Det blev en lång arbetsdag idag. Jag gick från jobbet tjugo i tio, nästan fjorton timmar efter att jag kom dit. Dagen avslutades dessutom med mycket käbbel, en hel del ilska, och en arbetsdag som i stort sett bara innehöll en massa möten… Ja, jag tror fortfarande att jag har världens roligaste jobb!
Ja, det kräver förstås ett visst mått av vansinne. Men att som idag ägna mycket tid och tankemöda inför kvällens möte, samt en hel del tankemöda även inför årets Almedals(firande)vecka, sätter på något märkligt vis fart på livsandarna. Men en lång dags färd mot natt, eller kvällsmöte, är ändå samtidigt en förberedelse att träffa folk. Att få lyssna till vad andra har att berätta. Att försöka ta sig till folks tankar. Att… mötas!
Det ger energi samtidigt som det tar. Det ger information samtidigt som man försöker kommunicera. Det fyller på intrycken även om du försöker sålla och värja dig. Jag växer ytterligare lite till varje gång. Det ska bli väldigt intressant att se om media på plats fick samma intryck som jag. Om de hörde samma saker eller uppfattade vad jag uppfattade.
Jag vet, jag vet. Det finns mängder med folk i min omgivning som tycker ett arbetspass på fjorton timmar är blaha – blaha. Men jag har kul medan jag jobbar. Har du?
#Blogg100