Jag vet! Hur tungt verkar inte det här bli? Att försöka skriva om vänner, utan att förlora dem. Samtidigt som jag försöker skriva om tjejer och detta utan att min fru skickar ut mig på soffan. Toppat med jobbet… det blir ju bara lite för mycket…!
Å andra sidan så behover det ju inte vara så märkvärdigt. Det kanske inte måste vara så djupgående, utan kanske hålla sig på en lättsam nivå. Där kamratskapen och samvaron håller sig på den privata istället för det personliga planet. Det kanske till och med kan bli lite glättigt?!
Eller inte! Allvarligt talat så är polare och brudar något som alltid, enligt vissa, stått i en sorts motsattsförhållande till varandra. Yin och Yang, dag och natt, måne och sol… Och värre blir det om detta samtidigt måste utspela sig på ens arbetsplats…
Men faktiskt, just nu jäklas jag bara. Det slog mig att jag har en fantastisk och väldigt varierade arbetsplats. Ett arbete där jag ibland kanske måste tänka på tjejer. Som här om veckan, när jag skulle förbereda annons, affisch och webbsida för en nystartad samtalsgrupp. Det finns ett begrepp som kallas ”Tala film, tala liv” som i den här versionen istället skulle utgå från en teve-serie vid namn ”Girls”. Jag har själv inte sett programmet, men den hadlar tydligen om några vänner vars liv och leverne i New York följs. Den är tydligen en succé! Och är det något jag sedan långt tidigare vet så är det att det alltid är lätt att utgå från en fiktiv värld i samtal, speciellt om man kan relatera till sina egna erfarenheter.
Det är lite kul förresten med teve, för mediet går liksom allt annat i små cykler. Och nu kanske jag är ute och cyklar, men av beskrivningen av Girls tycker jag se mig lite bekanta drag. Från ett annat program. Med kompisgäng. I New York! Som på den tiden också blev en succé… Vänner!
Så… i jobbet blir jag påmind om vänner medan jag arbetar med material från tjejer! Och allt jag egentligen sitter och funderar på är… när ska det bli en samtalsgrupp om serien och filmsviten ”Avengers”?
#Blogg100
