Batman v Superman. Ikväll blir det av!
Say no more. Jag får återkomma med en recension!
Äntligen. Supe v. Bats
En blöt efterlysning i kubik
Har ni sett en sån här? Gärna utan stålramen, för jag tror nog att detta inte behövs en meter under jord.
Har ni hört om bevattningsförbudet? Jasså, till leda. Okej, då ska vi inte tjata om det. Istället kan vi ta upp något annat. Som… att spara vatten!
Nej, få inte fnatt nu. Det här är en idé jag och hustrun haft en längre tid. Det handlar om att utnyttja det vatten vi har istället för att bara låta det rinna rakt ner i marken. Jag kan erkänna att det är lite paradoxalt eftersom roten till det mesta av detta beror på att det är för lite vatten som just rinner ner i jorden. Men bortsett från det så har vi länge funderat på hur vi bäst utnyttjar alla de kvadratmeter hustak vi trots allt har tillgång till.
Bakom ”bryggarhuset” har vi två seriekopplade tunnor som tar hand om hälften av allt vatten på det taket, och vid ”lillstugan” så har vi en tunna som samlar upp hälften som plaskar ner där. Idag passade jag på att fixa två tunnor till för att samla ihop resten, vilket kommer betyda att vi i runda slängar framöver samlar in 800 liter regnvatten.
Det är jag lite stolt över! Men faktum är att jag faktiskt vill bli ytterligare lite bättre. Och det är här efterlysningen kommer in. Jag skulle vilja ha tag på en behållare om minst en kubikmeter. Helst begagnad, men inte någon som använts för att sprida bekämpningsmedel på åkrarna. Såklart.
Jag hoppas kunna gräva ner en sådan och koppla regnvattnet från just bryggarhuset dit. Det känns sju resor bättre att använda regnvatten istället för det kommunala till trädgården. Trots allt så är ju gratis godast.
Även om jag inte på några villkor tänker dricka ur tunnorna…
Förlorat min smak för kalk, raukar och lamm?
Gotland på en teve nära dig. Och mig. Och ändå tittar jag inte för att jag… Ja, varför tittar jag inte?
Det är nästan så jag blir lite orolig. Här bänkar sig familjen framför teven för att se ”Camping queens”, Jonas Hallberg och Tony Irving när de besöker Gotland. Jag har i trailern sett ständer, ringmuren, riddare och gotländska lamm, och hur det formligen osar av gotländska referenser inför programmet. Så vad gör jag? Jag sätter mig i sovrummet. Med en iPad och ett tangentbord.
Vad har hänt med mig?
För bara några år sedan så bröt allt löst så fort födelseön skulle visas upp på dumburken. Nej, inte så att jag slaviskt kollade på Keno varje dag. Men nästan. Nostalgitrippen så fort ön skymtade förbi på skärmen var skyhög, och alla referenser återkom runt fikabordet på varje arbetsplats jag hade då. Gotland ägde, och jag var en av ägarna. Det går att ta gotlänningen från ön, men aldrig ön från gotlänningen!
Men på den tiden var jag som sagt en gute i förskingringen. I exil på fastlandet. Patrioten i mig var tydlig, och även om jag fortfarande är nära nog löjlig i min vurm för Gotland så tar den sig inte riktigt lika stora friheter längre. Stolt gotlänning… men något blasé?
Visst, jag har nu bott på ön i 27 månader. Jag ser ringmuren varje dag på vägen till jobbet. Så här års är bilder på nyfödda lammungar en del av min dagliga facebook- och instagramkost. Jag har hela tiden det fantastiska gotländska ljuset i mina ögon så fort jag öppnar dem på morgonen. Är det därför jag nu sitter i sovrummet? Med paddan och tangentbordet som sällskap? Har jag blivit nöjd? Har jag fått en överdos av Gotland?
Eller… har det att göra med att jag precis kom på att jag ännu inte gjort dagens blogginlägg? I så fall…
..förlåt Gotland. Jag skulle inte ha tvivlat!
Den som jobbar på sin ledighet
Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre…
Jag har denna påsk varit förvånansvärt frånvarande. Ja, inte gentemot familjen och så. Utan frånvarande vad det gäller omvärlden. Visst har ett och annat sluppit igenom tack vare sociala medier och en radio som i stort sett stått på dag ut och dag in så länge vi varit hemma. Men ändå…
Ja, jag vet att vi haft nya bombdåd. Ja, Endre vann nu senast. Ja, en enig kritikerkår sågar senaste superhjältefilmen. I övrigt har jag känna mig trygg i min lilla bubbla.
Jag kallar det semester!
Men… I mitt jobb handlar mycket om omvärldsbedömning. Vad händer? Hur påverkar det och vad? Det mesta kan jag låta passera obemärkt. Faktum är att 99,99 av allt som sker och som når mig kan jag lämna därhän för det är helt enkelt inte relevant. Vare sig för mig eller mitt jobb. Så egentligen skulle man kunna tro att jag inte gör så mycket. Om det inte hade varit för en detalj.
Allt som jag nås av måste processas. För jobbets skull. Allt jag läser, ser eller hör måste passera ett litet filter i mitt huvud. Ett filter som hela tiden behandlar och sorterar information. Hur är detta relevant till jobbet? Hur mycket påverkar det jobbet? Påverkar det något annat?
Nya bombdåd, den här gången i Pakistan. Vad säger Svenska kyrkan centralt om detta? Ska jag vidarebefordra någon information? Facebook? Hemsidan?
Endres SM-slutspel fortsätter. Vad kan detta påverka lokalt? Är någon av spelarna aktiv som volontär i kyrkan? Till vilket pastorat hör Endre, och är det socknen eller spelplatsen som är viktigast?
Superman v Batman. En gudalik varelse möter en människa driven av hämnden, är det något att relatera till kyrkan? En premiär mitt i påsktiden, med ett annat drama som konkurrent?
All information ska bearbetas och sorteras. Förkasta eller agera? Agera nu eller senare? I vilka kanaler?
Allt detta. Hela tiden. Trots att jag har semester med familjen…