Böcker och skräck är en kombination så alldeles, alldeles underbar…
Jag försöker ge mina barn en trygg uppväxt. Jag har med mig min fru i detta, och vi vill verkligen båda att barnen ska ha med sig tryggheten hela vägen in i vuxenvärlden. Men…
..så väljer vi skräckspåret istället! Nej, vi försöker inte fostra dem med hot. Men det finns en skräck som förenar Anneli och mig. Den långsamma, intensiva, fantasieggande skräcken som egentligen bara en kung kan ge dig. Kung Stepen. Stephen King!
Jag tror vi tillsammans har 20-30 böcker av Stephen King. Vi båda började läsa honom innan vi fyllt femton, och jag vet att jag själv läste slut på hans ”kollektion” innan jag i brist på annat gick vidare till andra författare av samma andas barn. Skräckens barn. Den rena, iskalla skräcken.
Underbart. Och nu har mina barns mor sett till att föra skräcken vidare. Hennes första bok av King var Cujo. Den snälla, stora, lurviga hunden som förvandlas till en vansinnig mördarmaskin. För den hundälskare som hon är, gjorde den här boken djupt intryck på henne. Jag själv, som hade absolut noll och ingen hundvana fram tills dess vi skaffade vår egen, var helt nöjd med att bli vettskrämd i största allmänhet.
Och nu har vår förstfödde fått en av våra gamla tummade exemplar av Cujo. Med sidor lika gula som ett par rejäla huggtänder. En bok, och en hel värld, av skräckblandad förtjusning ligger nu framför vår 14-åring. Jag är faktiskt lite avundsjuk på honom!
Vi får se om det faller honom i smaken. Risken finns annars att det blir väldigt trångt i familjesängen om nätterna ifall det vill sig illa…