När mörkret faller, tänds hoppet. I år igen…

Earth Hour. Ett enkelt sätt att agera för klimatet och miljön. Även om det såklart inte hjälper med en timme om året...

Earth Hour. Ett enkelt sätt att agera för klimatet och miljön. Även om det såklart inte hjälper med en timme om året…

Om 49 minuter är det dags för Earth Hour. Jag är lite förvånad faktiskt, för jag ”fick” inte veta det förrän igår. Även om det faktiskt har givits en och annan ledtråd under veckan som varit. Frågan är om det är jag eller kampanjen som inte riktigt lyckats i år.

Men vi kommer släcka ner här hemma. I år också. Som vanligt kommer däremot teven att vara på, men lamporna ska vara på off och det gäller även utomhusbelysningen. Som jag kommer glömma bort att slå på igen, så när jag tittar ut i morgon kommer jag börja felsöka ifall något gått sönder. Jag gör det varje år. Någon gång borde jag ha lärt mig kan man tycka.

Det är lite synd att inte Visby och Gotland kan haka på. Det skulle vara fantastiskt om man kunde visa hur ringmuren stängdes ner, del för del. Men jag förstår att det inte går då belysningen är kopplad till så mycket mer så säkerheten i stan skulle riskeras. Tyvärr, för jag hade älskat det. Och flera med mig!

Earth Hour är en genial idé, som i sig inte ger så mycket effekt men som är en fantastisk mental strömbrytare. Det gör egentligen det samma hur lite du släcker ner hemma, men om du får med dig tanken över hela året så har det en större effekt. Släcker du när du går ut ur ett rum? Har du bytt dina lampor till strömsnåla varianter? Allt ger resultat, hur lite insatsen än må vara.

Du kanske inte räddar världen. Men tillsammans kanske vi kan.

Nu är det bara 22 minuter kvar…

Med mer än plikten kräver

En blomma kan vara aldrik så skir, men ändå så kraftfull för att kunna tränga sig igenom allt!

En blomma kan vara aldrik så skir, men ändå så kraftfull för att kunna tränga sig igenom allt!

Ibland måste du göra lite mer än vad plikten kräver. Ibland behöver du göra inte bara det lilla extra, utan även välja att ta dig helt ur balans. Ibland behöver du vrida dig själv för att göra det som behövs.

Det kan vara otroligt dränerande.

Kanske inte fysiskt på riktigt. Men emotionellt gör du det så mycket att det ändå blir som att kroppen får sig en rejäl genomkörare. Idag är en sådan dag. Idag har jag arbetat lite utanför ramarna för det jag egentligen ska göra. Utanför vad jag egentligen ska göra i jobbet ska det tilläggas. Däremot så är min själ och mitt hjärta nöjda med insatserna idag, och även om känslorna ännu är i ett lite spänt läge så kommer jag troligen att somna ikväll med lite lugn i själen.

Idag har jag gjort lite mer än plikten kräver. För andras skull. För att kunna bidra till deras lugn, och för att de ska kunna koncentrera sig på varandra och ta hand om sig själva. Det var inte mycket jag gjorde. Egentligen. Och om jag gjorde det riktigt bra så märkte de inte ens att jag gjorde något. Och om de i så fall inget märkte…

..så är jag jätteglad för det! I så fall kanske jag gjorde rätt.

Med barnens bästa för mobilen

Mycket har sagts om barn och mobiler. Vad är rätt och vad är fel? Hur mycket, eller lite, ska barn och för all del vuxna använda sina smarta telefoner? Foto: Richard Leeming. Bilden hittades på Flickr.com under licensen CC BY 2.0

Mycket har sagts om barn och mobiler. Vad är rätt och vad är fel? Hur mycket, eller lite, ska barn och för all del vuxna använda sina smarta telefoner?
Foto: Richard Leeming. Bilden hittades på Flickr.com under licensen CC BY 2.0

Ni har säkert hört dem. Moralpredikningarna om mobilanvändandet. ”Osocialt”. ”Koncentrationshämmande”. ”Ohälsosamt”. Ni har säkert även hört motargumenten, hur människor fått kontakt med vänner från förr, det är ett viktigt arbetsredskap och hur den sätter fart på kreativiteten.

Själv tycker jag att mobilen, med alla dess fördelar, är den bästa uppfinningen sedan ostbågens tillkomst. Men innan någon goes bananas tänker jag sätta punkt för den diskussionen här och nu, för att istället prata om något viktigare än mobilens för- och nackdelar. Nämligen kommunikation, dialog och ömsesidigt förtroende.

Det kommer säkert bita oss där bak någon gång i framtiden, men jag och min fru försöker få våra barn att argumentera med oss. Det innebär också att vi ibland blir satta på plats. Ordentligt!

Det svider…

Men lite stolt blir man och i helgen satte vi oss ner för att diskutera just barnens mobilanvändning. För barn har en annan relation till sina smarta telefoner än vi vuxna, och som förälder är det min skyldighet att lära och förstå deras behov. Jag har en telefon med en massa tillbehör. De ser en flerfunktionsmaskin som det även går att ringa med om det kniper.

Vi satte tidigt upp regler för när barnen får använda telefonerna och vad de får göra med dem. Det är olika regler för helgerna jämfört med vardagarna, och skillnad görs på hur mycket klockan är. Detta var utgångspunkten för helgens förändringsdiskussion, och jag var väldigt nyfiken på vilken väg vi skulle ta.

Vad var viktigt för grabbarna?

Inte vad jag trodde i alla fall. Det slutade med att det var jag och hustrun som fick anamma samma restriktioner för mobilanvändande på vardagskvällar som de redan hade. Så om ni tycker att jag verkar lite frånvarande på Facebook, Twitter och Instagram så har ni helt rätt.

I övrigt var 10-åringen och 13-åringen nöjda med det tidigare arrangemanget. Revolten uteblev.

Pusselbiten som fattas mig på ön

Nyhetsflödet idag var så träffande. Åtminstone för mig, som hittade såväl förhoppningar som ett gott skratt i flödet!

Nyhetsflödet idag var så träffande. Åtminstone för mig, som hittade såväl förhoppningar som ett gott skratt i flödet!

Två fantastiska nyheter seglade idag upp på den gotländska redaktionshimlen. Den ena var politisk och med den följde en stor dos av ironi inbakad i storyn. Den andra hade helt andra ingredienser. Men låt oss börja med den första, för den är värd att upprepa.

Burger King vill till Gotland!

Visst är det fantastiskt? Alltså, jag är helt okej med att käka på Sibylla. Jag har inget emot att ta en burgare på Max. Jag kan till och med, om det verkligen kniper, stå ut med något från Donken. Men Burger King… Yay!

Varför är jag då så exalterad? Jo, för om det var två saker jag kände att jag lämnade kvar på fastlandet och som jag skulle sakna när vi flyttade till ön, så var just möjligheten till ett nödstopp på BK ett av dessa. Det andra… var det ultimata gubbdagiset. Jula!

Jag har saknat dem båda. Vilket på sätt och vis är ett mått på hur nöjd jag är med att ha flyttat till ön. Jag menar, om det är allt jag saknar så kan man ju lugnt påstå att det inte är speciellt mycket. Eller hur? Och nu kommer jag kanske sakna hälften så mycket.

Nyhet nummer två kan inte förvåna någon. Inte om ni känner mig på minsta sätt. Men det ironiska i nyheten är ändå det bästa. Idag skulle infrastruktursminister komma till Gotland för att träffa representanter för Gotlandstrafiken. Jag har ju alltid hävdat att just kommunikationerna gör ön till den känsligaste regionen i Sverige. Det krävs inte mycket för att fastlandet ska förlora kontakten med huvudön, och det är något jag inte tycker att fastlandspolitikerna någonsin tagit på allvar.

Ministern kom aldrig till Gotland idag. Dimman hindrade planet från att landa, så hon fick vända tillbaka.

Åh, ironin i detta är oslagbar!