Det finns en sak jag föredrar att göra IRL. Och det är väldigt osexigt!
Jag gör vad jag kan, och jag tycker nog att jag klarar det ganska bra när det gäller vår nya digitala värld. Faktiskt så är det mycket jag lagt bakom mig till förmån för internet. Men jag är inte rabiat teknikivrare. Det finns vissa saker jag fortsätter att göra i ”classic mode”.
Som enkäter. Framförallt från de stora statistikdrakarna. Missförstå mig inte här, för det är inte så att jag sitter och väntar vid brevlådan på att äntligen få fylla i tolv sidor statistik. Det är snarare så att jag tycker att det kan vara viktigt för samhället i stort att svara på enkäter. Och då gäller det riktiga sådana, inte bjäfs från företag som vill kränga mer eller mindre viktiga produkter som jag tydligen inte kan leva utan. Nej, då ska det vara ”på riktigt”. Från typ SCB.
Jag har testat den digitala vägen också. I några års tid fick jag regelbundet mejl med länk till undersökningar, och med det ett löfte om att tjäna poäng som sedan kunde lösas in mot ditt eller datt. De mejlen var ett ständigt obesvarat, dåligt samvete i inkorgen.
För när finns det tid fylla i en seriös enkät? Jo, när du har lite ”egentid”. Fem minuter här, tre minuter där. På muggen. Efter maten. Medan övriga familjen gör något annat, och du inte känner för att kolla flödet på facebook eller twitter. Det är då du tar fram luntan, river av några frågor och när allt är ifyllt slickar du ihop kuvertet som följde med.
Då kommer känslan att ja jäklar, jag är kanske inte en så dålig medborgare ändå. Jag har gjort min plikt. Jag har bidragit till samhället.
Förutsatt att man kommer ihåg att lägga brevet på posten. Men det är en helt annan historia. Och ett annat dåligt samvete…