Tänk att något så litet kan vara så roligt

Domkyrkan Sankta Maria i Visby. Men såhär har ni nog aldrig sett henne. Efter ett möte med Swebrick Gotland fick jag lite inspiration och gjorde... det här!

Domkyrkan Sankta Maria i Visby. Men såhär har ni nog aldrig sett henne. Efter ett möte med Swebrick Gotland fick jag lite inspiration och gjorde… det här!

Ikväll har jag varit lite sysselsatt med en grej. Den som gissar att det har att göra med det som syns på bilden gissar inte alls fel. Men inte att bygga den, för det gjorde jag för ganska länge sedan. Däremot så kommer den att finnas med i ett framtida projekt som kommer avtäckas lagom i höst. Vi fick veta ikväll att det projektet kommer få stöd från det stora plastbitsföretaget i väster.

Och kanske, kanske kan det bli mer än så. Jag har provtryckt en idé under veckan som gick vilket slog igenom något så in i… norden väl. Men än så länge är det bara en idé, så det är ingen idé att hoppas eller säga för mycket. Men om jag kan få den att realiseras så skulle det vara väldigt, väldigt roligt!

Och jag skulle få syssla med lego även under arbetstid. För en liten stund…

I den degklump våra minnen samlas

Ett annat minne. Inte från vårt eget, men en gammal väns bröllop. Ett minne som en annan vän i sin tur lyckades återväcka när jag träffade honom.

Ett annat minne. Inte från vårt eget, men en gammal väns bröllop. Ett minne som en annan vän i sin tur lyckades återväcka när jag träffade honom.

Minnet är något intressant hos oss levande varelser. Om jag minns rätt så säger de att de minnen vi kan sätta känslomässiga band till är de vi kommer ihåg bäst. Och dofter, det är också något som hjälper till. Det är nog därför min fru brukar norpa min kudde varje gång som jag är bortrest.

Men som sagt, stora känslor skapar stora minnen. Jag minns båda barnens födelse. Jag minns mitt och Annelis bröllop. Jag minns de gånger jag blev dumpad av någon tjej i ungdomen. Jag minns speciella bioupplevelser. Äventyr. Olyckor.

Som sagt, minnen tar plats i våra hjärtan och hjärnor. Tur är väl det, för samtidigt är just våra minnen det som formar oss som människor. Våra erfarenheter byggs av våra minnen, och det är hur vi hanterar dessa erfarenheter som navigerar oss genom livet. Om vi så vill det eller inte. Det hjälper oss att överstiga utmaningar och svårigheter, medan frånvaron av det samma ofta leder till misslyckanden.

Men ibland så kan just oerfarenheten vara det som får oss att lyckas. Om vi inte vet hur svårt något är, så tar vi det inte i beräkningen och ägnar det fingen möda. Ser vi inte toppen av berget för alla träd, så vet vi heller inte hur mycket mer vi måste kämpa. Ibland är vår okunnighet vår bästa vän, medan kunskapen kan visa sig vara vår värsta akilleshäl.

Minnet är något fantastiskt hos oss levande varelser. Just när jag satte mig ner för att skriva den här texten, och försökte finna något i mina minnen från dagen att skriva om, så slog det mig…

..att jag glömt att jag satte batteriet till gräsklipparen på laddning. I uthuset. Så nu måste jag försöka minnas var jag gjort av ficklampan.

När tuppen vill gala men inte ens pallar att kraxa

Det här är anledningen till en väldigt dålig munhygien just nu. Men det är ändå bättre än ett väldigt vresigt humör!

Det här är anledningen till en väldigt dålig munhygien just nu. Men det är ändå bättre än ett väldigt vresigt humör!

Som vissa redan märkt så är jag lite raspig i rören just nu. Det betyder att jag är hes. Väldigt hes faktiskt. Jag har kunnat leva de senaste dagarna på skämtet ”jag har precis varit i London, och tömt britternas hela förråd av whiskey”. Så hes!

Och där fick jag återigen nämna att jag varit utomlands. Om jag nu släpper resan för ett ögonblick, så kan jag berätta att kombinationen hes och Mattias har varit ett omaka par väldigt länge. Jag tror att det kan ha börjat i gymnasiet. Eller till och med på högstadiet. Det är lite oklart, men när hesheten slår till får jag från bekanta antingen höra ”inte nu igen” eller”va? Är du fortfarande hes?”. Eller bara ”va?”. Det är faktiskt det vanligaste…

Det finns egentligen hur många historier som helst från när jag haft problem med den verbala kommunikationen. Men… det är inte det jag vill berätta idag. Nej, vad jag tänker berätta om är egentligen ett tips. Ett tips om hur du kan skaffa dig åtminstone några få timmars sömn när det är som värst.

Mitt stalltips heter Fisherman’s Friend. Och, innan ni hinner fråga, jag har inget sponsoravtal med dem. Ännu. Förresten så gillar jag Gammeldansk också, om nu någon skulle känna någon som skulle kunna ha med dem att göra.

När jag har en jobbig natthosta, så är åtminstone mitt problem just när jag ska somna. Det är då halsen helt plötsligt börjar kärva och jag blir klarvaken igen. Det är lätt hänt när lungorna plötsligt får för sig att hoppa ur bröstet. Vad som däremot då brukar fungera är en tablett som jag lägger mellan kinden och tandraden. Där ligger den och ”läcker” stark saliv vilket stillar hostreflexen tillräckligt länge för att jag ska hinna passera stadiet mellan vaken och sovande. Då när hostan vanligtvis sätter igång.

Det fungerar visserligen bara till nästa gång jag är uppe i REM-sömnen igen. Då vaknar jag av hur hostan sätter igång och jag lägger en ny tablett i kinden. När jag sedan vaknar har jag kanske inte världens bästa smak i munnen. Och magen kan kärva lite efter en jobbig natt. Men jag har i alla fall fått sova då och då under natten, och det är det viktigaste.

Speciellt nu när läkaren vägrar skriva ut mer Cocillana-Etyfin till mig…

Det finns inget som hemma

Jag är inte den som ärr den, men på sitt sätt hoppas jag att det här var den sista stjärtfenan jag ser på ett tag.

Jag är inte den som ärr den, men på sitt sätt hoppas jag att det här var den sista stjärtfenan jag ser på ett tag.

Äntligen hemma. Jag klagar absolut inte, men åtta resdagar under elva dagar skulle kunna vara tillräcklig i vissa lägen. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt, så just nu ser jag fram emot en lugn helg hemma så jag kan smälta alla intryck.

Det kommer ändå bli lite att göra i nästa vecka när jobbets nya hemsida publiceras…