Livet som kommunikatör

Alla borde plantera ett träd. Eller... åtminstone se på medan andra jobbar...

Alla borde plantera ett träd. Eller… åtminstone se på medan andra jobbar…

Ibland får man göra sånt som sticker ut lite extra ur vardagslunken. Som att stå på en mur och fotografera medan kollegor sliter med spadar för att flytta ett träd från botaniska till ett av jobbets fastigheter. Är vädret så bra som det var idag så är det inte någon jättestor uppoffring.

Bortsett kanske då att den här gamla gubben sträckte en bröstmuskel när han klättrade…

Jag vill lära mina barn ren skräck

Böcker och skräck är en kombination så alldeles, alldeles underbar...

Böcker och skräck är en kombination så alldeles, alldeles underbar…

Jag försöker ge mina barn en trygg uppväxt. Jag har med mig min fru i detta, och vi vill verkligen båda att barnen ska ha med sig tryggheten hela vägen in i vuxenvärlden. Men…

..så väljer vi skräckspåret istället! Nej, vi försöker inte fostra dem med hot. Men det finns en skräck som förenar Anneli och mig. Den långsamma, intensiva, fantasieggande skräcken som egentligen bara en kung kan ge dig. Kung Stepen. Stephen King!

Jag tror vi tillsammans har 20-30 böcker av Stephen King. Vi båda började läsa honom innan vi fyllt femton, och jag vet att jag själv läste slut på hans ”kollektion” innan jag i brist på annat gick vidare till andra författare av samma andas barn. Skräckens barn. Den rena, iskalla skräcken.

Underbart. Och nu har mina barns mor sett till att föra skräcken vidare. Hennes första bok av King var Cujo. Den snälla, stora, lurviga hunden som förvandlas till en vansinnig mördarmaskin. För den hundälskare som hon är, gjorde den här boken djupt intryck på henne. Jag själv, som hade absolut noll och ingen hundvana fram tills dess vi skaffade vår egen, var helt nöjd med att bli vettskrämd i största allmänhet.

Och nu har vår förstfödde fått en av våra gamla tummade exemplar av Cujo. Med sidor lika gula som ett par rejäla huggtänder. En bok, och en hel värld, av skräckblandad förtjusning ligger nu framför vår 14-åring. Jag är faktiskt lite avundsjuk på honom!

Vi får se om det faller honom i smaken. Risken finns annars att det blir väldigt trångt i familjesängen om nätterna ifall det vill sig illa…

Det får inte svartna nu

Jo, men rubriken var kanske inte den bästa. Däremot är ämnet väldigt viktigt. En ny kabel kan inte ifrågasättas.

Jo, men rubriken var kanske inte den bästa. Däremot är ämnet väldigt viktigt. En ny kabel kan inte ifrågasättas.

Jag förstår invändningarna, det gör jag. En gammal kabel som ska kompletteras med en ny. Vindkraft som stöter på patrull överallt. Jag menar, det är svårt att sia om framtiden och vilken kapacitet som kommer att behövas.

Men först och främst måste väl vara det jag fått lära mig heter redundans. Kraftöverföringen till Gotland måste fungera och måste ha en backup. I mina ögon är det inget som är viktigare än detta. Därefter… tycker jag det är viktigt att ön kan både ge och leverera el. För även om nu vindkraft har hamnat i NIMBY-facket, så tror jag att de små kraftleverantörerna bara kommer bli fler och bättre. Förresten, jag VET att den kommer öka. Små vindkraftverk. Vågkraft. Och framförallt en sak som Gotland har mängder av…

Solkraft!

Vi måste ha en infrastruktur som servar Gotland OCH fastlandet.

NIMBY – Not in My Back Yard. För alla som är för förändring, så länge den inte sker i den egna närheten…

Politikermöte som gör skillnad?

Politiker och debatter är intill döden tråkiga. I alla fall som de sett ut de senaste åren. Men kanske vi får något annat nu? Något som plockar tjafset ur sandlådan och ger oss något som är på riktigt istället?

Politiker och debatter är intill döden tråkiga. I alla fall som de sett ut de senaste åren. Men kanske vi får något annat nu? Något som plockar tjafset ur sandlådan och ger oss något som är på riktigt istället?

Jag har länge efterfrågat en ökad respekt och en större värdighet blad våra folkvalda. Bara från det att jag fyllde 18 och fick börja rösta har tonläget skruvats upp många, många gånger om, Och som jag tidigare nämnt, så har politikerna på något vis bara fortsatt att gräva i gropen de står i.

Men det här är något helt… enormt. Det är väldigt tacksamt, och något jag verkligen, verkligen hoppas ska ta skruv. Vänsterpartiets och Centerns partiledare möts, inte för att försöka övertyga varandra, utan för att visa på variationerna och på likheterna i svensk politik.

Jag gillar detta. Oavsett vad man tycker om deras politik så är initiativet helt rätt och jag önskar dem all lycka i detta!

Jag vet att jag länkar till en betallänk, men kanske någon redan är kund hos dem. Det finns också länkar på respektive partis hemsida till artiklar, instagram och youtube…