Så var det dags för en ny insändare. Denna gång valde jag att istället för att slå an på den familjära strängen, istället ondgöra mig över orättvisan med trafiken. Varför nämner inte Trafikverket något (nästan) om Gotlandstrafiken? I vanlig ordning skickade jag även texten till fler än GT. De politiska partierna, samt ett antal människor på Gotland, och trafikutskottet fick ta del av samma text. Några av öborna har till och med återkopplat.
Texten publicerades måndagen den 14 maj i Gotlands Tidningar, och samma dag hade de en stor artikel om att båtpriserna bara följer drivmedelskostnaderna uppåt, inte nedåt.
I vanlig ordning twittrade jag även till Catharina Elmsäter Svärd. Men jag gjorde den samtidigt något mer sökbart med några hashtags så har jag än så länge inte fått några svar. Får kanske skylla mig själv.
Utanförskapet sänker Gotland
Det finns ingen kommun, inget län eller någon annan region i Sverige som är så beroende av ett enda trafikslag som Gotland. Men Gotland är döende så länge som Trafikverket inte förstår detta utsatta läge. Det är en lika farlig som orättvis situation som även riksdag och regering måste inse!
Tyvärr lyser denna insikt med sin frånvaro i rapporten Trafikverket nyligen lämnade till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. I ”Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder” hittar du ordet Gotland fyra gånger. En (1) gång hittar du ordet färja. Den för Gotland så viktiga färjetrafiken nämns i förbigående, och då bara en gång. Som jämförelse nämns Stockholm 237 gånger och ordet järnväg 483 gånger!
Gotlandstrafiken, det vill säga färjetrafiken till och från ön, utgör endast åtta promille av Trafikverkets budget. Samtidigt sker miljardsatsningar i regioner där väg-, båt- och järnvägstrafik kompletterar varandra, och där företag och privatpersoner har flera val och flera prisklasser att välja mellan.
Som exilgute boende strax norr om Stockholm förstår jag och ställer mig bakom de stora satsningar som sker här. Som pendlare kan jag uppskatta en sex kilometer lång tågtunnel á 16,8 miljarder. Som bilist kan jag greppa Norra länken med fyra kilometer tunnel för 11,6 miljarder kronor. Bara i dessa två projekt satsas över 28 miljarder kronor.
Men där ligger också skillnaden! I Stockholm finns det alternativ för gods- och persontrafik, alternativ som inte finns till och från Gotland. Förutsättningarna är väldigt annorlunda och det är djupt orättvist att inte ha detta i åtanke. Ändå ges direktiv från staten att gotlandstrafiken inte får kosta mer. Ändå lyfter Trafikverket på alla stenar för att ytterligare minska dessa åtta tusendelar.
Åtta promille för Sveriges viktigaste transportväg är en förolämpning. Utan rättvisa satsningar för att utjämna skillnaderna som vattenvägen innebär för gotlänningar och gotländska företag, är ön en döende region. Gotland ”exporterar” ungefär 80 procent av sin produktion till fastlandet. Men vem vågar satsa, eller anställa, då förutsättningarna försämras drastiskt? Vem vågar flytta till en ö som skiljs allt mer från Sverige? Gotland hamnar allt mer i utanförskap och blir beroende av bidrag, stöd och allmosor?
Gotland är beroende av sin vattenväg. Låt det vara det enda Gotland är beroende av!