När mörkret faller, tänds hoppet. I år igen…

Earth Hour. Ett enkelt sätt att agera för klimatet och miljön. Även om det såklart inte hjälper med en timme om året…

Om 49 minuter är det dags för Earth Hour. Jag är lite förvånad faktiskt, för jag ”fick” inte veta det förrän igår. Även om det faktiskt har givits en och annan ledtråd under veckan som varit. Frågan är om det är jag eller kampanjen som inte riktigt lyckats i år.

Men vi kommer släcka ner här hemma. I år också. Som vanligt kommer däremot teven att vara på, men lamporna ska vara på off och det gäller även utomhusbelysningen. Som jag kommer glömma bort att slå på igen, så när jag tittar ut i morgon kommer jag börja felsöka ifall något gått sönder. Jag gör det varje år. Någon gång borde jag ha lärt mig kan man tycka.

Det är lite synd att inte Visby och Gotland kan haka på. Det skulle vara fantastiskt om man kunde visa hur ringmuren stängdes ner, del för del. Men jag förstår att det inte går då belysningen är kopplad till så mycket mer så säkerheten i stan skulle riskeras. Tyvärr, för jag hade älskat det. Och flera med mig!

Earth Hour är en genial idé, som i sig inte ger så mycket effekt men som är en fantastisk mental strömbrytare. Det gör egentligen det samma hur lite du släcker ner hemma, men om du får med dig tanken över hela året så har det en större effekt. Släcker du när du går ut ur ett rum? Har du bytt dina lampor till strömsnåla varianter? Allt ger resultat, hur lite insatsen än må vara.

Du kanske inte räddar världen. Men tillsammans kanske vi kan.

Nu är det bara 22 minuter kvar…