Jag ska börja jobba hos Visby Domkyrkoförsamling! Det blev klart i fredags (10 oktober). Jag sade upp mig från mitt nuvarande arbete direkt efter, och mina kollegor fick veta allt i måndags.
Ja, det känns fortfarande lite overkligt! Jag har en underbar mix av skräckblandad förtjusning i magen. Nu ska vi bara lösa den där bagatellen om var vi ska bo…
Bild: Jürgen Howaldt, eigene Aufnahme 2005 enligt Creative Commons
Den senaste tiden har jag pendlat till och från ön mer än någonsin tidigare. Ja, det har till stor del handlat om nöjesresor. Barnen har fått träffa farföräldrarna, och vi har hastat fram och tillbaka för att fira en kär gammal väns svensexa och bröllop.
Det har också funnits en resa som betyder väldigt mycket för min, och hela min familjs, framtid. Jag har sökt och fått jobb på Gotland! Jag är överlycklig och vettskrämd på en och samma gång!
Dessutom har nu Anneli bett om, och fått beviljat, att byta tjänstgöringsort. Från Uppsala till Visby. Hon är lika nervös hon!
Vi skriver alltså ett nytt kapitel i vårt liv. Barnen har tagit det som väntat, det vill säga inte speciellt bra. Men efter en timmes gråt och tandagnisslan började de planera sina nya rum. Vilket inte är helt enkelt, eftersom vi ännu inte har något boende ordnat. Vi måste också se till att sälja det hus vi har i Vallentuna, så vi har en liten väg kvar att vandra.
Allt har ställts på ända, vi har ingen aning om vad som ska hända, och frågan är om vi verkligen förstått vad vi ger oss in på?
Gör man någonsin det?
Jag vet inte riktigt vad som skrämmer mig mest. Att kommunen inte har några uppgifter om att min yngste son går i skolan, eller att han hunnit gå i skola i snart två och ett halvt år utan att kommunen reagerat!
Det började med ett undertecknat brev, där en handläggare påstod att lillkillen ”är enligt våra anteckningar inte inskriven i någon skola i kommunen”. Redan där gick jag i taket! Bättre blev det inte av att det längre ner stod ”VI BER ER BESVARA FÖLJANDE” (ny rad) ”Barnet går inte i skolan – anledning”. Därunder en streckad linje vi antogs fylla i.
För det första: SKRIV INTE VERSALT. ALDRIG! NÅGONSIN! För oss moderna människor innebär det att författaren skriker åt oss. Dessutom, i brev från myndigheter är det ett direkt eller indirekt försök att skrämma mottagaren med riktigt genomskinlig härskarteknik!
Därefter blev jag bara argare! Vi använder Skola Direkt. Ett system som visserligen lämnar mycket i övrigt att önska, men där lärarna kan kommunicera med oss föräldrar. Dessutom finns barnen listade under Skola 24, var vi bland annat kan sjukanmäla barnen och där vi går in för att ange deras vistelsetid på fritids. Båda dessa hjälpmedel kräver inloggning med lösenord!
Därtill ramlar det ner, med jämna mellanrum, en faktura från kommunen, med en summa baserad på två och inte bara ett barn! Båda finns alltså med i minst tre olika system, med namn och personnummer. Så hur kan en handläggare plötsligt få för sig att sonen inte går i skolan?
Handläggaren ursäktade sig inte när min fru ringde upp, men sade att brevet kanske hade gått till fel adress. Hen kunde nu se att sonen var inskriven på ”sin” skola. Och vi frågar oss hur detta skulle få oss att känna oss bättre!
Vad menas med ”fel adress”? Hur kommer det sig att det först nu gick att se vilken skola sonen går på? Hur kan någon undvika att ens reflektera över rimligheten i att ett barn i åttaårsåldern inte går i någon skola? Att inte dubbelkolla sina system? Har han syskon? I vilken skola går i så fall denne? Finns det andra system han borde finnas i? Borde jag inte ringa till skola och kolla..?
Men vad som skrämmer en förälder som mig mest är det faktum att det ska ta två år innan systemet slår larm!
Nio miljoner sålda iPhones på tre dagar, och tre miljoner fler än vad analytikerna förväntade sig. Dessutom tog det tre dagar för Apples kunde att uppgradera hälften av världens iPrylar till iOS7.
Jämförande siffror? Det tog Samsung nästan en månad för att kunna sälja lika många Galaxy S4. Senaste versionen av android har nått runt 45 procent sedan den lanserades för två år och tre månader sedan. Då räknar jag in Jelly Beans alla tre reinkarnationer (4.1-4.3).