Tänk om Ikeas bokhyllan Billy hette TK700fp…

Det här med att vårda ett varumärke kan man göra på flera olika sätt. Tyvärr är det inte så lätt som att ett sätt är ”rätt” medan ett annat är ”fel”. Gråzonen är hur stor som helst, och det hänger egentligen på vem mottagaren är.

Men skulle jag vara tvungen att att välja ett ”rätt” och ett ”fel” så hamnar jag allt som oftast i teknikbranchen. Och då gärna bland datorerna, för här är det skillnad på skit och pannkaka!

Jag vet, nu gör jag det enkelt för mig och nämner Apple som det goda exemplet. Vill du ha en dator? Vill du ha en stationär? Då ska du ha en iMac! Jasså, det skulle vara en bärbar? Då finns Macbook! Därefter handlar det egentligen bara om hur stor du vill att skärmen ska vara.

Ska du köpa en windowsmaskin (nu gör jag det enkelt för mig igen) så har du en uppsjö av siffror och bokstavskombinationer som definierar varje datormodell för sig. Vad sägs om en Acer Aspire Switch 10? Eller en HP 15-r067no? Nej, kundvänligt tycker jag inte att det är med långa och intetsägande produktnamn.

Men nu har det kommit en utmanare i kategorin ”Längsta tänkbara produktnamn utan egentligt innehåll”. Exemplet hittar vi inte på tekniksidan utan i bilbranchen. Mitsubishi Outlander Plug-in hybrid Seven Summits Edition… Det är nästan tjugo stavelser. För en bil. Som man förväntar sig att kunderna ska gå in i butiken och fråga efter?!?

Jag hörde radioreklamen i morse och lyckades bara nästan hålla mig från att skratta högt. På en 20 sekunder lång drapa lyckades de peta in produktnamnet två gånger. Med nöd och näppe, för de var tvungen att nämna äventyraren Renata Chlumska också.

Att vårda sitt varumärke innebär, bland mycket annat, att väljer namn på sina produkter som inte kräver en fusklapp så fort man ska berätta om den… Åtminstone i min värld.

#Blogg100

I glömskans land blir man extra glad

Bild på topbilden till Swebrick Event 2015

Föreningen för vuxna legointresserade,Swebrick, håller ett event 1-3 maj i Visby i år.

Det finns tillfällen jag lyckas med konststycket att blockera bort sånt jag själv vill göra. Sånt som jag egentligen inte har tid med och egentligen redan har prioriterat bort mentalt. Ibland…

Jag säger inte att så var fallet nu, men hade inte en kompis flaggat i sista minuten hade utgången blivit den samma. Tack Skafte för att du väckte mig ur min mentala slummer!

Egentligen borde jag så dags se till att förbereda mig mentalt och fysiskt för en arbetsvecka som jag vet kommer bli ansträngande, men oavsett det så kommer Swebricks Event 2015 i Visby bli något jag kommer njuta av! (Länken kräver inloggning, men ni hittar lite på den mer publika förstasidan om ni scrollar ner en bit).

Jag har knappt en aning om vad jag har att se fram emot. Jag är med för första året i föreningen. Men, vad tusan… Det är dansk plast vi snackar om här!

#Blogg100

Hälsan tiger still…

En liten hälsogubbe

Utan hälsan sägs vi inte ha något. Men hälsan får vi inte, utan måste jobba för den ibland. Det är kanske inte fullt så roligt…

Skärpning! Det gör den ju inte alls. Den skriker något så infernaliskt högt. Och är det något som jag fått papper på, är att just min hörsel är det minsann inget fel på. Vad hustrun än säger!

Nej, hörseln är okej. Det fick jag veta efter att ha varit på företagshälsovården. Inte heller mitt midjemått är det något fel på. Eller mitt BMI. Nu har jag ju alltid varit lång för min vikt. Eller heter det lätt för min längd? Nåväl, jag har aldrig varit direkt krallig av mig, och såhär 44 år senare känns det som att det inte längre är någon prioritet. Jag är ledsen, men jag spolar nog karriären som gladiator på fyran.

Liiiiite jobbigare var däremot beskedet att jag hade ett alldeles för högt blodtryck. Samt ett kolesterolvärde som inte heller det låg på den godkända sidan om strecket. Det känns som om det här hälsoprojektet på jobbet kanske ”ligger i tiden”. Min tid, om man ska förtydliga det. ”En idé är att gå ut och gå. En timme om dagen” sade min kontakt på företagshälsan. En timme? Om dagen? Jag skulle vara glad om jag kunde avvara en timme i veckan för sånt. En om dagen är en utopi. En dröm. Tänk vilka möjligheter som skulle uppenbara sig och hur mycket man skulle hinna med att göra om jag bara hade en timme att plocka fram ur gömmorna!

En timme… Shit pommes!

Okej, det jag gör just nu tar faktiskt en halvtimme om dagen. Och egentligen så skulle jag kunna ta en sväng direkt när ungarna gått och lagt sig. Då kanske jag också skulle slippa det blodtryckshöjande ”jag kan inte sova”, och det är ju ganska bra. Men… en hel timme?

Jag får väl börja i morgon. Eller vänta, det går ju inte. Då har vi möte här hemma efter jobbet. Påsken står förresten för dörren, och då har jag ju egentligen inte läge för detta. Speciellt inte med tanke på svärfars goda mat. Paltkoman blir ju monumental…

Det här funkar ju inte!

Men om jag tänker på det, kan jag inte liksom dra ut på det? Jag har ju testat lite nu i helgen. Innan frukost. Knata på allt vad jag kan längs toftavägen i tio minuter och sedan tillbaka. Det gör ju 20 minuter. Och sedan en lika kort promenad efter nattningen? Inte för att jag gjorde det sistnämnda i lördags, men ändå. Söndagskvällen blev vikt för detta. Summan blir visserligen inte en timme om dagen, men med det övriga grävande och harvandet i trädgården tror jag att jag kompenserade svettmängdvis i helgen. Jag tror också jag nu fick sparken i baken som får mig att ta upp min korta lunchprommis igen på vardagarna.

Jösses… Kanske, kanske kan det funka ändå. Flytta på dig Hero. Det är dags för en ny arenans mästare!

#Blogg100

Att förbereda ett liv och istället ta ett annat

Det är väl ingen som undgått att det är vår? Eller? Ska man vara lite grinig så kan man gnälla om att ”det kan inte bli vår utan att det varit vinter först”, men det vill vi ju inte. Det är till och med en ren lögn! Fråga Skåne. Det kan, märkligt nog, bli vår utan att det varit vinter först.

Gnälla över bristen på vinter är jag däremot mer än gärna beredd att göra. Det känns som om jag, förlåt jag menar förstås barnen, blivit bestulna på årstiden som lyser upp i mörkret. Snön som dämpar tillvaron. Den torra kylan som sätter fart på livsandarna! Istället fick vi hösten som fan aldrig tog slut…

Förrän nu då! Så här långt har det varit mer sol än pissregn, mer värme än kyla (allvarligt, fem plusgrader i januari är läskigt kallare än fem minusgrader samma månad)! Det har varit en riktigt bra vår så här långt, och jag ser fram emot forsättningen. Vi har ju numera en trädgård som snart sjuder av liv. Och som faktiskt har tjuvstartat lite! Det har alla fåglarna sett till.

Ett före detta grönskande träd.

Liv kan tas på många sätt. En del med kiurgisk precision, andra… inte!

Idag har trädgården fått stå i centrum, med plock i rabatterna och ungar som bygger trädkojor. En trädgård där kaffet kunde drickas tillammans med mamma och pappa på en solvarm uteplats, och en trädgård där fågelholkarna fått lite nya placeringar.

Vi har en fantastisk tomt. Det måste jag få sagt först som sist. Den är full av överraskningar! Så fort jag tycker att jag har koll på den, då hittar jag något som jag aldrig sett förut. Eller snubblat över. Eller… misslyckats att klättra i!

Jo, för man kan ju inte plocka ner en fågelholk utan att försöka hitta en ny plats att sätta upp densamma på. Gärna ett träd. Som en halvgammal rönn. Tillräckligt stor för att man ska försöka komma upp en meter eller så i för att placera nämnda fågelholk.

Jo tjäna!

Men lite kul blev det. För om någon frågar vad vi gjorde i hegen kan jag och Anneli svara med ”Vi knuffade omkull ett träd”!

#Blogg100