för mycket innan hjärnan tar en liten omväg. När den väljer att hoppa över logiken och vad som är prioriterat. När den helt enkelt spårar ur på ett lite småroligt och trevligt sätt.

Ikväll, efter en kort biltur, bestämde min hjärna sig för att skapa en limerik. Jag hann såväl natta barnen som hänga tvätt innan den var klar, men…

En lätt bedagad herre från Västerhejde
hade så när blivit polare med den lede.
För han spotta och svor
åt närmast helvete for
när snoppen hans fastna i kälkens mede.

Den rimmar, innehåller en plats nämnd vid namn, samt är lätt ekivok.

Gonatt!

#Blogg100 #Limerik

Bildcred elycefeliz, CC BY-NC-ND 2.0