Det brinner. Överallt! Ibland så brinner det små ljus också, och dem ska vi vara rädda om!
Det brinner i Vänge. Jag hörde på radion i den sena eftermiddagstimmen att det var fullt pådrag. Samtidigt brinner det i Kanada. Jag tänker inte jämföra de två händelserna med varandra, utan snarare fundera på vad som händer i världen. För visst brinner det överallt just nu. Kanske inte med heta lågor, men katastroferna finns överallt.
Samtidigt går det inte att bortse från att i allt detta mörker, så är märkligt nog världen lite, lite ljusare än någonsin tidigare. Om jag minns rätt så har det aldrig, åtminstone i modern tid, varit så få väpnade konflikter i världen som nu. Det är en katastrof utan like för de inblandade offren, och jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig deras situation. Men det drabbar färre och färre.
Det brinner i politiken också. Det som tidigare varit otänkbart håller på att hända i USA, och en politisk vilde står på ena planhalvan för kanske världens viktigaste jobb. Här i Sverige hettar det också till, med samordnare som avgår och språkrör som hänger löst.
Det brinner i Vänge, och det brinner i världen. Hela tiden. Men inte bara på grund av kaos och våld. Ibland så brinner det också ljus. Ibland som tänds små lågor av hopp. Ibland skingras mörkret av små ljuspunkter som växer sig så starka att de bränner bort mörkret. Som i Borlänge på första maj.
Och samtidigt som media hela tiden låter oss ta del av all världens ondska, så måste vi också komma ihåg att världen trots allt blir lite bättre. Hela tiden, lite i taget. Det brinner i Vänge. Det brinner i Kanada och i Syrien, och lite varstans i världen. Men de bränderna släcks tids nog. Vissa snabbare än andra.
Det gäller bara att vi ser till att nya bränder uppstår allt mer sällan…