STHLM tur och retur

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

På Centralstationen finns en arkitektmodell av ombyggnationen som gjorts tvärs över gatan. De nya nedgångarna till Centralen och hotellet som byggts ovanpå. Modellen är gjord av den inte helt oävne i sammanhanget BremlerBrick.

Jag har jobbat på annan plats idag. Jag älskar vårt moderna samhälle som möjliggör att jag kan jobba på just annan plats. Uppkopplad med världen, men också ansikte mot ansikte med kollegor. Så därför har jag haft fullt upp under dagen med jobb. Men också med att träffa en gammal vän. Så från 08.40 till 21.30 har jag idag varit en gute på rymmen. Och som alltid är det ofantligt skönt att vara hemma igen.

Förresten så såg jag lite lego också när jag passerade Centralstationen. Ytterligare ett plus för den här dagen!

Kalla fötter i klimatfrågan?

Frostbiten tulpan

En kylig morgon, med iskristaller som vilar på en tulpan i trädgården. Kan det vara ett bevis på att klimatfrågan är en bluff? Eller att naturen gör vad naturen vill?

På väg till jobbet i morse berättade gotlandsradion att ett nytt rekord sattes i nättres. Det hade varit nästan sju minusgrader noterat på ön. I maj. Så kallt hade det inte varit på femtio år.

Det fick mig att minnas hur någon på sociala medier i veckan skämtade om att den globala uppvärmningen inte kunde komma fort nog. Jag vet att det var ett skämt. Jag lovar. Men ändå kunde jag inte känna ett visst obehag. Jag har tappat lite av min humor vad det gäller den globala uppvärmningen…

Om det blir varmare eller kallare här i norden träter forskarna om. Den globala förändringen kan påverka Golfströmmen, och kanske blir det istället kallare i Norden istället för varmare. Kanske. Vad som är ännu troligare är att vi kommer få ”klimatflyktingar” då Afrika och södra Europa kommer bli för varmt, och bland annat jordbruket riskerar slås ut. Kanske. Vi har också den förväntade havsnivåökningen, vilket kommer påverka Gotland. Kanske.

Det är många kanske, och jag skriver kanske eftersom det inte finns några hårda bevis. Det har ju ännu inte inträffat. Ändå är detta ”kanske” långt mer troligt än ”kanske inte”. Alla forskare pekar på att ”kanske inte” inte ens är troligt.

Men jag tänker inte låta ett tillfälligt köldrekord påverka mig. Det betyder att naturen fortfarande är nyckfull. Det betyder att det snarare är så att för femtio år sedan hade vi en natt i maj som var lika kall som den vi upplevde i nättres. Det är ganska coolt i sig!

Fotnot: I texten skriver jag ordet ”nättres”. Om nu någon skulle ha missat det så är det ett unikt gotländskt ord för ”natten som varit”. Gotlänningarna har alltså ett ord för natten som kommer, ”inatt” och ett för natten som varit, ”nättres”. För det är vi värda!

Jag när mig en liten gourmand!

Pizza för familjen

Köttfärslimpa. Den här maträtten heter köttfärslimpa!

Idag är min dag. Båda sönerna tog sig visserligen hem för egen maskin från skolan, men hunden hämtades från dagis, och i kylen hade köttfärsen legat för att tina ända sedan i morse. Tillsammans med lite ströbröd, potatismjöl, ägg och kryddor, samt potatis, paprika och lite smått och gott var det läge för en riktig köttfärslimpa. Med hallomi!

Jag älskar att laga mat till min familj. Synd bara att kylen är så effektiv och välisolerad. Riktigt jättekall faktiskt…

Det du inte ser, men har framför dig

Det smyger sig på dig, och plötsligt står du där med allt bråte du inte visste du hade... Bild från PublicDomainPictures.net

Det smyger sig på dig, och plötsligt står du där med allt bråte du inte visste du hade… Bild av Steffen Thomä, från PublicDomainPictures.net med licens CC0 1.0 Universal.

Du vet hur det är. För varje år samlar man på sig lite till. En grej blir två, blir tre och vips står man där och undrar hur i hela friden man kunde fylla hela huset med prylar, skräp, grejer och annat som man egentligen aldrig ville ha från första början. Du ser det egentligen aldrig komma, utan plötsligt är allt bara där.

Det behöver inte ens vara en hobby. Vi har väl alla ett skåp i köket där allt till sist hamnar. Gamla termosar, sportflaskor, matberedaren. Och mixerstaven som bara använts ett par gånger. Om ens det. Eller den där lådan på jobbet. Den där du lägger de där papperna som du vet att du egentligen borde slänga, men som du inte riktigt vågar. Det fulltecknade anteckningsblocket. Den där boken du tyckte kunde vara intressant att läsa…

Känner du igen det?

Vet du vad som är ännu värre? Det är när du ”ärver” den där lådan på jobbet. Och resten av rullhurtsen lådan är en del av. Plus bokhyllan. Samt hela hörnet på skrivbordet. Det är värre, för du inser till sist att det inte ens är ditt eget skräp du samlat på. Det är någon annans dåliga samvete som fyller upp dina arbetsutrymmen. Det är dina föregångares skräp som du pliktskyldigt hållit fast vid.

Det är faktiskt värre.

Gissa vem som just har upptäkt att han behöver de där utrymmena? Om inte för annat än att få plats med sitt eget skräp…?