Brev till statsministern

Bild på statsminister Stefan Löfven somt några saxade rubriker från Hela Gotland och Radio Gotland

Gotländska media om att statsministern inte kommer till Almedalen i sommar. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet och eget montage.

Jag skrev ett brev till Stefan Löfven i lördags. Medan övriga familjen satt och tittade på Melodifestivalens deltävling nummer två, höll jag mig mest i köket och skrev ett brev till statsministern. Ett brev jag på söndagskvällen skickade till honom och med kopia åt öns riksdagsledamöter.

Jag gav Stefan lite tips och förslag. Inget gnäll, det har tillräckligt med människor hållit på med i veckan som gått. Istället lite tips och till och med ett förslag om var han kan få sig en kopp kaffe när han blir sugen.

Brevet jag skrev var detta…

Hej statsminister Stefan Löfven.
Jag hörde att du tänkte träffa vanligt folk istället för att åka till Almedalen och politikerveckan i sommar. Vilken bra idé! Låt mig komma med ett litet tips på resmål.

Ta en avstickare till Gotland istället. Det är en fantastisk liten ö, mitt i Östersjön och full av av helt vanligt folk. Passa på att besöka Fårösund, som är en av de många gotländska samhällen som verkligen tog emot och omfamnade alla flyktingar som skickades till ön. Alltsedan Kustartilleriet lämnade ön under nedrustningen har fårösundsborna funnit nya och friska sätt att berika sin ort. Eller varför inte åka till Storsudret och träffa några av våra fantastiska bönder som verkligen utför stordåd för våra vackra landskap och med en djurhållning i världsklass.

Vill du se en bruksort som rest sig som fågeln Fenix ur askan föreslår jag exempelvis Roma och det gamla nedlagda sockerbruket. Där förädlas nu andra grödor, och företagen har bland annat utnämnts som gasellföretag. Företag som växer så det knakar.

Gotlands 57 000 öbor är nästan hundra procent inte Almedalen. Här hittar du vanligt folk som verkstadsarbetare, pensionärer, sjuksköterskor, elever och lärare, lantbrukare, arbetslösa, folk med sitt politiska hjärta till höger eller till vänster, fotbollspelare, snickare, IT-konsulter, navelskådare och fågelskådare.

På Gotland slipper du också problemet med att finna prisvärd övernattning under politikerveckan. Vi har boenden för vanligt folk över precis hela ön. Du skulle inte behöva bo två nätter i samma rum även om du stannade över de övriga 51 veckorna. Däremot förstår jag vad du menar med att det är svårt att resa till Gotland. Förra mandatperioden fanns det en chans att fixa det, men din föregångare sumpade det. Det är ett jätteproblem vi har att brottas med de närmaste tio åren. Vi gjorde allt som stod i vår makt för att vanligt folk, och vanligt gods, i hela Sverige skulle kunna resa till och från Gotland, men vi fick kalla handen av de som bestämde.

Vi vill ju att så många som möjligt ska kunna besöka vår härliga ö. Det finns de som påstår att här finner du hela världen på en och samma ö. Här finns allt! Besök en vanlig familj, ett företag, en statlig myndighet, ett vårdhem. Jag tror du kommer känna dig välkommen vart du än kommer, och du kommer träffa gotlänningar som aldrig satt sin fot i Almedalen under Politikerveckan.

Och skulle det vara så att du ändå skulle vilja besöka Visby medan du är på ön, så får du gärna kika in på en kopp kaffe. Jag lovar att ta mig tid, trots att det är väldigt hektiskt just den veckan. Du vet, det pågår ett stort arrangemang nere vid hamnen. Vi är väldigt många helt vanliga gotlänningar som jobbar stenhårt för att välkomna väldigt mycket vanligt folk just då.

Och så skrev jag under med mitt eget namn. För jag tycker man ska stå för det man skriver!

Att gunga så stilla…

Blid på lite glöd

För att behålla den inre glöden så måste man ibland få låta brasan blossa upp lite. Då kan man låta den falna och ta det lite lugnt…

Vet ni vad? Det skulle vara så vansinnigt lätt att bli förbannad just nu. Fast ikväll väljer jag att låta bli. Jag menar, det är bara att se vad som händer runt om i världen för att få fart på adrenalinet och spendera den närmaste timmen med att skriva av sig ilskan. Men jag vill inte. Istället…

..finns det annat att tänka på! Som att jag igår kunde resa till Stockholm och jobba, men ändå vara hemma för att säga godnatt till mina barn. Som att jag hade en tid inbokad i eftermiddags för att ge mitt huvud, nacke, rygg och lite delar nedanför allt detta en ordentlig genomknådning. Jag måste tillbaka för att det var mycket att ta hand om, och det har jag absolut inte något emot.

Det är också de små sakerna som jag kan glädjas åt. Som att jag den här gången kom ihåg att sätta den elektriska tandborsten på laddning. Innan batteriet var helt urladdat. Som att när jag hämtade hunden idag så hoppade hon direkt in i bilen. Utan att jag behövde ge några kommandon.

Som att maten jag lagade till middag faktiskt inte smakade fullt så illa. I alla fall enligt mina barn! Trots att det var fisk som stod på menyn.

Visst, det finns så mycket som jag skulle kunna jaga upp mig på och skriva om. Ibland gör jag det. Ibland inte. Ikväll… väljer jag att istället njuta lite. Barnen ligger till sängs. Frun kom just hem från sitt möte med idrottsklubben. Hunden ska tas ut en sista sväng, men det är faktiskt ganska skönt att gå ut. Det är ju bara tre minusgrader. Och förresten ville frun ta den promenaden.

Livet är faktiskt ganska så bra just nu. Riktigt bra!

Ett tveksamt ”grattis” på födelsedagen

Idag gick det nya avtalet "i drift". Ett avtal som väldigt många, gotlänningar somfastlandsboende, var emot. Jag var med när Gotlandsupproret var i Stockholm för att lämna över dryga 100.000 namnunderskrifter till ansvarig minister. Tydligen till ingen nytta...

Idag, den 1 februari 2017, gick det nya avtalet ”i drift”. Ett avtal som väldigt många, gotlänningar somfastlandsboende, var emot. Jag var med när Gotlandsupproret var i Stockholm i september 2012 för att lämna över dryga 100.000 namnunderskrifter till ansvarig minister. Till ingen nytta…

I framtiden blir allt bättre. Tittar vi tillbaka över åren och decennierna, så har allt blivit bättre. Tekniken utvecklas. Människor utvecklas. Ja, hela samhället rör sig framåt, uppåt. Vi får bättre boenden. Bättre sjukvård. Bättre kommunikationer. Våra fordon blir säkrare. De blir mer miljövänliga. De blir snabbare. De blir…

..nä visst nä. Det finns en sak som faktiskt blir sämre. Sämre för gotlänningar. Sämre för alla med en lockelse till ön.

Idag övergick Gotlandstrafiken in i det nya avtalet mellan Trafikverket och Destination Gotland. Jag har lite svårt för att vara glad åt det. Jag har faktiskt väldigt och extremt svårt att glädjas över det. De enda som kan vara glada över det avtalet är Trafikverket för att de har kommit så billigt undan. Såväl bildligt som bokstavligt billigt undan!

Ansvarig för detta är den förra regeringen med dåvarande infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd vid rodret. Även Centerns Annie Lööf får en släng av sleven då hon var ytterst ansvarig såsom näringsminister och Catharina Elmsäter-Svärds chef. Dessa två blev ordentligt uppvaktade av gotlänningarna när Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm godkände upphandlingen av Gotlandstrafiken 2017-2027. En upphandling så full av hål att om den varit en båt hade den sjunkit innan den ens passerat Nåttarö utanför Nynäshamn. Än mindre skulle den ha nått fram till ön!

Medan upphandlingen pågick, och innan några papper var påskrivna, var jag och så väldigt många andra på de ansvariga om och om och om och om igen (eller klicka på kategorin ”Gotlandstrafiken” och skrolla neråt genom åren. Mest skrev jag om detta under 2013 och -14). Jag kunde inte se något i avtalet som betydde att vi skulle få en förbättrad trafik mellan Gotland och fastlandet. Jo, eventuellt för miljön. Men det var inte tack vare upphandlingsunderlaget, utan det lät Trafikverket anbudsintressenternas goda vilja få sockra sina anbud med.

Istället öppnade det nya, och för resenärerna så mycket sämre, avtalet för långsammare trafik och högre biljettpriser. Tvärt emot gotlänningarnas vilja. Ingen större skugga på Destinationen, för de är ett företag och som sådant har de ett uppdrag från sina ägare. Och det uppdraget är inte att förlora pengar, det borde vara uppenbart för alla.

Uppenbart för alla utom kanske Trafikverket. Jag kan inte tolka deras usla upphandling av Gotlandstrafiken på annat sätt. Men så har vi ingen snabbjärnväg heller…

Tror ni jag skojar? Jag har tidigare skrivit om hur mycket priserna ökade över bara några år, biljettpriser som drabbade mig som hemlängtande exilgotlänning i förskingringen. Jag kollade alldeles nyss, och nu i februari kostar samma resa som jag tidigare beskrivit numera 2 751 kronor! Vet ni vad? Det slutar inte där! Avgången från Nynäs är framflyttad med upp till en timme. Avgången från Visby med upp till en halvtimme.
Det sistnämnda är nog bara kul för familjer som bor söder om Söder.

 
Tack så mycket, Trafikverket!

Ett eko från min barndoms julgranar

Bild på plastgranar av Lego.

Min barndoms julgranar var inte alltid så symmetriska. Inte var de heller alltid tagna från ett tjockt lager snö. Men de var riktiga granar…

Vi hade julgran när jag var liten. En riktig julgran. En som vi följt med grannen och letat fram tillsammans i hans skog. En sån där gran som luktade skog, friskt och starkt, när vi tog in den dan före dopparedagen. Och kallt. På något sätt luktade den alltid kallt när vi fick in den. En riktig julgran till min barndoms jul.

Vi brukade alltid klä den dagen innan julafton. Det är i alla fall vad jag minns. Jag minns också att pappa alltid jobbade kvällen innan julafton, så det var upp till oss syskon och mamma att göra granen färdig. Det var alltid en kamp mellan mammas lite traditionella och strama stil, och vi ungars variant som mest gick ut på temat ”mest av allt”! Det var Carl Larsson versus Walt Disney. Men vi blev alltid nöjda efteråt, med vår riktiga julgran under min barndoms jul.

Det fanns ytterligare några aspekter med julen. Och då framförallt med julgranen som utgångspunkt. För det första var den alltid törstig. Eller så var katterna det. Oavsett vem så var det i stort sett alltid torrt i julgransfoten. Dessutom stacks alltid granbarren när jag kravlade in under grenarna för att fylla på vattnet. Sedan fanns det också plötsligt nya insekter inomhus, mitt i vintern. Framförallt under granen. De fanns där tillsammans med en halv miljard barr som trillat av grenarna. Allt under vår riktiga julgran under min barndoms jul.

Nu har jag själv barn. Eftersom de växt upp med att alltid vara bortresta över jul så kläddas alltid granen i förväg. Och eftersom vi inte skulle vara hemma så fick det bli en plastgran istället för en riktig gran. En plastgran för mina barns jular. Vi fortsatte med plastgran även efter att vi flyttat till ön, och den fick sällskap av ytterligare en gran inomhus. Barnen ville ha en gran de kunde se varje dag i vårt vardagsrum. Sedan ville de också ha en i uterummet. Det var nämligen där de hade bestämt att julafton skulle firas. En julgran i uterummet till deras barndoms julafton.

Därför har jag ikväll monterat ihop plastgranarna. För ikväll ska de kläs. En i vardagsrummet och en i uterummet. De hämtades från uthuset, och gumman bar in dem i var sin stor plastväska. Julgransfötterna håller inget vatten, och grenarna blir så fort varma inomhus att det inte märks att de ens varit ute. Medan jag satte ihop dem så kände jag hur de doftade. Av plast. Och damm. Fjolårsdamm…

Men när jag väl fått ordning på granarna så ser jag, att fast de är gjorda av plast så barrar de. Faktiskt. På golvet, under granarna, låg det en massa små plastremsor. Stora som barr. Mängder av dem…

Precis som mina riktiga granar under min barndoms jular.