Skitsnacket om konkurrens och Gotlandstrafik

Regeringen vill inte satsa på Gotland, och sätter allt sitt hopp till konkurrensen. Men det räcker inte. Alls!
Bild: Fotoakuten
Denna text skrevs samtidigt som Utveckling genom uppmuntran, inte snålhet
Huvudsyftet med att skapa konkurrens är att finna den där gyllene brytpunkten där du får det mesta möjliga för det minsta möjliga. Speciellt inom politiken får vi ofta höra att man eftersträvar mesta möjliga kvalité/vård/trafik för skattepengarna. Att genom konkurrens genereras mesta möjliga av det vi vill ha, och mindre av det runt ikring.

Allt det där är skitsnack!

I praktiken betyder det att beställaren vill betala så lite som möjligt, men ändå få så pass mycket att man med nöd och näppe klarar målen. Problemet med marknaden, konkurrensen, är att det samma även gäller utföraren. Han vill göra så lite som möjligt för att klara kraven i upphandlingen. Helst ännu mindre för att minska sina egna kostnader och göra en vinst.

Sådan är marknaden, konkurrensen, och att tro annat är inte så lite blåögt. Nu har just konkurrensen och den så kallade marknaden utmålats som det allena saliggörande inom Gotlandstrafiken. Åtminstone från beställaren regeringens sida. Och Trafikverket, som inte heller de vill tänja på sin budget, skramlar ihop något som ska se bra ut för regeringen. Ett något som baserar sig på en fem år gammal utredning. Från den tiden då en barnfamilj tog sig tur och retur till Gotland för hälften så mycket pengar, eller mindre, än vad det kostar idag!

Mycket, eller till och med kanske väldigt mycket, av Trafikverkets underlag till nu lagda trafikförslag lutar sig mot Rikstrafikens utredning från 2008. Det var en utredning som redan då konstaterade att det var dyrt att trafikera den blöta landsvägen till Gotland. Den pekade på att Gotlandstrafiken är väldigt viktig för Gotland, och den pekade på en svag ökning av öns befolkningstillväxt.

Det finns mycket matnyttigt i den gamla godingen till utredning. Men det är vad som saknas i den som är än mer intressant. Exempelvis saknas Regionens vision om att bli 65 000 medborgare till 2025, något som borde ha nämnts i sammanhanget med befolkningsutvecklingen. Inte heller något om hur en förändring av Gotlandstrafiken skulle påverka ön, och då givetvis också dess utveckling mot Vision 2025.

Vad jag kan se finns det inte en enda risk- eller konsekvensanalys alls utifrån ett hållbart samhällsperspektiv! Inte ens om vad den ringa befolkningsökningen de själva kalkylerade berodde på, och om den eventuellt skulle påverka trafiken eller på vilket sätt.

Framförallt saknas den kostnadsutveckling vi fått se de senaste sju, åtta åren. Samt det faktum att från 2015 kommer bränslekostnaden mångdubblas, igen, på grund av nya miljöregler. En kostnadsökning som drabbar såväl långsamma som snabba båtar!

Nej, Trafikverkets förslag baseras på gammal information och gamla värderingar. Det enda nya är att de väljer att bortse från allt vad utveckling för regionen heter, och endast fokuserar på konkurrensen. Och att fokusera på konkurrensen är även det ett gammalt synsätt!

Men det finns en framtid för Gotland. Det finns goda förutsättningar att vända detta till något gott, något fräscht och något som kan stimulera till en ökad befolkning på ön. Först gäller det att fokusera på Gotlandstrafiken som en möjlighet istället för en belastning. Att trafiken innebär en investering för en framtida avkastning. Att ett livskraftigt Gotland kan ge mer till Sverige än vad ”kollektivtrafiken” kostar.

Det gäller bara att få Trafikverket, och regeringen, att se möjligheterna istället för hindren. Och den första möjligheten stavas incitament, och möjligheterna för incitament inom Gotlandstrafiken är många!