Konsten att ta lärdomen till en ny nivå. Snälla…

Blarg

Det här är helt kalart värt en dumstrut eller två!

Då så, ännu en dag till ända. Och vad har jag då lärt mig idag? Vilka nya erfarenheter kan jag lägga till mitt mentala lilla CV inför framtiden?

Jo, att 13-åriga fotbollskillar inte är fullt så… smarta som man skulle kunna tro. Jag menar, det borde ju vara självklart för alla som är med och städar på en fagningsdag, och då talar vi om inom ett ganska så precist utmärkt område, att lite snabbhet och noggrannhet från alla fixar biffen raskt. Men så är det inte riktigt. I stort sett måste du hela tiden tala om för de nyblivna tonåringarna vad de ska göra, var de ska göra det och hur det görs. Bara att använda en sopkvast verkar vara lite av raketteknologi för dem.

En annan grej jag lärt mig idag, kanske, är att hur god tårtan på barnkalaset än är (jo, vi föräldrar var inbjudna vi också) så ska jag inte trycka i mig två stora bitar på en gång. Speciellt inte när jag precis innan käkat två och en halv hamburgare med extra allt. Vem som helst kan känna sig lite mindre välmående efter det.

En annan grej är att ja, det gör ont i kroppen att jobba i trädgården. Spadar, ogräshackor plus sopövningarna tidigare på dagen sätter sina spår i musklerna i dina händer. Det kallas muskelvärk. Det går att undvika!

Sist men inte minst så har jag lärt mig något som jag jäklar i min låda borde kunna vid det här laget. Jag har faktiskt 45 års erfarenhet av detta, och kan tycka att jag är lite av en expert på området. En expert som lärt mig min läxa den hårda vägen. Jag har lidit för denna kunskap, och jag har ärr som bevisar det.

Jag borde verkligen, verkligen, ha lärt mig att solen skiner starkt den första fina vårdagen. Jag borde vetat att skydda mig. Jag borde inte bli så överraskad över att jag ser ut som en kokt kräfta ikväll.

Det där med solen, det är verkligen inte min grej…

Det brinner i världen, och ibland med en låga så klar

Det brinner. Överallt! Ibland så brinner det små ljus också, och dem ska vi vara rädda om!

Det brinner. Överallt! Ibland så brinner det små ljus också, och dem ska vi vara rädda om!

Det brinner i Vänge. Jag hörde på radion i den sena eftermiddagstimmen att det var fullt pådrag. Samtidigt brinner det i Kanada. Jag tänker inte jämföra de två händelserna med varandra, utan snarare fundera på vad som händer i världen. För visst brinner det överallt just nu. Kanske inte med heta lågor, men katastroferna finns överallt.

Samtidigt går det inte att bortse från att i allt detta mörker, så är märkligt nog världen lite, lite ljusare än någonsin tidigare. Om jag minns rätt så har det aldrig, åtminstone i modern tid, varit så få väpnade konflikter i världen som nu. Det är en katastrof utan like för de inblandade offren, och jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig deras situation. Men det drabbar färre och färre.

Det brinner i politiken också. Det som tidigare varit otänkbart håller på att hända i USA, och en politisk vilde står på ena planhalvan för kanske världens viktigaste jobb. Här i Sverige hettar det också till, med samordnare som avgår och språkrör som hänger löst.

Det brinner i Vänge, och det brinner i världen. Hela tiden. Men inte bara på grund av kaos och våld. Ibland så brinner det också ljus. Ibland som tänds små lågor av hopp. Ibland skingras mörkret av små ljuspunkter som växer sig så starka att de bränner bort mörkret. Som i Borlänge på första maj.

Och samtidigt som media hela tiden låter oss ta del av all världens ondska, så måste vi också komma ihåg att världen trots allt blir lite bättre. Hela tiden, lite i taget. Det brinner i Vänge. Det brinner i Kanada och i Syrien, och lite varstans i världen. Men de bränderna släcks tids nog. Vissa snabbare än andra.

Det gäller bara att vi ser till att nya bränder uppstår allt mer sällan

Nära naken i guds fria natur

Konsten att bygga sin egen ringmur. Eller... ja, åtminstone en egen lite kant. I trädgården. För löven... Jag får återkomma med vad det ska bli egentligen...

Konsten att bygga sin egen ringmur. Eller… ja, åtminstone en egen lite kant. I trädgården. För löven.
Jag får återkomma med vad det ska bli egentligen…

Veckans premiär stavas ”tischa”! Eller t-tröja, eller t-shirt. Vad du nu behagar. Men för första gången i år har jag, som brukar titulera mig själv som ”en frusen själ i en frusen kropp”, klarat mig dagen igenom utan långärmad tröja, tjocktröja, hoodie, jacka eller vinteroverall. Det har helt enkelt varit varmt och skönt idag!

Lite härligt faktiskt. Och… lite ljög jag. Under morgonpromenaden hade jag faktiskt en hoodie. Och när solen väl doldes bakom trädtopparna så åkte en långärmad på. Men i övrigt har bara en kortärmad och tunn bit tyg utgjort gränsen mellan mig och naturen idag.

För ja, det har inte bara varit varmt utan också varit en ganska så självskriven dag för att vara utomhus. Jag började med att bygga en egen liten ringmur av grästovor, fortsatte med att inviga svärfars nybyggda vedbod genom att fylla den, handla lite på Biltema (ok, det var faktiskt lite inomhus), bränna upp skräp på tomten och även steka burgare på nämnda avskrädeshög. Och bygga ”ringmuren” klar.

Det har helt enkelt varit en helt okej dag. Men någon bondbränna på armarna kan jag inte se. Ännu…

Jag tror jag fått en ny idol, som den förstföddes idol idoliserade

Ibland har jag inte en aning om vad jag ska skriva för Blogg 100. Andra dagar har jag den i princip färdig i huvudet sedan tidig morgon. Och ibland… blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Egentligen hade jag en idé för kvällens text. En text och en bild som mer reflekterade min sinnesstämning för i afton, och som jag redan förberett. Men så satte jag mig ner och skummade igenom twitterflödet och hittade något viktigare.

Ja, jag såg bilden David Lagerlöf hade tagit av Tess Asplund när den började bli viral och imponerades på en gång. Ja, jag har också sett videosnutten som visar både Tess och David. Plus killen som stod snett bakom henne och blev bryskt knuffad av ”mediamänniskan” från de bruna gossarna i demonstrationståget. Jag gissar att den ”mediamänniskan” inte gått någon journalistutbildning med tanke på hans agerande.

Men hur imponerad jag än blev av såväl Tess Asplunds agerande som själva fotografiet, så trodde jag aldrig att nyheten skulle nå brittiska The Guardian eller andra tabloider. Och no way att jag trodde att Harry Potters skapare J.K. Rowling skulle notera detta i sitt twitterflöde.

Jag blev tvungen att visa det för den förstfödde såsom den Harry Potter-fanboy han är. Och jag är fortfarande impad av Tess Asplund!