Det är väl ingen som undgått att det är vår? Eller? Ska man vara lite grinig så kan man gnälla om att ”det kan inte bli vår utan att det varit vinter först”, men det vill vi ju inte. Det är till och med en ren lögn! Fråga Skåne. Det kan, märkligt nog, bli vår utan att det varit vinter först.
Gnälla över bristen på vinter är jag däremot mer än gärna beredd att göra. Det känns som om jag, förlåt jag menar förstås barnen, blivit bestulna på årstiden som lyser upp i mörkret. Snön som dämpar tillvaron. Den torra kylan som sätter fart på livsandarna! Istället fick vi hösten som fan aldrig tog slut…
Förrän nu då! Så här långt har det varit mer sol än pissregn, mer värme än kyla (allvarligt, fem plusgrader i januari är läskigt kallare än fem minusgrader samma månad)! Det har varit en riktigt bra vår så här långt, och jag ser fram emot forsättningen. Vi har ju numera en trädgård som snart sjuder av liv. Och som faktiskt har tjuvstartat lite! Det har alla fåglarna sett till.
Liv kan tas på många sätt. En del med kiurgisk precision, andra… inte!
Idag har trädgården fått stå i centrum, med plock i rabatterna och ungar som bygger trädkojor. En trädgård där kaffet kunde drickas tillammans med mamma och pappa på en solvarm uteplats, och en trädgård där fågelholkarna fått lite nya placeringar.
Vi har en fantastisk tomt. Det måste jag få sagt först som sist. Den är full av överraskningar! Så fort jag tycker att jag har koll på den, då hittar jag något som jag aldrig sett förut. Eller snubblat över. Eller… misslyckats att klättra i!
Jo, för man kan ju inte plocka ner en fågelholk utan att försöka hitta en ny plats att sätta upp densamma på. Gärna ett träd. Som en halvgammal rönn. Tillräckligt stor för att man ska försöka komma upp en meter eller så i för att placera nämnda fågelholk.
Jo tjäna!
Men lite kul blev det. För om någon frågar vad vi gjorde i hegen kan jag och Anneli svara med ”Vi knuffade omkull ett träd”!
#Blogg100