Allt som har en början har också ett slut. Jag älskar resan Eva, Thomas och jag började för två år sedan. Och även om det är lite vemodigt nu är jag stolt över inte bara vad vi skapade, utan också att vi hade vett att inse när det var dags att gå vidare. För tanken lever vidare. Målet med en värld som är lite medmänskligare är närmare, och vi kommer fortsätta jobba med dessas viktiga frågor.
Men inte längre i den form vi nu lämnar bakom oss.
Det var inte så länge sedan, ändå känns det som det var i en helt annan tid som vi första gången samlades kring mottot ”Gotland för mångfald”.
Det var i maj 2014 som denna rörelse bildades som en reaktion på det chockerande beskedet att ett nazistiskt parti hade fått tillstånd att hålla möte i Almedalen dagen innan Almedalsveckan skulle inledas. Reaktionerna var många och starka och vi tre hittade varandra ganska snart och började planera en manifestation som skulle ta fokus från Almedalen denna kväll.
I ett strilande regn genomfördes manifestationen som lockade cirka 600 personer till Nordergravar. Programmet fick till stora delar anpassas till vädret men två stjärnor: Rickard Söderberg och Emil Jensen, skapade ändå magi med ringmuren som fond.
Vi behövde inte lång betänketid för att bestämma oss för att göra det igen, året därpå. Men då ville vi återta Almedalen. Och så blev det också med en imponerande uppställning av artister som under cirka två timmar spred kärlek och solidaritet från scenen.
Hösten och vintern 2015 började flyktingströmmarna röra sig genom Europa. Tusentals människor flyr fortfarande dagligen från krig och terror. På kort tid ändrades vår tillvaro radikalt. I stort sett alla delar av Sverige har i dag tagit emot flyktingar i hundra- och tusentals. Därför känns det nu väldigt avlägset att manifestera för något som redan är här.
”Tillsammans på norr” har genomfört en imponerande mängd aktiviteter, som kaféer, svenskundervisning, välkomstpaket till alla barn och återkommande aktiviteter för att de asylsökande på orten ska lära sig om Sverige och vårt sätt att leva och inte minst: få nya vänner. Flera liknande insatser görs i samverkan med andra asylboenden som Björklunda och Gustavsvik.
Kyrkan är en van aktör i dessa sammanhang. Även här är mötesplatser nyckelordet, i form av språkkafé, sy- och stickkvällar samt att man har en person som på deltid arbetar enbart med nyanlända och volontärerna.
Låna en gotlänning var en aktivitet som vi i Gotland för mångfald satte igång tillsammans med biblioteken på ön. Region Gotland har ett kulturvänsprojekt, Rädda Barnen och Röda korset har sedan många år uppskattad läxhjälp, på Fenix ungkulturhus har temakvällar ordnats för ungdomar, idrottsrörelsen har ett stort engagemang runt om på Gotland.
Ja, listan kan göras längre.
Så svaret på frågan om det blir en tredje manifestation är: nej. Istället vill vi uttrycka vår stolthet över att Gotland gått från att manifestera till att leva i mångfald.
Än finns mycket att göra och alla kan vi bidra med något.
Thomas Zielinski Eva Bofride Mattias Wahlgren
Denna text är hämtad från ”Gotland för Mångfalds” facebooksida, och identisk med den pressrelease som skickades ut. Bildtexten är dock speciellt för denna blogg.
