På väg för att föra en tradition vidare. Mitt på Gotland.
Vi är på väg. Men vi ska inte så långt, bara till syrran i Roma. Traditioner är ju till för att hållas, och vid sidan om julafton har just den här kvällen seglat upp som en favorit.
Anledningen till träffen är kanske inget att hänga i julgranen precis. Ja, jag vet att jag är pretto, grinig och tvär. Men melodifestivalen är väl kanske inte min främsta tekopp. Däremot är möjligheten att träffas, över tre generationer, fantastiskt roligt. Det är till och med så det överglänser tävlingen i Globen.
Det är också extra roligt att även vi före detta exilgotlänningar kan vara med. Traditionen är äldre än den tid vi haft som boende på ön, och vi har tidigare bara varit med en endaste gång. Och det var inte ens hemma hos syrran utan hos hennes svärföräldrar. Det var då jag och den förstfödde satt uppe i svågerns pojkrum och lekte med hans Lego istället för att titta på mellon.
Nu har vi lämnat Visby, så det är bäst att jag avslutar det här inlägget. Facebook får ta över kvällens rapportering…