En inställd bloggpost är också en bloggpost!
Eller hur var det nu igen?
#Blogg100
En liten del av Gotlands framtid
Ögonblicksbild från Destination Gotlands Öppet Forum 2015. Med Tommy Wahlgren som moderator.
Nej, egentligen är det väl så att Destination Gotlands Öppet Forum är lite av en klubb för inbördes (något vresig sådan) beundran. Och som någon sade, ”hade de inte bjudit på lite tilltugg och kaffe efter hade de flesta inte ens kommit”. Men inte desto mindre är det lite av Gotlands framtid som står på spel vid den här sammankomsten.
Båttrafiken till och från ön är otroligt viktig! Jag kanske har nämnt det någon gång tidigare… hoppsan. Det finns ju här bredvid en hel kategori om detta och om den orättvisa som ständigt drabbar gotlandsresenärerna… och jag säger det igen. Otroligt viktig! Viktig inte bara för turismen, utan även för Gotlands tillverkningsindustri, jordbruket och inte minst gotlänningarna själva. 57 000 öbor står för inte mindre än 400 000 resor från och till ön. De som åker tur och retur för att hälsa på oss här på kalkstenshawai gör inte mindre än 1 200 000 resor! Så det som sägs på Öppet Forum, det som visas, det som lovas och det som förmedlas är en angelägenhet både för gutar och fastlänningar.
Därför är Öppet Forum viktigt för Gotland. Men även för Destination Gotland i synnerhet och Gotlandsbolaget i allmänhet. Det är en viktig del i deras kommunikation med kunderna, och ett tillfälle där klagomål, anmärkningar, tips och till och med vanligt gnäll faktiskt har bidragit till en dialog som stadigt förbättrat relationerna mellan resenärerna och trafikören. Klagomålen har stadigt minskat från år till år, och det har även ”tyngden” i dem. Det lilla det gnälls om nu handlar oftast om detaljer, och säger mer om den klagande än om trafikören. Givetvis kommer också viktiga saker upp, saker som gör skillnad för flera. Men även dessa blir färre och färre.
Javisst, visserligen är Öppet Forum faktiskt något som Trafikverket tvingade på Destinationen en gång i tiden som en del av avtalet. Men jag undrar om inte det var tänkt mer som ett sätt att själva få slippa stå och ta emot klagomålen. Som ett straff för att de vunnit upphandlingen. Jag tror inte dåvarande Rikstrafiken verkligen räknade med att det skulle bli en sådan kundvårdande guldgruva som det faktiskt blivit!
Och så lite för transparensens skull.
Öppet Forums moderator, gubben som syns på bilden ovan, och jag är så nära släkt som bara en son-fadersrelation kan bli. Men medan han får betalt för att moderera i detta sammanhang har jag fått betala såsom frekvent båtresenär. Jag har genom åren fått betala förbannat dyrt för att få ta mig till och från ön. En kostnad som bara ökar…
#Blogg100 #Gotlandstrafiken
Kommunikation, kommunikation, kommunikation
Kommunikation är en delikat dans mellan människor, där vad som finns mellan dem är nyckeln!
”Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor”! Det finns ett viktigt ord i denna nötta fras… nämligen ”Alltid”!
I alla relationer gäller det att kunna hantera kommunikationen mellan människor. Eller maskiner. Om jag säger ”A” måste jag vara säker på att du uppfattar det som ”A” och inte ”Å”. Eller ett ”Ä”. En maskin, exempelvis en dator, måste kunna ta emot den ”1” som dess motpart skickar. Inte en ”0”. Hur mitt ”A” eller datorns ”1” når fram hänger på hur bra vi kan kommunicera.
Det handlar inte om vad jag vill att någon annan ska fatta, utan att denne fattar det jag vill. Och då måste jag förstå hur den andre tänker och fungerar. Det duger inte om jag skriker ”höger” om den jag försöker kommunicera med bara förstår tyska. Eller har dubbelsidig vaxpropp!
Att försöka förstå den jag vill kommunicera med är den viktigaste delen med att börja kommunicera. Annars kommer den jag vill kommunicera med att strunta i vad jag vill säga. I det läget är det väldigt svårt att nå fram med det jag vill ha sagt! Samtidigt är det fantastiskt belönande i sig självt när du lyckas nå fram. När du kan påverka den andre. Du behöver inte förändra mottagaren, utan få denne att ta till sig det du sagt.
Då… har du lyckats kommunicera!
Jag tänker inte berätta varför detta fick bli mitt bidrag till #Blogg100 idag… You do the math!
Bildcred: Sebastien Wiertz, ”Communication is the key”, (CC BY 2.0)
Jag väljer mina gränser
En gräns är något du själv eller andra sätter. Eller något! Det kan även gälla fysikaliska möjligheter…
Det ska finnas en bortre gräns för vad som är möjligt här i livet. Där risken är ett hundra procent, och därmed helt överskuggar den eventuella vinsten eller möjligheten. Det går inte att komma längre, djupare, högre, snabbare eller whatever. Det. Är. Stopp!
Sicken rackarns tur att det inte gäller min fantasi. Tror jag, för jag har inte hittat den ännu. Den är kanske begränsad på grund av att jag är fantasilös, men det är ingen riktig gräns egentligen. Min fantasi är gränslös, för ingen har sett mina drömmar. Faktiskt inte ens jag själv eftersom mitt minne leker guldfisk så fort jag vaknat. Så… no limits, no borders!
Det var en ganska lång inledning för att berätta något helt meningslöst. Meningslöst för andra, men inte för mig själv. Jag har nämligen valt att sätta en gräns för mitt bloggande. Trettio minuter är mitt val, min gräns, mitt mål. Längre än så ska jag inte hålla på med ett blogginlägg.
Men… varför då? På det svarar jag ”för att jag vill”! Det finns ingen mening med att skriva långt bara för att jag kan eller har tid. Ska jag vara ärlig är just tid lite av vad jag ibland har lite ont om, men en halvtimme ska jag kunna undvara. Igår behövde jag skriva två bloggposter på en gång, och det var då jag bestämde mig för en halvtimme per post. Och det lyckades jag hålla. Bortsett från ett litet trassel med en bildjäkel som aldrig ville laddas från telefonen till datorn klokt. Men annars gick det som planerat.
En halvtimme. Varken mer eller mindre!
Fast det gäller bara nu under #Blogg100. Och såvida det inte handlar om Stålmannen. Eller Lego.
#Gotlandstrafiken är förståss inte medräknat! Såklart…