Vattnet är en bristvara på Gotland just nu. Kommer slutet på regnbågen bokstavligen förvandlas till guld i framtiden?
Så kom då äntligen regnet. Missförstå mig inte nu, för jag vill verkligen ha en solig och varm sommar. Men ett och annat regn för att fylla på i vätskeförrådet säger jag verkligen inte nej till. Gärna mellan klockan fyra och sex typ var tredje natt, och fyra till tio millimeter åt gången.
Drömma kan man ju. Men just det här med vattnet börjar bli ett återkommande problem. Jag har tidigare nämnt att jag skulle vilja få tag på en behållare för att ytterligare kunna nyttja regnvattnet, utöver de regntunnor vi redan har. För det personliga behovet. Gotland i stort behöver bättre lösningar.
Jag tänker inte hoppa upp och sätta mig på någon hög häst, för jag är långt från kunnig i detta. Jag undrar bara varför det ska vara så svårt att återskapa vattnets naturliga vägar på ön? Tydligen finns det exempel på hur grundvattnet återkom så snart ett våtmarksområde hade återställts. Det låter rimligt, och den omedelbara frågan blir såklart ”varför inte återställa mer”?
Återigen, jag är inte kunnig i frågan. Jag vet bara det lilla jag läst och hört. Men en gång i tiden påverkade vi inte vattnet på samma sätt som vi gjort de senaste två hundra åren. Och urdikningen av våra myrar och våtmarker känns som om de gjort sitt snart. Borde inte krafttag tas för att återställa vattensamlingarna så långt det är försvarbart?
För… jag är ärligt talat inte så entusiastisk över de avsaltningsanläggningar som planeras. Det låter som en resurskrävande procedur. Och vad gör vi om anläggningen skulle haverera? Vad är plan B i ett sådant läge? Eller är vattentillgången allt för oberäknelig i framtiden? Kommer vi kräva mer och mer vatten? Blir vatten en maktfaktor i en nära framtid, och att tillgången måste säkras redan nu?
Jag läste någonstans att energi snart kommer bli gratis tack vare ny teknik. Går möjligen vattnet åt motsatt håll?